Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1245-1246 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredenheim, Karl Fredrik - Fredensborg - Fredenstierna, Adam (före adlandet Schütz)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därefter fort på tjänstemannabanan och adlades
1769, med anledning af att fadern var biskop. Förste
expeditionssekreterare i utrikesexpeditionen 1775 och
ceremonimästare vid hofvet, kom han i beröring med
Gustaf III.

Han företog 1787 på konungens uppdrag
en utländsk resa, särskildt i syfte att uppspana
konstskatter, och vistades 1788-91 i Italien. Det var
under denna tid F. anställde gräfningar i Rom, hvilka
bidrogo till att bestämma läget och utsträckningen
af Forum. Han hemförde vackra samlingar såväl i
konst som i historia, bl. a. afskrifter af påfliga
bullor rörande Sverige, antika mynt och medaljer samt
marmorarbeten m. m. 1792 utnämndes han till kansliråd
och intendent öfver konungens konstsamlingar. I denna
egenskap utvecklade F. mycken och gagnelig verksamhet,
särskildt genom sammanförandet af de konstverk, som
1794 blefvo "kongliga museum" och sålunda definitivt
statens egendom. 1795 blef F. öfverintendent och
preses i k. Målar- och bildhuggarakademien. Såsom
skriftställare efterlämnade han ett inträdestal i
Vitt. hist. o. ant. akademien 1795 (framställande
resultaten af hans ofvannämnda gräfningar på Forum
romanum), hvarjämte han 1794 utgaf afbildningar
af de bästa antika marmorverken i k. museum. Hans
dagbok och brefväxling, förvarade i k. biblioteket,
äro en hufvudkälla för kännedomen om svenska konstens
och konstsamlingarnas historia under hans tid. Hans
bref till Gustaf III under den italienska resan
finnas i Riksarkivet. "Brefvexling mellan biskop
C. F. Mennander och hans son C. F. F." utgafs 1901
af H. Schück. K. E. Leinberg har utgifvit "F:s
dagboksanteckningar under en resa till Åbo 1785 samt
utdrag af hans konceptbiografi" (i "Sv. litt. sällsk:s
i Finland Förhandl. o. uppsatser" XV, 1902). -
Monumentet öfver ärkebiskop Mennander i Uppsala
domkyrka (på F:s beställning utfördt af italienske
bildhuggaren Giuseppe Angelini) utgör, äfven det,
ett vittnesbörd om F:s kärlek till konsten. -rn.*

Fredensborg, danskt kungligt slott i nordöstra
Själland, Frederiksborgs amt, på sydöstra stranden
af Esrom sö. Det uppfördes 1719-22 af Fredrik IV
i italiensk villastil och fick sitt namn efter den
1720 afslutade freden med Sverige. Det begagnades till
sommarresidens af Fredrik IV och Fredrik V, som 1752
ff. betydligt utvidgade det, samt af den sistnämndes
änka, Juliana Maria 1766-96. Då Frederiksborg brunnit
1859, togs det ånyo i bruk och var särskildt 1883-95
skådeplatsen för många furstebesök, då Kristian
IX:s familjekrets samlades där. Mellan slottet
och sjön sträcker sig en stor och vacker park (83
har), solfjäderslikt genomkorsad af sju alléer; af
särskilda delar må nämnas Marmorhaven nära slottet
med dess många marmorstatyer och Normandsdalen med 55
dåliga sandstensstatyer af män och kvinnor i norska
folkdräkter. Framför slottet har uppstått en liten
köping med 1,160 inv.
(1906). Sedan 1864 står F. i järnvägsförbindelse
med Köpenhamn och Helsingör. - Jfr
F. J. Meier, "Fredensborg" (1880).
E. Ebg.

Fredensborgs slott.

Fredenstierna, Adam (före adlandet Schütz),
ämbetsman, f. 25 dec. 1685 i Viborg, d. 4 maj 1772 i
Stockholm, blef 1703 student vid Åbo universitet,
ingick 1706 på den civila tjänstemannabanan och
utnämndes 1716 till advokatfiskal i riksbanken. Då
lagman G. Gyllencreutz och landshöfding P. Ribbing
m. fl. 1716 i hemlighet uppgjorde grunddragen
till en ny regeringsform, tjänstgjorde F. såsom
deras sekreterare. 1721 blef han assessor i Åbo
hofrätt, men förflyttades 1728 till Svea hofrätt och
utnämndes 1736 till hofrättsråd. Han var en af de
"gamla mössornas" förnämste kämpar samt egde stort
inflytande hos sitt parti. Vid alla tillfällen sökte
han göra hattarna all möjlig förtret. Vid riksdagen
1746-47 antastades han af protokollsdeputationen för
principalatsvillfarelse. 1749 anklagades han jämte
riksrådet Åkerhielm för att ha förmått danska och
ryska hofven att biträda till att störta hattarna ur
rådet och öfverändakasta tronföljden, men anklagelsen
förföll. Emellertid var det icke utan skäl, som han
beskylldes för alltför stor förtrolighet med ryska
sändebudet, ty i själfva verket hade han arbetat för
beväpnad inblandning från Rysslands och Danmarks
sida för hattarnas störtande. Ett separatistiskt
sträfvande framlyser i hans förslag till ryske
ministern Panin om sammankallande af en särskild finsk
riksdag. 1752 erhöll F. justitiekanslers n. h. o. v.,
utnämndes 1755 till justitiekansler och 1758 till
president i Åbo hofrätt, men förflyttades 1768 såsom
president till Svea hofrätt. Vid riksdagen 1760-62
yrkade bondeståndet, att han måtte ställas under
fiskaliskt åtal, emedan han under en process kallat
bondeståndet "tjänstekvinnornas söner". F. blef 1726
adlad. F. var så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>