Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frösö skans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fuchs-Fuchsia
78
kryckor. F. deltog i Earl XII :s anfall mot Norge
1716 samt blef s. å. adlad och befordrad till
öfverste först vid Dalregementet och sedan vid
Södermanlands regemente. Äfven i fälttåget mot
Norge 1718 deltog F. Efter hemkomsten utförde
han sin mest berömda bedrift, då han med sitt
regemente, som räknade endast 7 ä 800 man,
afgörande ingrep i striden vid södra Staket
13 aug. 1719 (se därom B a g-gensstäket). För
denna bragd upphöjdes F. s. å. i friherrligt
stånd och utnämndes till generalmajor. Under
den följande tiden tog F. verksam del i det
politiska lifvet. Han slöt sig i allmänhet till
Arvid Horn. Den krigiska stämning, som väcktes
till lif på 1730-talet, synes emellertid ha
smittat den gamle krigaren, och vid riksdagen
1738-39 slöt sig F. till hattpartiet, insattes
i sekreta utskottet och i den tolfmannanämnd,
som utarbetade en för-svarsplan och det
s. k. sekreta bihang, genom hvilket regeringen
under vissa omständigheter bemyndigades förklara
Ryssland krig. 1739 utnämndes F., icke utan
ständernas påtryckning, till öfverståthållare i
Stockholm. Det dröjde ej länge, förrän F. åter
skilde sig från hattarna. Redan 1740 uppträdde
han ifrigt mot krigspolitiken och tillhörde under
den följande partikampen mösspartiets ledande
och mest ansedda män. - Svenska akad. lät 1899
prägla en minnespenning öfver honom. I sammanhang
därmed författade C. Snoilsky en minnesteckning
(tryckt i "Sv. akad:s Handl. ifrån år 1886",
XIV). L. S.
Fuchs [fo’ks], Johann N e p o m u k von, tysk
kemist och mineralog, f. 1774 i Bajern, d. 1856
i München, blef 1807 professor i mineralogi
och kemi i Landshut, 1823 konservator vid de
mineralogiska samlingarna i München och 1826
professor i mineralogi därstädes. 1835-44
var han därjämte öfver-bergsråd. 1852 tog
han afsked från sin professur och upphöjdes
i adligt stånd. F. riktade mineralogien
och den oorganiska kemien med flera viktiga
upptäckter. I vidsträckta kretsar blef han
bekant genom uppfinningen af vattenglas (1823)
och dess användning i stereokromien. Skrifter:
Ueber den ge-genseitigen einflnss der chemie und
mineralogie (1824), Ueler die theorien der erde
(1837), Natur-geschichte des mineralreichs
(1842) och Bereitung, cigenschajten und
nutzanwendung des wasserglases (1855) m. fl. Hans
samlade skrifter utgåfvos 1856 af Kaiser.
(A. Hng.)
Fuchs [fo’ksl. ImmanuelLazarus, tysk matematiker,
f. 1833 i Mosehin, Posen, d. 1902 i Berlin,
vistades under en stor del af sin studietid
som informator för den nästan jämnårige,
senare berömde matematikern Leo Koenigsberger
i dennes föräldrahem och blef sedan jämte
Koenigsberger Weierstrass’ lärjunge vid
universitetet i Berlin. F. utnämndes till
e. o. professor i Berlin 1866, professor i
Greifswald 1869. i Göttingen 1874, i Heidelberg
1875 och åter i Berlin 1884. Han var led. af
Vet. soc. i Uppsala sedan 1892. F:s utgifna
arbeten tillhöra hufvudsakligen teorien för
differentialekvationer. Inom teorien för de
s. k. linjära differentialekvationerna ha
de varit af epokgörande betydelse och bilda
grundvalen för nästan alla senare arbeten på
detta område. Han har däri i anslutning till en
föreläsning af Weierstrass på funktionsteoretisk
grundval genomfört studiet af integralernas
singulära ställen, hvilka för den ifrågavarande
klassen af ekvationer ha den viktiga egenskapen
att vara oberoende af integrationskon-
stanterna och således bero endast af den gifna
ekvationens koefficienter. Denna och andra
de viktigaste egenskaperna hos de linjära
differentialekvationerna voro dock redan
flera år tidigare kända af Weierstrass,
som efterlämnat två fundamentala arbeten
häröfver, samt äfven af Eiemann. Bland hans
många öfriga arbeten må nämnas undersökningen
om villkoren för att integralen till en
icke linjär differentialekvation skall ha
fixa singulära ställen. Denna och en annan
funktionsteoretisk afhandling, ehuru icke i och
för sig af fundamental betydelse, ha likvisst
vunnit en blifvande plats i matematikens
historia därigenom, att desamma gåfvo första
uppslaget till Poincarés banbrytande arbeten
öfver de automorfa funktionerna. Efter Kronecker
redigerade F. från 1891 till sin död "Journal
fur die reine und angewandte mathematik". Af F:s
samlade skrifter, hvilka utgifvas af Schlesinger,
har redan ett kvartband utkommit. Oaktadt
F. var Weierstrass’ lärjunge, sakna hans arbeten
understundom den matematiska stringens och säkra
funktionsteoretiska uppfattning, hvilka utmärka
mästaren själf samt hans senare lärjungar.
M. L.
Fuchs [fo’ks], KarlDorius Johann, tysk pianist
och musikskriftställare, f. 1838 i Potsdam, elev
af v. Bülow och Kiel, blef 1870 filos. doktor
i Greifswald och är sedan 1879 musiklärare och
(1886) organist i Danzig. F. är ifrig anhängare
af Eiemanns fraseringsteorier, hvilka han
praktiserat som fängslande pianist och utvecklat
i skrifterna Die zukunjt des musikalischen
vortrags (2 bd, 1884), Die frei-’helt des
musikalischen vortrags (1885) och Prak-tische
anleitung zum phrasieren (med Eiemann, 1886).
E. F-t.
Fuchs [fo’ks], Robert, österrikisk tonsättare,
f. 1847 i Steiermark, harmonilärare vid Wiens
konser-vatorium sedan 1875, påminner om Lachner
och Brahms i sina kompositioner. Han har skrifvit
bl. a. en mässa, 2 symfonier, kammarmusikverk,
5 om-.tyckta orkesterserenader, fint arbetade
pianostycken samt sånger och 2 operor.
E. F-t.
Fuchs [fo’ks], Albert, tysk tonsättare,
f. 1858 i Basel, utbildad i Leipzig, förestod
1889-98 ett konservatorium i Wiesbaden
och blef 1898 lärare vid konservatoriet i
Dresden. Han har i modern riktning komponerat
pianoverk, violinsonater, duetter, körer m. m.
E. F-t.
Fuchs [fo’ks], Karl Johannes, tysk
nationalekonom, f. 7 aug. 1865 i Nürnberg,
studerade i München och Strassburg, reste i
England, Canada och Förenta staterna samt
blef 1891 e. o. och 1893 ord. professor i
nationalekonomi i Greifswald. 1897 flyttade han i
samma egenskap till Freiburg (im Breisgau). Bland
E:s skrifter märkas Der warenterminhandel
(1891), Die handelspolitik Englands und seiner
kolonien (1893), den öfversiktliga handboken
Volkwirtschaftslehre (i "Sammlung Goschen",
1901) samt många uppsatser i bostadsfrågan.
V.S-g.
Fuchsia L., Fuksia, Bloddroppe, bot., växtsläkte
af fam. Oenotheraceæ, innefattande buskar, half
buskar eller små träd, som nästan alla härstamma
från Amerika, i synnerhet Syd-Amerika. Släktet
skiljes lätt från andra närstående därigenom,
att frukten är bär. Arterna ha vanligen motsatta
blad samt vackra, hängande, mer eller mindre
röd-aktiga, blommor. Fodret är kronlikt (icke
grönt),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
