- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1399-1400

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fries, Bengt Fredrik - Fries, Samuel Andreas - Fries, svensk släkt, hvars äldste kände stamfader var Nils Nilsson - Fries, Patrik Konstantin - Fries, Ellen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

entomologicæ (1824), Årsberättelse om nyare zoologiska
arbeten och upptäckter
o. s. v. (1832-37), det
i förening med K. U. Ekström och K. J. Sundevall
utgifna praktverket Skandinaviens fiskar, målade
efter lefvande exemplar och ritade på sten af
W. v. Wright
(1836-38; 2:a uppl., bearb. o. forts.
af F. A. Smitt, 1892-95), Ichtyologiska bidrag
till Skandinaviens fauna
(1839) samt åtskilliga
uppsatser i Vet. akad:s handlingar och i "Tidskrift
för jägare och naturforskare". - F., som var en
mångsidigt bildad zoolog, sysselsatte sig först
med entomologien, egnade därefter sina forskningar
åt de högre vertebrerade djuren samt öfvergick
slutligen till studiet af fiskarna och de lägre
hafsdjuren. Om ordnandet af riksmuseets zoologiska
afdelning inlade han en synnerlig förtjänst.
(L-e.)

2. Samuel Andreas F., präst, teologisk skriftställare,
f. 15 mars 1867 i Linköping, blef 1886 student
i Uppsala, där han aflade filos. kandidatexamen
1888, blef teol. kandidat 1894 och teol. licentiat
1895, disputerade för teol. doktorsvärdigheten
s. å. och utnämndes 1897 till teol. doktor. Efter
sin prästvigning 1894 anställdes F. till en
början som vice och 1898 som ord. komminister i
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm samt utnämndes 1907
till kyrkoherde i Oskars församling därstädes. Tidigt
egnade F. sig åt den moderna bibelforskningen, och
första synliga resultatet däraf var den i Wellhausens
anda skrifna Israels historia (1894), i hvilken
han dock delvis beträdde nya vägar, hvilka han än
noggrannare markerade i doktorsafh. Den israelitiska
kultens centralisation
(1895) och slutförde i
afh. Die Gesetzesschrift des Königs Josia (1903). I
den nytestamentliga evangeliekritiken en anhängare af
den s. k. tvåkällsteorien i den synoptiska frågan, har
F. dock i anslutning till Schweitzer, Delff o. a. i
Det fjärde evangeliet och hebreerevangeliet (1898)
sökt häfda en annan mening om Johannes-evangeliets
ursprung, komposition och trovärdighet än både den,
som omfattas af den äldre exegetiken, och den moderna
i Baurs anda fortsatta kritiken. För den gestaltning
af Jesu lif, som härigenom blir en naturlig följd,
har F. sökt gifva ett uttryck i Jesu lif (1902). Tre
gånger har F. sökt professur vid våra universitet;
detta har gifvit anledning till häftiga strider
om hans vetenskapliga produktion och teologiska
ståndpunkt öfver hufvud, ty han har visat sig vara
starkt påverkad af Ritschl och Harnack. I filosofiskt
hänseende har F. bekänt sig som anhängare af den
Boströmska idealismen och samhällsläran, särskildt
i den riktning G. Björklund (se denne) anvisat
i sina skrifter. I enlighet härmed är F. en varm
anhängare af statskyrkoidén, men kräfver kyrkans
ombildning på starkare demokratisk bas och den
obligatoriska religionsundervisningens omdaning i
religionshistorisk riktning. F. blef starkt påverkad
af F. Fehr, har skildrat honom i Fredrik Fehr,
hans verksamhet och betydelse som teolog
(1896) och
fortsatt hans skriftserie "I religiösa och kyrkliga
frågor". I "Aftonbladet" och "Sv. Dagbladet" har han
ofta yttrat sig i på dagordningen stående religiösa
och kyrkopolitiska frågor och verkat som religiös
litteraturkritiker. F. har deltagit i åstadkommandet
af religionsvetenskapliga kongressen i Stockholm
(1897) och har stiftat Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm (1906).

Fries [fris], svensk släkt, hvars äldste kände
stamfader var Nils Nilsson Frijs (d. hundraårig 1737),
egare af Tarsta rusthåll i Sköllersta socken, Närke.

1. Patrik Konstantin F., militär, f. 29
sept. 1826 på Storebro, Vimmerby socken,
Kalmar län, d. 21 dec. 1905 i Stockholm, blef
1845 underlöjtnant vid Svea artilleriregemente,
där han sedermera befordrades till kapten och
batterichef, 1856 inspektör för kanon- och sedermera
kruttillverkningen och 1858 artilleristabsofficer
samt var 1859–70 lärare i artillerivetenskap
vid dåv. Högre artilleriläroverket på Marieberg.
Major 1873, inkallades han s. å. såsom
öfverstelöjtnant i den nybildade generalstaben,
för hvars militärstatistiska afdelning han utöfvade
chefskapet, tills han, sedan 1882 öfverste, 1884
erhöll afsked. 1874–1900 var F. utgifvare
af "Krigsvet. akad:s Handlingar och tidskrift"
och 1880–1900 samma akademis sekreterare. Han
utgaf bl. a. Föreläsningar i artilleri (1866–69).
C. O. N.

illustration placeholder

2. Ellen F., den föregåendes dotter, historiker,
lärarinna, f. 23 sept. 1855 på Rödsle, Törnsfalls
socken, Kalmar län, d. 31 mars 1900 i Stockholm,
aflade mogenhetsexamen 1874 och blef student i
Uppsala 1877, där hon
1879 aflade filos. kandidat- och 1883 licentiatexamen
och s. å. promoverades till filos. doktor, den
första kvinna, som i Sverige graduerats. 1884–85
var hon medlem af redaktionen af kvinnosaksorganet
"Tidskrift för hemmet", genomgick 1889–90 profårskurs
och blef 1890 studierektor vid Åhlinska skolan, hvars
gymnasium hon organiserade och ledde till sin död. –
Delad mellan tre olika slags intressen, kvinnosak,
pedagogik och historia, fick fröken F. aldrig helt
egna sig åt det historiska författarskap, hvilket
hon betraktade som sin egentliga lifsuppgift. Redan
1885 utgaf hon såsom resultat af en pedagogisk
studieresa, med statsunderstöd Den qvinliga
elementarundervisningen i Frankrike
, och sitt
studium af kvinnofrågan har hon dokumenterat i
"Reports from the swedisk ladies’ committee to the
world’s Columbian exhibition 1893", som hon delvis
författat, samt i den vid samma tillfälle utgifna Den
svenska kvinnans sociala ställning
. Hon var också
en bland stiftarna af Fredrika-Bremer-förbundet
(1884) och af Nya Idun (1885) samt tog initiativet
till bildande af Svenska kvinnornas nationalförbund
(1896). – Utom gradualafhandlingen, Bidrag till
kännedomen om Sveriges och Nederländernas diplomatiska
förbindelser under Karl X Gustafs regering
(1883),
utgaf hon de på själfständig forskning grundade
arbetena Erik Oxenstierna. Biografisk studie (1889)
och Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla
tider
(I, 1895, 2:a uppl. 1901; II, utg. efter förf:s
död af S. Leijonhufvud, 1901). Äfven i den af henne
författade serien Märkvärdiga kvinnor (2 bd, 1889–91)
finnas biografier (t. ex. Ebba Brahes), hvilka helt
och hållet grunda sig på arkivforskning. Detta är
också fallet med de båda längre artiklarna i "Hist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free