Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröhlich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frölander-Frölich
64
les enligt fastställd taxa och omfattar
bestämning af de utsädesvarans egenskaper,
som väsentligt inverka på dess godhet,
såsom grobarhet och renhet uttryckta i
procent samt äkthet, frisk- och torrvikt,
hvarjämte, då insändare så önskar,
bestämning al varans groningshastighet och
sorteringsgrad utföres. Frökontrollanstalten
är ock skyldig att, om så påfordras,
med anstaltens plomb förse fröparti, som
vid undersökning å anstalten befunnits
uppfylla vissa fastställda fordringar. En
internationell kongress för öfverläggning
rörande en eventuell gemensamhet mellan olika
länders frökontroll hölls 1906 i Hamburg.
H. J. Dft. Frölander, Henry Teodor, finansman,
f. 28 mars 1856 i Göteborg, d. 11 mars 1908 i
Stockholm, blef student 1873, idkade i Uppsala
juridiska studier, var 1882-89 anställd i
sjöförsäkringsaktiebolaget Ägir, 1890-92
assistent å Finansdepartementets bankbyrå,
1892-98 kassadirektör i Stockholms enskilda bank
och 1898-1908 verkställande direktör i Allmänna
hypoteksbanken, i hvars skötsel han utvecklade
stor omsikt och förmåga. Han förordnades 1906
till biträdande ledamot i k. bankinspektionen,
var 1906-nyåret 1908 statens förlikningsman
i arbetstvister (för distriktet Stockholm-
Mälarprovinserna-Gottland), hvilket värf i den
nyskapade institutionen han skötte med både nit
och framgång, samt utsågs 1907 till ordf. i
fondbörskommittén och s. å. af K. M :t till
medlem af nya Järnvägsrådet.
Frölich, svensk adlig ätt, härstammande från
Steiermark, inkom till Sverige med Hans Kristofer
F. (f. 1602,^ d. 1608), hvilken 1630 trädde
i Gustaf II Adolfs tjänst och stupade utanför
Köpenhamn. Från dennes äldste son, öfversten
Hans Fredrik F. (f. 1637, d. 1715), som 1693
blef naturaliserad svensk adelsman, härstammar
den ännu lefvande adliga ätten F., och från
hans andre son, presidenten Karl Gustaf F. (se
F. 1), hvilken 1682 naturaliserades, 1700 erhöll
friherrlig och 1706 greflig värdighet, härstammar
den grefliga ätten F. 1. Karl Gustaf F., grefve,
general, kungligt råd (födelseåret ej bekant),
d. 1714, blef 1676 major, öfverstelöjtnant
och kommendant på Bohus fästning och utmärkte
sig vid dess af öfverste von Börstcll ledda
försvar mot danskarna under Gyldenlöve 1678. Han
blef efter belägringens slut s. å. öfverste,
förflyttades 1679 till Marstrand som kommendant,
blef naturaliserad svensk adelsman 1682 och 1693
generalmajor samt landshöfding i Västernorrland,
Jämtland och Härjedalen. Under Karl XII :s
regering följde befordringarna raskt: han blef
1698 chef för Hälsinge regemente, 1700 guvernör i
Riga, där han stannade till 1706, generallöjtnant
och friherre 1700, general af infanteriet 1704,
kungligt råd och president i Dorpats hofrätt
1705 samt grefve 1706. I rådet tillstyrkte han
enträget kraftåtgärder till rikets försvar,
motsatte sig 1713 stän-
dernas sammankallande och påyrkade särskildt
ifrigt förhöjning af myntets namnvärde genom
stämpling, en nödmyntsåtgärd, som han på
eget bevåg försökt i Kiga 1705, men som då
ogillades af konungen. Hans radikala, ofta
kanske opraktiska och med en öfverspänd religiös
argumentation förfäktade förslag framkallade
ett spändt förhällande mellan honom och hans
kolleger i rådet.
2. Eva Margareta F., den föregåendes
syster, religionssvärmerska, gifte sig i Riga med
en svensk öfverste, som hon öfvergaf,
hvarefter hon 1684 kom till Sverige,
där hon uppträdde såsom botpredikerska
och sierska. Hon spådde bl. a., att Karl
XI, hos hvilken hon verkligen fick företräde,
skulle upprätta Kristi tusenåriga rike
och blifva härskare öfver hela kristenheten.
Hon dömdes s. å. till evig landsflykt och
begaf sig till Hamburg, hvarest hon
utgaf ett par skrifter om kiliasmen
och om de sju församlingarna i Uppenbarelseboken,
hvilket vållade hennes förvisning ur staden. Hon
slog sig därefter ned i Amsterdam, där hon lät
trycka en mängd af sina förryckta skrifter
och fortsatte med sitt predikande och
profeterande, biträdd af guldsmeden Berendt
Doerchmann, som följt med henne ända från
Riga. 1692 återkom hon till Stockholm, utfor
i smädelser mot i synnerhet prästerskapet
"nästan värre än förut" och sökte utkolportera
sina skrifter. Hon sattes på tukthus och afled
i sept. s. å.
3. David Fredrik F., sonsons sonson till F.
l, grefve, statsekonomisk skriftställare,
riksdagsman, f. 14 aug. 1788 å
säteriet Degeberg i Västergötland, d.
2 april 1862 i Livorno, 1805 student i
Uppsala, hvarest han 1808
aflade juridisk examen, och 1813 adjungerad
ledamot af Göta hofrätt. Längre hann F. aldrig
på tjänstemannabanan; skriftställen, politik och
finansfrågor (hufvudsak- ! ligen efter F :s plan
upprättades 1833 en privatbank med solidarisk
ansvarighet i Karlstad) upptogo honom sedan helt
och hållet. Den parlamentariska banan beträdde
F. 1818, då han på rid-darhuset varmt förordade
motionen om offentlighet vid överläggningarna,
en viktig motion, som F. gjorde till sin och som
först vid 1828 års riksdag genomdrefs. F. slöt
sig till den från nyssnämnda riksdag allt
skarpare framträdande liberala oppositionen. Vid
riksdagen 1834-35 insattes F. till ordf. i
bankoutskottet, men utvecklade i denna ställning
en så orolig verksamhet och stor själfrådighet,
att han stötte sig med båda de olika partierna
och slutligen nedlade sitt ordförandeskap. Han
deltog emellertid på den liberala sidan under
samtliga riksdagar t. o. m. 1859-60 och arbetade
1841 under en utländsk resa, ehuru förgäfves,
för bildandet af en internationell förening
till främjande af politiska och ekonomiska
reformer, bl. a. krigens afskaffande. F. var
varmt tillgifven andra af den nya tidens idéer,
ej minst på de pedagogiska området. Före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
