- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1363-1364

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fréret, Nicolas - Freretown. Se Mombasa - Frerichs, Friedrich Theodor von - Fréron, Élie Catherine - Fréron, Louis Marie Stanislas - Frescati. Se Djurgården, sp. 574 - Fresco. Måla al fresco. Se Freskomåleri - Frescobaldi, Girolamo - Frese, Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fransmännens härstamning, Discours sur l’origine des
Français
, som kullkastade en mängd äldre oriktiga
föreställningar och därför blef anledning till,
att F. för en tid sattes i fängelse. Hans öfriga
förnämsta arbeten äro Défense de la chronologie
contre le système chronologique de Newton
(1758),
Réflexions sur l’étude des anciennes histoires (1727)
och L’origine des grecs. De båda efter hans död
utkomna skrifterna, Lettre de Thrasybule à Leucippe
och Examen critique des apologistes de la religion
chrélienne
, ha med orätt ansetts vara författade af
F. Hans Œuvres complètes utkommo 1796 i 20 bd (ny
uppl. i 20 bd, 1825 ff., hvars 1:a band innehåller
en biografi öfver F. af Champollion-Figeac).

Freretown [frlrotalm]. Se Mombasa.

illustration placeholder

Frerichs,
Friedrich Theodor von, tysk läkare, f. 24 mars 1819
i Aurich (Hannover), d. 14 mars 1885 i Berlin, var
från 1842 praktiserande läkare i sin födelsestad
och bosatte sig 1846 som privatdocent i Göttingen
samt blef 1850 professor och föreståndare för
akademiska sjukhusets poliklinik i Kiel, 1851
professor i patologi och terapi samt chef för den
medicinska kliniken vid universitetet i Breslau
och var 1859-84 professor i invärtes medicin i
Berlin. Därjämte blef han äfven föreståndare
för medicinska kliniken på Charité-sjukhuset
i nämnda stad och ministeriets föredragande
råd i medicinalärenden. F. adlades 1884. - F:s
vetenskapliga bana inföll vid den tid, då det stora
genombrottet inom tyska, medicinen egde rum. Med
lefvande intresse och afgjord framgång ställde han
sig bland den nya riktningens förkämpar. Redan hans
artikel Verdauung i Wagners "Handwörterbuch der
physiologie" gjorde hans namn högt skattadt. När
så hans arbete om den Brightska njursjukdomen,
Die Brightsche nierenkrankheit und ihre behandlung
(1851), såg dagen, hälsades han såsom en af sitt lands
främste kliniker, och ännu mera steg hans rykte genom
hans klassisk vordna Klinik der leberkrankheiten
(2 bd, med atlas, 1859-62), af Franska institutet
belönad med monthyonska priset. F. utgaf 1884 en
värdefull monografi Ueber den diabetes. Med Leyden
grundade han "Zeitschrift für klinische medicin".
R. T-dt.

Fréron [-rå’]. 1. Élie Catherine F., iransk
författare, f. 1719, d. 1776, var någon tid lärare
vid Collège Louis-le-grand. Han uppsatte 1746 en
kritisk journal, som först kallades "Lettres de
madame la comtesse de * * * sur quelques écrits
modernes", sedermera "Lettres sur quelques écrits
du temps" (1749-54) och slutligen "Année littéraire"
(1754-76). Orsaken till namnets förändring var, att
tidskriften två gånger förbjöds med anledning af några
i densamma förekommande häftiga anfall på Voltaire
och åtskilliga andra skriftställare, företrädesvis
encyklopedisterna. - 2. Louis Marie Stanislas F.,
den föregåendes son, fransk författare,
f. 1754, d. 1802, fortsatte till 1790 utgifvandet af
"Année littéraire" och redigerade under revolutionen
den ryktbara tidningen "Orateur du peuple". Af Paris
valdes han till medlem af nationalförsamlingen och
konventet, hvarest han, liksom i Cordelier-klubben,
stod på Robespierres sida samt utförde 1793 på
ett fruktansvärdt sätt republikanernas hämnd på
den rojalistiska befolkningen i Toulon. Emellertid
bidrog han sedermera till Robespierres störtande och
blef anhängare af konventsregeringen. 1802 skickades
han såsom underprefekt till San Domingo. Skrifter:
Mémoire historique sur la réaction royale et sur
les malheurs du midi
(1796) och Reflexions sur les
hopitaux el particulièrement sur ceux de Paris
(1800).

Frescati. Se Djurgården, sp. 574.

Fresco [ire’skå], it. (af fnhty. frisc, ty. frisch,
sv. frisk;, färsk}. Måla al fresco. Se
Freskomåleri.

illustration placeholder

Frescobaldi [freskå-], Girolamo, italiensk
musiker, f. 1583 (döpt i Ferrara), d. 1644 i Rom,
blef 1608 organist vid Peterskyrkan i Rom. Han
var 1600-talets förnämste orgelspelare och
kompositör för sitt instrument samt intager en
betydande plats i tonkonstens historia. Han var
den förste, som använde den s. k. "tonala" fugan
(se Fuga), i stället för den "reala", som redan
förekommer hos Gabrieli. F:s kompositioner utgöras
af madrigaler, canzoner, motetter, capriccier,
toccater o. s. v. Hans förnämste lärjunge var
Froberger. En monografi öfver F. skrefs af Haberl
(1887), hvilken äfven utgaf 68 orgelstycken af F.
A. L.*

Frese, Jakob, skald, f. 1690 eller 1691 i Viborg,
d. 31 aug. 1729 i Stockholm, inskrefs 1703 som
student vid Åbo universitet, där han började
sitt författarskap med tillfällighetsdikter. Han
öfverflyttade, antagligen 1711, till Sverige,
där han tjänstgjorde som e. o. kanslist vid
kungl. kansliet. 1714 erhöll han fullmakt som
sekreterare vid amiral Lillies eskader, men tjänsten
indrogs af ständerna, innan F. hann tillträda
den. Vid det samkväm, som 28 jan. 1715 egde rum
på Riddarhuset till firande af Karl XII:s hemkomst,
var F. festskald; hans tal bär titeln Echo å Sweriges
allmänna frögde-qväden
och är varmare, enklare än den
vanliga dåtidsretoriken. S. å. vardt han af guvernören
i Skåne, J. Burenskiöld, kallad till handsekreterare,
en beställning, som upphörde redan 1 juni 1716, då
guvernören fick afsked. F. återinträdde i kansliet
och befordrades 1719 till kanslist vid den nyinrättade
civilexpeditionen. Redan vid unga år hade F. angripits
af "en svår och häftig skälfvesot", som årligen
återkom och från 1724 tilltog i våldsamhet och af
hvilken han efter långvariga plågor rycktes bort. -
Utom tillfällighetsdikter lät F. trycka Andelige
och werldslige dikter
(1726), Korta sedeläror
och sedetillämpningar
(s. å.), korta prosafabler,
Passionstankar (1728) och Någre poetiske samblingar
(s. å.). I dessa dikter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:30 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free