Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältmarskalklöjtnant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Fältmarskalklöjtnant-Fältpolis
232
Sverige under konungens frånvaro i Ryssland,
de båda senare åter voro successivt Jakob de la
Gardies närmaste män under ryska kriget. 1621
utnämndes Herman Wrangel till fältmarskalk på
tåget till Riga, och han behöll fortfarande
denna värdighet, hvilken med säkerhet blef ett
ständigt ämbete med honom; Gustaf Horn vardt
det några år därefter. Under 30-åriga kriget
gafs större stadga åt de militära graderna,
och fältmarskalken blef befälhafvare öfver
själfständigt opererande här. I Sverige var
fältmarskalken fortfarande likväl underordnad
riksmarsken samt generalissimus och äfven
konungens "egen generallöjtnant", när sådana
värdigheter funnos; eljest innehade han den
högsta värdigheten. Efter J. A. Sandels,
som utnämndes till fältmarskalk 1824, har
ämbetet icke varit tillsatt, men kan under
krigstid återupplifvas. Numera är fältmarskalk
(generalfältmarskalk) högsta militära värdigheten
i alla stora arméer. - I Frankrike motsvarades
1500-talets tillfällige fältmarskalk af
maré-chal de camp, men i sin senare utveckling
såsom högsta militära värdighet af maréchal de
France (se Marskalk). - Fältmarskalklöjtnant
är en grad i österrikiska armén, motsvarande
generallöjtnant. Äfven i Sverige har denna
grad funnits, ehuru med högre rang än den
österrikiska. H. Kr. von Königsmarck var general
af kavalleriet, då han 1648 utnämndes till
(Sveriges förste) fältmarskalklöjtnant (han var
underordnad rikstygmästaren, som
1 rang var närmast efter fältmarskalken).
Axel Julius De la Gardie (d. 1705) var
den siste innehafvaren af värdigheten.
A. H-Id.
Fältmarskalklöjtnant. Se Fältmarskalk.
Fältmina, krigsv., är en i jorden nedgräfd
sprängladdning, vid hvars antändning den
ofvanför liggände jorden uppkastas, så att en
mingrop bildas. Fältminor utgöra ett verksamt
stormhinder (se d. o.) och anläggas därför
framför de sannolika anfallspunkterna af en
befäst ställning. De verka emellertid nästan
mera genom den skräck de injaga, än genom den
förstörelse de åstadkomma. Krutladdningens
vikt (fc) i kg. beräknas ur formeln fc=l,sm3,
där m betyder "minsta motståndslinjen",
d. v. s. krutladdningens djup under marken, i
meter. Däraf uppkommer i medelmåttigt fast jord
en s. k. vanlig mina, hos hvilken mingropens
radie är lika med minsta motståndslinjen, ökas
krutladdningen, så att mingropens radie blir
betydligt större än minsta motståndslinjen, säges
minan vara .öfverladdad. Tages krutladdningen så
liten, att den ej förmår uppkasta, utan endast
skaka den öfverliggande jorden, så uppkommer
en s. k. flådde r m i n a. Användes brisant
sprängämne, tages l-5 kg. laddning, som vanligen
lägges på föga djup under jordytan. När en mina
skall anläggas, gräfves eller borras först en
s. k. minbrunn om
2 till 3 m. djup, hvaruti sedan laddningen,
innesluten i ett trä- eller bleckkärl,
nedsättes jämte Handledningen, hvilken
genom en i jorden nedgräfd och väl öfvertäckt
ränna ledes till tändstationen. Minbrunnen
igenfylles och f or dämmes, hvarjämte
alla spår efter minarbetet omsorgsfullt
undanröjas. För antändningen nyttjas
företrädesvis elektrisk apparat, med ledning
och tändare, eller hastigt brinnande stubin,
s. k. knallstubin. - Stenmina är en 2 m.
djup grop i form af en sned tratt, i hvars nedre
spetsiga ände är insatt en krut-
laddning af omkr. 25 kg. vikt. Ofvanpå
denna lägges först en stark träspegel af
dubbelplank och sedan en massa stenar, hvilka
vid minans sprängning utkastas i den riktning,
som bestämmes af mingropens sneda axel,
hvilken därför vändes mot fiendens sannolika
anfallsriktning. En stenmina lägges bäst bakom
något lågt, skylande föremål, t. ex. gärdesgård
eller häck. - Trampmina 1. landtorped utgöres af
en mindre sprängladdning, nedgräfd tätt under
jordytan och så inrättad, att den springer,
då någon trampar på densamma. Trampminor
utläggas nära hvarandra, i en eller flera
rader, framför de sannolika anfallspunkterna.
O. A. B.*
Fältminör. Se Minor.
Fältminörtjänst, krigsv., samlingen af de
tjänstförrättningar inom minörväsendets område,
som tillhöra de tekniska fälttrupperna att
utföra. Till densamma höra sålunda förstöring
genom sprängning och användning af minor
såsom stormhinder; men minkriget hör dock
ej hit, enär härför fordras utbildning
i fästningsminörtjänst (se d. o.).
L. W:sonM.
Fältmusikant. Se Spel.
Fältmässighet, krigsv., kallas sträfvan att i
utrustning, utbildning, undervisning, åskådning
o. d. tillgodose krigets fordringar. Med nutidens
stora folkhärar och kraftfulla krigföring har det
blifvit nödvändigt att, mera än förut vanligen
skedde, tillgodose fältmässigheten. Dock bör
man taga sig till vara för öfverdrifter, så att
man icke för fältmässighetens skull eller under
dess täckmantel åsidosätter den grundläggande
utbildningen. Sedan denna väl vunnits, är
det tid att öfvergå till den fältmässiga. En
naturlig och förståndig öfverensstämmelse måste
i alla afseenden råda mellan fredstjänstens
fordringar och fältmässighetens kraf.
C. O. N.
Fältmässig skjutning. Se Fältskjutning.
Fältmätning, det afslutande arbete utomhus,
hvarigenom de för ett större sammanhängande
kartverk erforderliga konceptkartorna
erhållas. Fältmätningen är antingen enbart
planmätning (ekonomisk kartläggning) eller
förenad med terrängafbildning (topografisk
kartläggning). All fältmätning föregås i
regel af triangulering och stomkartmätning.
S. Z-d.
Fältmätningsbrigad. Se Fortifikationen, sp. 935.
Fältmätningskåren. Se Fortifikationen, sp. 935,
och Topografiska kåren.
Fältort, bergsv., en i en grufva drifven ort
eller horisontell gång, som går i malmens
strykningsriktning eller fält. Motsatsen
till fältort är tvärort, eller en gång, som
bildar en större (riktigast rät) vinkel med
strykningsriktningen. Th. N-m.*
Fältpiplärka, zool. Se P i pl ärksl akt et.
Fältpolis, krigsv., det vid en armé i fält
inrättade polisväsendet, har till uppgift att
upprätthålla ordning och säkerhet inom de olika
stabernas och truppernas förläggningsområden, på
förbindelsevägar o. s. v. FältpoÜsväsendet vid
en armé står under ledning af en armépolischef
(polisintendent) i högkvarteret, vid en
arméfördelning af en poliskommissarie, båda med
biträde af polispersonal till fots och till häst,
äfven detektiv personal. I hvilket förhållande
fältpolisen står till fältgendarmeriet, om sådant
finnes, måste ordnas genom särkilda bestämmelser.
C. O. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
