- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1401-1402

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fries, Ellen - Fries, Karl Henrik August - Fries, Jakob Friedrich - Fries, Ernst - Fries, Bernhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidskr."
Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646–1653 (1885),
egentligen ett kapitel ur hans förut nämnda biografi, och
Johan Classon Risingh (1896).
I hufvudsakligen pedagogiskt syfte tillkommo
Den svenska odlingens stormän. Lefnadsteckningar för skola och hem (I–III, 1896–99) samt
Svenska kulturbilder ur 16- och 1700-talens historia (1901, utg. af L. Wahlström). –
Framställningssättet, alltid enkelt och flärdlöst, är
i hennes tidigare arbeten något tungt och detaljöfverlastadt,
men blef slutligen alltmera liffullt och öfverskådligt.
I alla hennes arbeten, men särskildt i "Sv. adelns
familjelif", framträda för öfrigt de mest utpräglade
dragen i hennes egen personlighet: anspråkslöshet,
ideell lifssyn, humor och utpräglad svenskhet.

L. W–m.

3. Karl Henrik August F., den föregåendes syssling,
högt förtjänt om den kristliga ungdomsrörelsen,
f. 8 sept. 1861 i Stockholm, blef 1879 student och
1887 filos. kandidat samt 1892 filos. licentiat
och doktor i Uppsala. Han är sedan 1888 aflönad
sekreterare i Kristliga föreningen för unga män
(K. F. U. M.) i Stockholm och i Förbundet mellan
Sveriges K. F. U. M. samt sedan 1895 ordf. i
det väldiga Kristliga studentvärldsförbundet
(se d. o.). F. har medverkat vid kristliga
studentmöten och K. F. U. M.-världskonferenser i
snart sagdt alla europeiska länder och för studier
af K. F. U. M.-rörelsen vistats i Nord-Amerika (1889,
1906). Han har ledt kristliga studentvärldsförbundets
konferenser på skilda platser i Europa och 1907
i Tokio samt besökte i sammanhang med sistnämnda
konferens de viktigaste platserna på Ceylon samt i
Indien, Japan och Kina. Utom sin gradualafh. Weddāsē
Mārjam, ein äthiopischer lobgesang an Maria
(1892) har
F. författat ett antal småskrifter i ämnen, som stå
i samband med hans ofvannämnda verksamhet, hvarjämte
han öfversatt ett 10-tal arbeten af liknande art.

Fries [fris], Jakob Friedrich, tysk filosof, f. 23
aug. 1773 i Barby (Sachsen), d. 10 aug. 1843, intogs
vid 19 års ålder i den herrnhutska läroanstalten i
illustration placeholder

Niesky, studerade sedan vid universiteten i Leipzig
och Jena, där då Fichte stod på höjdpunkten af sitt
anseende, vistades några år såsom informator i
Schweiz, verkade såsom docent i Jena och blef 1804
professor i filosofi därstädes, 1805 i filosofi och
matematik i Heidelberg och 1816 ånyo i filosofi i
Jena. 1819 suspenderades han från denna befattning
(emedan han deltagit i Wartburg-festen, 18 okt. 1817),
men insattes 1824 till professor i fysik och
matematik samt fick tillstånd att från 1825 åter hålla
filosofiska föreläsningar. Skrifter:
Wissen, glauben und ahndung (1805),
Neue oder anthropologische kritik der vernunft (1807; 2:a uppl. 1828–31),
hans förnämsta arbete,
System der logik (1811; 3:e uppl. 1837),
Vom deutschen bund und deutscher staatsverfassung (1817; 2:a uppl. 1831),

som af alla tyska patrioter mottogs med hänförelse,
Handbuch der praktischen philosophie (1817–32),
Handbuch der psychischen anthropologie (1820–21; 2:a uppl. 1837–39),
Geschichte der philosophie (1837–40) m. fl. –
F. upptager och populariserar i allmänhet resultaten
af Kants filosofi, men förkastar dennes metod. Han
söker för den Kantska kunskapsteorien en empirisk
grundval, vunnen genom psykologisk analys. Härvid
påverkades han af Jacobi, hvars betonande af det
omedelbara medvetandets och känslans grundläggande
betydelse öfverensstämde med hans egen uppfattning.
Men under det att Kant gick för långt i försöken att
bevisa ochdärigenom förledde till transcendental-filosofiens
nya dogmatism hos Reinhold och Fichte, ansåg han Jacobi
bevisa för litet och därigenom stanna utanför den
vetenskapliga filosofien. F. antager Kants aprioriska
kunskapsformer, men dessa kunna enligt hans åsikt ej
upptäckas på apriorisk väg, utan endast genom empirisk
själfiakttagelse. Därför kan heller icke vårt
tänkandes objektiva giltighet bevisas. Sanning betyder
ej kunskapens öfverensstämmelse med sitt föremål,
utan blott med den omedelbara uppfattningen. En viss
subjektivism vidlåder därför all vår kunskap. Vetandet
kan aldrig nå till ett afslutadt helt, utan måste
alltid stanna inom det ändliga. Blott genom tron kan
man gripa det eviga och oändliga, och detta sker genom
negation af ändligheten och bristerna. Därför kan man
om det oändliga bilda endast negativa begrepp. Så
snart man söker fatta det oändliga positivt, måste
man nöja sig med bildliga symboler. Söker man i dessa
kunskap, uppstår mytologi och ej filosofi. Likaså
är det omöjligt att ur det oändliga (det absoluta)
vetenskapligt härleda det ändliga (fenomenen). De
spekulativa försöken till en världsförklaring ur det
absoluta äro endast filosofiska romaner, som en hvar
berättar på sitt sätt. Blott genom känslan eller
aningen kunna vi se det eviga i det timliga. "Om
fenomenen ega vi vetande, på tingens sanna väsen tro
vi, aningen låter oss se det senare i de förra". –
Etikens princip söker F. i tron på det godas realitet
såsom något med evigt värde, och såsom sedlighetens
mål uppställer han mänsklighetens förädlande. –
F. har bildat en talrik skola, till hvilken räknas
teologerna de Wette och Karl Hase, botanisterna
Schleiden och Hallier, filosoferna Calker och Apelt,
och som ännu räknar många anhängare. Biogr. af Henke
(1867).

S–e.

Fries [fris]. 1. Ernst F., tysk målare,
f. 1801, d. 1833 i Karlsruhe, utbildade sig genom
resor i Schweiz och Italien. Han visar i sina landskap
en poetisk uppfattning af naturen, och hans färg
är kraftig och harmonisk. Han är representerad i
Berlins nationalgalleri af ett italienskt landskap,
ett Rhenmotiv och en Heidelbergstämning, i Leipzig
af en utsikt från Sabinerbergen, i Pinakoteket i
München af Vattenfallet vid Sora. – 2. Bernhard F.,
den föregåendes broder, målare, f. 1820, d. 1879,
vistades 1838–45 uti Italien och var därefter för
det mesta verksam i München. Han är representerad
i Nya pinakoteket och i Schacks galleri genom
italienska landskap. F. målade ock en cykel af
40 dylika – ett slags motstycke till Rottmanns
bekanta grekiska landskap. Två af dem äro uppsatta
i Tekniska högskolans trappuppgång i München.

(G–g N.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free