Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Albert - Frans de Assisi Maria Ferdinand - Frans af Assisi (F. af Paolo, F. af Sales). Se Frans från Assisi (F. från Paola, F. från Sales) - Franscini, Stefano - Fransecky, Eduard Friedrich - Frans Ferdinand - Frans af Assisi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död öfvergaf F. den svenska tjänsten. Redan
i jan. 1633 underhandlade han såsom sachsisk
fältmarskalk om fred med kejsaren. Han misslyckades
väl i sin underhandling, men ifrade fortfarande för
freden och framlade i nov. s. å. för Wallenstein
Sachsens och Brandenburgs fredsanbud. I febr. 1634
var han åter i Wallenstein tjänst och användes
af denne såsom sändebud till hertig Bernhard af
Weimar. Under tiden blef hans herre mördad, och
vid återkomsten från sin beskickning blef han själf
fängslad och förd till Neustadt, där han jämte sin
broder Julius Henrik kvarhölls till aug. 1635. Om
han efter sitt frigifvande inträdt i österrikisk
tjänst är ovisst. Under åren 1637–40 vistades han
ofta i Lauenburg och Mecklenburg, i hvilket senare
lands inre angelägenheter han mycket ingrep. Han
anklagade, ehuru utan framgång, Mecklenburgs hertig
inför kejsaren för stämplingar med Banér.
I febr. 1640 gifte han sig med en prinsessa
af Mecklenburg-Güstrow och belönades s. å. med
Pinneberg, hvaraf han dock icke kom i besittning.
Efter Arnims död (1641) öfvertog han såsom
generalfältmarskalk befälet öfver den kejserliga
armén i Lausitz och lyckades för kort tid befria
Schlesien från svenskarna, men blef vid Torstensons
anryckande slagen vid Schweidnitz (1642). Svårt
sårad, föll han i svenskarnas händer, kunde med
möda skyddas för soldaternas raseri, hvilka i
honom sågo sin store konungs mördare, och dog till
följd af sina sår, 30 maj 1642. Jfr biografi af
Opel i "Deutsche allgemeine biographie" (VII, 1878).
J. F. N.
Frans de Assisi Maria Ferdinand, spansk titulärkonung,
son af infanten Frans af Paula (se stamtaflan
art. Bourbon), f. 13 maj 1822 i Aranjuez, d. 16
april 1902 i Épinay. Till följd af bearbetningar från
franska hofvets sida förmäldes han 10 okt. 1846 med sin
kusin, drottning Isabella II af Spanien, och erhöll s. d.
konungatiteln. Äktenskapet var h. o. h. emot Isabellas
böjelse, och F. bemöttes med den största likgiltighet
af sin gemål. Han utöfvade aldrig något inflytande på
regeringen. Då Isabella störtades genom revolutionen i
sept. 1868, gick F. i landsflykt, skilde sig 1870 från
sin gemål och bosatte sig i Frankrike, där han tillbragte
sin återstående lifstid.
E. W.
Frans af Assisi (F. af Paola, F. af Sales). Se
Frans från Assisi (F. från Paola, F. från Sales).
Franscini [-ʃini], Stefano, schweizisk statistiker,
f. 1796 i Bodio, d. 1857 i Bern, blef 1826 rektor
för en skola i Lugano. Såsom redaktör af tidningen
"Osservatore de Carefio" verkade han 1829–30
ifrigt för införandet af en författningsreform i
Ticino. Sedan kantonen fått sin nya konstitution
(i juli 1830), valdes F. till medlem af Stora rådet
och kort därefter till statssekreterare. Sedermera
tillhörde han nästan oafbrutet den högsta
statsförvaltningen i kantonen och gjorde sig i
synnerhet förtjänt genom undervisningsväsendets
höjande samt handelns och industriens främjande. Sedan
1848 års schweiziska förbundsförfattning blifvit
antagen, valdes F. till medlem af förbundsrådet
och fick ledningen af inrikesärendena. F. är
upphofsmannen till polyteknicum i Zürich och kan
anses som den egentlige skaparen af den schweiziska
statistiken. Skrifter:
Statistica della Svizzera (1828; ny omarbetad uppl. 1848–49),
Statistica della Svizzera italiana (3 bd, 1837–39) och
Uebersichten der bevölkerung der Schweiz (1851).
Biogr. af Gfeller (1899).
Fransecky [fra’nski], Eduard Friedrich von,
preussisk general, f. 1807, d. 1890, deltog 1848 i
det slesvigska fälttåget såsom officer i Wrangels
generalstab, var 1855–57 generalstabschef vid
tredje armékåren, blef 1858 öfverste, ledde 1860–64
omorganisationen af den oldenburgisk-hannoveranska
brigaden samt trädde därefter åter i preussisk
tjänst. 1865 utnämndes han till generallöjtnant och
deltog som divisionsbefälhafvare på ett framstående
sätt i preussisk-österrikiska kriget 1866, under
hvilket han väsentligt bidrog till segrarna vid
Münchengrätz (28 juni) och Königgrätz (3 juli). I
fransk-tyska kriget (1870–71) utmärkte sig F. i
slaget vid Gravelotte (18 aug. 1870), deltog med
2:a kåren i belägringarna af Metz och Paris samt
spelade en verksam roll vid omintetgörandet
af Bourbakis försök att intränga i Elsass
och vid tillbakaträngandet af dennes armé till
schweiziska gränsen (jan. 1871). Efter kriget blef
han öfverbefälhafvare för den i Elsass-Lothringen
förlagda 15:e armékåren. 1879–82 var han guvernör i
Berlin. F:s efterlämnade Denkwürdigkeiten
utgåfvos 1900 af W. v. Bremen.
Frans Ferdinand, österrikisk-ungersk tronföljare,
ärkehertig af Österrike-Este, föddes 18 dec. 1863
i Graz och är son till kejsar Frans Josefs yngre
broder, ärkehertig Karl Ludvig, i dennes andra
äktenskap med prinsessan Maria Annunziata af Bägge
Sicilierna. Namnet Österrike-Este antog han, sedan
han 1875 vid hertig Frans V:s af Modena död ärft
dennes stora förmögenhet. Efter sin faders död (1896)
är han närmaste tronarfvinge till österrikisk-ungerska
monarkien samt har inom österrikiska armén (1899)
avancerat till general af kavalleriet. F. ingick 1
juli 1900 morganatiskt äktenskap med grefvinnan
Sofia von Chotek, furstinna af Hohenberg (f. 1
mars 1868), men måste då dessförinnan afstå från all
tronföljdsrätt för barnen i detta äktenskap. Han anses
vara strängt klerikalt sinnad, men har hittills sällan
framträdt såsom synligt påverkande rikspolitiken.
V. S–g.
Frans från Assisi (lat. Franciscus de Assisio),
italienskt helgon, franciskanordens stiftare,
föddes 1181 eller sannolikare 1182 i Assisi i
italienska prov. Perugia. Hans fader, Petrus,
Bernardones son, var en välmående köpman, som
dref affärer på Frankrike; hans moder Pica var
möjligen af sydfransk börd, och sonen var mäktig
franska språket. Man har satt hans namn Francesco i
samband med denna omständighet; hans egentliga namn
var Giovanni. Han tillbragte i ungdomen ett sorglöst
nöjeslif tillsammans med stadens lefnadsglada unga män
och öfverträffade dem i galna upptåg. 1202 deltog
han i striderna mellan Assisi och Perugia och blef
tillfångatagen. Hans fångenskap varade ett år. Efter
hemkomsten föll han i en svår sjukdom, som kom honom
att se tomheten i sitt föregående lif. Han beslöt
nu först att deltaga i det krig Gauthier af Brienne
i Apulien förde mot påfvedömets fiender, men han
förverkligade aldrig denna sin afsikt. Han återvände
i stället till Assisi, drog sig undan till en grotta
utanför staden, försänkt i böner och betraktelser;
han visade gentemot behöfvande en gifmildhet,
besläktad med hans tidigare slöseri; han företog en
vallfärd till Rom och slöt sig till dem, som utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
