- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1407-1408

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friesen, Sixten Gabriel von - Friesen, Otto von - Friesendorff, von, friherrlig ätt - Friesendorff, Johan Fredrik von - Friesendorff, Karl Gustaf von - Friesendorff, Fredrik von - Friesland l. Vriesland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ledde till Liberala samlingspartiets (se
d. o.) organiserande vid 1900 års riksdag, och
fungerade några år som detta partis ledare. Han
var ock den främste frambäraren vid 1899, 1900
och 1902 års riksdagar af det betydelsefulla
s. k. von Friesenska rösträttsförslaget, som afsåg
en rösträttsreform byggd på principen politisk
rösträtt för de kommunalt röstberättigade män,
som uppnått 25 års ålder. I spetsen för en stor del
af Liberala samlingspartiet yrkade F. vid 1901 års
riksdag på uppskof med härordningsfrågans afgörande,
tills i sammanhang med denna rösträttsfrågan kunde
lösas och en rättvis skattelagstiftning beträffande
fördelningen af de ekonomiska bördorna för försvaret
kunde genomföras samt, enligt hans mening, mera
rättvisa krigslagar och sakkunnigare rättskipning
kunde tillförsäkras de värnpliktige. F. var medlem
i 1902-03 års kommitté, som hade att tekniskt utreda
frågan om proportionellt valsätt vid val till Andra
kammaren. Men det väckte ett visst uppseende, när han
några månader efter betänkandets afgifvande förklarade
sig visserligen helst taga en rösträttsreform
med proportionella val, men ock gärna taga allmän
rösträtt utan ett sådant tillägg, och vid 1904 års
riksdag yrkade han afslag på regeringens proposition
om proportionella val till Andra kammaren, såsom
stridande emot känsla och uppfattning hos större
delen af svenska folket, allt under det han erkände
det teoretiskt rättvisa i proportionsval. Efter
sitt inträde i Första kammaren har F. föga deltagit
i debatterna.

3. Otto von F., son till den föregåendes kusin,
språkforskare, f. 11 maj 1870 i Kulltorp, Jönköpings
län, student 1889, filos. doktor 1898, docent i
nordiska språk vid Uppsala universitet 1897 och
e. o. professor i svenska språket därstädes 1906,
efter att sedan 1900 ha förestått professuren, har
författat ett antal arbeten i nordisk ljudhistoria,
framför allt rörande äldre tider, samt i runologi
och paleografi, af hvilka särskildt äro att
nämna Om de germanska mediageminatorna (1897),
Till den nordiska språkhistorien (1901 och 1906),
Om runskriftens härkomst (1904-06), hvari F.,
i anslutning till B. Salins arkeologiska arbeten,
härleder runskriften väsentligen från en grekisk
kursivskrift, Vår älsta handskrift på fornsvänska
(s. å.) och Kylfverstenen (i "Antiqv. tidskrift",
XVIII), samt utgifvit Upplandslagen efter
Ängsöhandskriften (1902) och Olaus Petris afskrift
af Hednalagen (i "Samlaren", XXIII) samt uppsatser
i "Arkiv för nord. filologi", "Uppland", Uppsala
univ. årsskrift m. fl. F. har vidare för det af
Vitt. hist. o. ant. akad. planerade stora runverket
undersökt en mängd svenska runinskrifter. F. vardt
1904 led. af Human. vet.-samfundet i Uppsala.
1. R. Tdh. 2. T-s. 3. R-n B.

Friesendorff [fris-], von, friherrlig ätt, urspr. från
Westfalen, hvarifrån den flyttade till Bremen. Ätten
fick 1665 tysk riksfriherrlig och 1705 svensk
friherrlig värdighet. En gren af densamma upptogs
bland friherrar på finska riddarhuset 1877; en annan
gren af ätten hade redan 1818 blifvit immatrikulerad
på finska riddarhuset, men utgått 1829.

1. Johan Fredrik von F., diplomat, friherre, f. 1617
i Bremen, d. 1669 i Stockholm, utnämndes 1649 till
svensk resident i Portugal, 1653
till kammarråd samt senare till hof- och
kommerseråd. Emedan han i grund kände kabinetts-
och handelshemligheterna, nyttjades han vid många
diplomatiska förhandlingar. Bland annat afslöt han som
svenskt sändebud 1661 Sveriges allians med England,
om hvars förhållanden hans sändebudsberättelse
innehåller flera värdefulla uppgifter. Under
vistelsen i England upphöjdes F. s. å. till engelsk
baronet. 1665 blef han tysk riksfriherre.

2. Karl Gustaf von F., den förres son, friherre,
diplomat, f. 14 aug. 1663 i Stockholm, d. 13 sept.
1715 i Stralsund, ingick 1683 i svenska diplomaternas
dåv. plantskola, Riksarkivet, hvarefter han
tjänstgjorde dels såsom privatsekreterare hos svenske
ministern i Wien, grefve K. Oxenstierna, dels såsom
kommissionssekreterare och resident i Holland.
1705 skickades han som envoyé till lüneburgska
hofvet och stod för sin regerings räkning i en hemlig
brefväxling med sachsiska hofvet samt var 1712-15
ministre plénipotentiaire vid hofvet i Berlin. Han
erhöll 1705 friherrlig värdighet. B. S.*

3. Fredrik von F., den förres son, friherre,
riksråd, f. 15 nov. 1707, d. 26 aug.
1770 på Vallstanäs, ingick 1730 i Riksarkivet
och 1731 i Utrikesexpeditionen. Han var en tid
hofmarskalk hos arfprinsen Adolf Fredrik och blef 1747
landshöfding i Västmanlands län. Vid brytningen
mellan det unga hofvet och hattarna följde F. de
senare. Har var medlem af sekreta utskottet både 1751
och 1755 och utmärkte sig vid sistnämnda riksdag bland
hofvets främsta motståndare En sorts belöning för
detta välförhållande var det anslag, som ständerna
gåfvo hans båda söner till utrikes resor under 4
år. 1760 blef F. ånyo medlem af sekreta utskottet
och insattes 1761 i rådet. Han hade då redan
börjat skilja sig i åtskilliga frågor från sitt
parti, och hans affall från detsamma blef öppet.
1764 röstade han i rådet mot subsidieuppgörelsen
med Frankrike. Följden af denna omsvängning
blef, att F. fick behålla sitt rådsämbete
vid hattregeringens fall 1765. Han utnämndes
s. å. till rikskansliråd och tjänstgjorde efter
Löwenhjelms död 1768 såsom kanslipresident.
Vid hattarnas seger 1769 blef F. jämte de fleste
öfrige medlemmarna af mössregeringen afsatt från
rådsämbetet. L. S.

Friesland l. Vriesland [fris-], provins i
nordvästra delen af Nederländerna, begränsad
af Groningen, Drenthe, Overijssel, Zuiderzee
och Nordsjön. 3,320 kvkm. 357,423 inv. (1907),
108 inv. på 1 kvkm. Hela landet är flackt och
vid kusten så lågt, att det genom dammar måste
skyddas för öfversvämningar. Det består dels af
fruktbart marskland, dels (i s. och ö.) af hedar
och mossar, med rika torflager. En mängd fiskrika
sjöar, som uppstått genom torfupptagning och kallas
"meer", såsom Tjeuke-, Sloter-, Heeger-, Sneeker-
och Bergumermeer, små floder (Lauwers, Kuinder,
Boorn, Linde m. fl.) samt kanaler erbjuda såväl riklig
bevattning som viktiga kommunikationsmedel. Invånarna,
afkomlingar af de gamle friserna, äro till största
delen reformerta, bibehålla troget sitt gamla språk,
dräkt (se fig. å sp. 1409) och seder samt anses
som synnerligen redbara och trofasta. Välmågan är
allmänt spridd. Ladugårdsprodukter utföras i stor
mängd. Med undantag af tegelslagning och kalkbränning
är industrien obetydlig. Hufvudstad: Leeuwarden;
viktigaste sjöstaden är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0758.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free