Print (PDF) - On this page / på denna sida - Friedrichstadt. 1. Stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein - Friedrichstadt. 2. Distriktsstad i ryska guv. - Friedrichsthal-Bildstock - Friedrich-Wilhelmshafen - Friel - Friele, Kristian Fredrik Gotfried - Friendly societies - Friends of peace, eng., fredsvännernas sällskap. Se Fredsrörelsen - Frierfjorden - Fries, de, holländska konstnärer och lärde. Se Vries, de - Fries, svensk släkt, som härstammar från sporrmakaren i Norrköping Adam Jonsson Frijs - Fries. 1. Elias Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyskarna genom en häftig gevärs- och artillerield lade en stor del af F. i aska. -- 2. Distriktsstad i ryska guv. Kurland, vid Düna. 5,223 inv. (1897). (J. F. N.) Friedrichsthal-Bildstock [frïd-], by i preussiska reg.-omr. Trier. 12,090 inv. (1905). Stenkolsgrufvor, glashyttor. Friedrich-Wilhelmshafen [frïd-], hufvudhamn och säte för tyska förvaltningen i Kaiser Wilhelms land på Nya Guinea, n. om Astrolabeviken. 24 hvita inv. (1902). Friel, socken i Skaraborgs län, Åse härad. 1,770 har. 512 inv. (1906). Annex till Tun, Skara stift. Kållands kontrakt. Friele [frile], Kristian Fredrik Gotfried, norsk tidningsman, f. 22 maj 1821 i Bergen, d. 24 jan. 1899 i Kristiania, blef student 1838 och juridisk kandidat 1851. 1854 blef han medarbetare i "Morgenbladet" och var dess redaktör 1857-93, då han trädde tillbaka. Sedan 1865, då F. vid A. B. Stabeils död vardt tidningens ende ledare, och till midten af 1880-talet, då det konservativa partiet organiserade sig i föreningar, behärskade han genom "Morgenbladet" hufvudstadens kommunala förhållanden och afgjorde dess stortingsval. "Morgenbladet" var under hans ledning något annat och mera än det byråkratisk-konservativa partiets hufvudorgan; det utvecklade sig nämligen under årens lopp till en tidning med europeiskt snitt. -- Hans broder Joakim F., f. 1823, med. studerande, utvandrade 1852 till Australien samt utgaf på offentlig bekostnad Norske land- og ferskvanclsmol-lusker (1853). -- Deras farbroder, Joakim F., f. 1793 i Bergen, d. 1881 i Quimper, skänkte betydliga belopp till Bergens museum för utfästande af prisuppgifter och till bekostande af vetenskapliga arbetens offentliggörande. -- Herman F., brorson till de två förstnämnde, f. 27 maj 1838 i Bergen, sedan 1850 handlande därstädes, har vunnit ett ansedt namn genom sina arbeten öfver de lägre hafsdjurens fauna, deltog 1876-78 såsom zoolog i den norska nordpolsexpeditionen och utgaf 1882-84 i redogörelsen öfver denna sin viktiga Beskrivelse af molluskerne. O. A. Ö. Friendly societies [fre'ndli sosåYitis], eng. ("hjälpsamhetsföreningar"), i Storbritannien benämning på sjuk- och begrafningskassor och dylika föreningar för inbördes bistånd. Friends of peace [fre'ndå ov pi's], eng., freds-vännernas sällskap. Se Fredsrörelsen. Frierfjorden, den inre delen af Langesundsfjorden, i Bratsbergs amt, i Norge. F. skär sig in till staden Porsgrund mellan Brevik och Stathelle; i F. utmynnar Skienselven. Fries [fris], de, holländska konstnärer och lärde. Se Vries, de. Fries [frïs], svensk släkt, som härstammar från sporrmakaren i Norrköping Adam Jonsson Frijs (f. 1638?, d. 1710 i Linköping). 1. Elias Magnus F., botanist, universitetslärare, f. 15 aug. 1794 i Femsjö socken, Jönköpings län, hvarest hans fader, den kraftfulle och kunnige prosten Teodor Fries, svåger till den bekante domprosten Håkan Sjögren, under 47 år var kyrkoherde. I det gammaldags, patriarkaliska hemmet, där latinet af husfadern med sådan förkärlek begagnades, att ej ens tjänstfolket fritogs från att använda detsamma för att beteckna allmännare föremål och förhållanden, lärde han sig nästan förr att tala latin än svenska, hvadan han ock allt framgent såväl muntligen som skriftligen med lätthet använde det förra språket, på hvilket också hans flesta och förnämsta arbeten äro författade. Men därjämte ingöts hos honom, liksom hos Linné, redan tidigt af fadern kärlek till naturens studium, och att utsädet föll i god jord, bevisades snart däraf, att hans lärare i Växjö skola ansåg sig böra offentligen förklara lärjungen vara sin öfverman. Ej blott till de högre, lättare bestämda naturalstren sträckte sig hans vetgirighet, utan ock till växtrikets lägsta former. Redan vid 12 års ålder drogs hans håg med oemotståndlig makt till svamparnas förut nästan förbisedda och föraktade klass, och trots bristen på litterära hjälpmedel fortsatte han sina forskningar på detta område med sådan ifver, att han vid sin inskrifning såsom student i Lund 1811 redan kände och noggrant beskrifvit flera hundra olika svamparter, af hvilka en stor del förr ej af botanister uppmärksammats. Också ådrog sig den unge naturforskaren genast den gamle linnéanen prof. A. J. Retzius' och dennes efterträdare G. A. Agardhs uppmärksamhet och fick glädja sig åt deras välvilliga hjälp under sina fortsatta, numera företrädesvis botaniska studier. -- Vid sidan af dessa skötte F. ätven de studier, som fordrades för filos. kandidatexamen, med synnerlig ifver, så att han 1814 promoverades till filos, doktor. S. å. utnämndes han, ännu ej myndig, till botanices docens, och från sitt 23:e år fick han, under Agardhs nästan ständiga frånvaro från universitetet såsom riksdagsman, ledamot i kommittéer m. m., fullgöra en professors åligganden. 1819 utnämndes han till adjunkt i botanik, 1824 till professor regius och 1828 till botanices demonstrator -- befordringar, som medförde alls ingen eller ytterst obetydlig ekonomisk fördel. Då därtill kom, att utsikterna till befordran vid Lunds universitet syntes vara så godt som inga, ombesörjde dåv. universitetskansleren, kronprinsen Oskar, att innehafvaren af den s. k. Borgströmska professuren i praktisk ekonomi vid Uppsala universitet fick utbyta denna torftigt aflönade plats mot ett godt pastorat, hvarefter (1834) sagda professur med något förhöjd lön tilldelades F. Först efter ytterligare några års förlopp blef denna lärarplats i hvarje hänseende likställd med öfriga professurer. 1851, då efter Wahlenbergs död Linnéanska professurens läroämnen fördelades på flera lärare och botaniken, liksom zoologien, från medicinska fakulteten öfverflyttades till deri filosofiska, förändrades F:s titel till professor i botanik och praktisk ekonomi, hvarjämte botaniska trädgården och museum ställdes under hans öfverinseende. Detta behöll han ännu ett par år, sedan han 1859 blifvit emeritus. Död 8 febr. 1878 i Uppsala. Under hela den långa tid, som förflöt från F:s första anställning vid universitetet till hans frånfälle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
