Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbudslagstiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
393
Förbygga-Förbättringsanstalter
394
voetianer, uppstod en häftig, redan under
Coccejus’ lifstid börjad, sedan under många
decennier fortsatt strid. Denna rörde sig mindre
om dogmatiska än om praktiska differenser. Sin
närmaste anledning hade den i coccejanernas
förnekande af det mosaiska sabbatsbudets
giltighet för nya testamentets tid, men dess
djupare grund låg i den allmännare motsatsen
mellan coccejanernas friare, världstillgängligare
väsen och de ortodoxes strängt pietistiska
lefnadshållning. Äfven politiska
partiförhållanden spelade in. Bitterheten var
tidtals så stor, att en sprängning af hela den
holländska kyrkan syntes hota. Till den småningom
skeende utjämningen, som tog sig uttryck i den
vid de holländska universiteten länge följda
praxis att fördela professurerna mellan de olika
riktningarna, bidrogo från coccejanernas sida
framför allt deras främste systematiker Frans
B u r m a n n (f. 1628 i Leiden, professor vid
Utrechts universitet 1662, d. 1679), som åt
Coccejus’ åskådning gaf en i flera hänseenden
mera tillfredsställande utgestaltning, och den
inflytelserike, folklige teologen, predikanten
och psalmförfattaren Friedrich Adolph Lampe
(f. 1683 i Detmold, predikant i Bremen 1709,
professor i Utrecht 1720, ånyo predikant i
Bremen 1727, d. 1729), som i sin person förenade
federalteologiens åskådning med en praktisk
pietism i Voetius’ anda. Bland riktningens
anhängare bör ytterligare nämnas Vi t ringa
(se d. o.). E. Bg.
Förbygga, skpsb., grundligt reparera ett fartyg.
O. E. G. N.*
Förbyggnad, bergsv., gemensamt namn å byggnader
af trä, sten eller järn, som i grufvor uppsättas
mot väggar och tak för att hindra ras. Förbyggnad
af timmer och murverk har länge användts; valsadt
järn har först i nutiden för detta ändamål kommit
i bruk. Är förbyggnaden af trä, har den vanligen
rektangulär form; då järn eller sten begagnas,
är den i allmänhet cirkelformig eller af en
elliptiskt afrundad form. – Förstämpling l.
Stämpling benämnes en enkel förbyggnad af
timmerstöttor, som anbringas mellan väggarna i
grufrummet. – Förtimring kallas en ort- eller
schaktförbyggnad, som man åstadkommer genom
att bekläda ortens eller schaktets väggar med
ramar af rundtimmer och bakom dessa anbringa
timmer eller plank. Ordet afser dock stundom
förbyggnader af timmer i allmänhet; en äldre
benämning på samma sak är
förkistning.
Th. N-m. (G. H-r.)
Förbända, sjöv. Se B ä n d a.
Förbättringsanstalter,
Tvångsuppfostringsanstalter, Räddningsinstitut,
Skyddshem, Skolhem äro sådana, i de
flesta fall af enskilda eller kommuner
upprättade och förvaltade, ehuru i regel
under offentlig kontroll ställda och med
allmänt bidrag understödda anstalter,
som ha till uppgift att genom uppfostrande
vård förbättra och rädda vanartade barn och
minderåriga brottslingar, hvilka eljest,
under inflytandet af en lastbar omgifning i
hemmen eller annanstädes, skulle ytterligare
förfalla och i de flesta fall komma att befolka
statens fängelser och tvångsarbetsanstalter. I
den penitentiär-pedagogiska vetenskapen gör
man en väsentlig skillnad mellan ofvannämnda
anstalter och sådana, oftast af den enskilda
välgörenheten grundade, med den kommunala
fattigvården nära sammanhängande uppfostrings-
och vårdanstalter, som vanligen kallas barnhem
och ha till ändamål att
taga vård om föräldralösa, värnlösa, vanvårdade
eller sedligt försummade barn, för att genom
uppfostran hindra dem att blifva vanartade och
brottslingar. Förbättringsanstalterna kunna
och måste ofta nog kvarhålla sina alumner
en längre tid än barnhemmen, till 17-18 års
ålder. Inrättandet af förbättringsanstalter
för beredande af uppfostran åt vanartade barn
och minderåriga förbrytare, bland hvilka
flertalet ej kan i enskildt hem erhålla en
för dem erforderlig tillsyn och vård, anses
numera i alla kulturländer rara en nödvändig
preventiv åtgärd till förekommande af brott och
till följd däraf en viktig länk i ett ordnadt
skol- och fängelseväsen. Erfarenheten har ock
bekräftat, att de personer, som redan under
barndomen förfallit i brott och sedermera utan
erforderlig tillsyn och tukt lämnats åt sig
själfva, vida oftare än de, som först vid mera
mogen ålder beträdt brottets bana, göra brottet
till yrke. - De först inrättade och allmänt
kända större utländska föregångsanstalterna af
ifrågavarande slag voro det 1833 vid Hamburg
upprättade Rauheshaus (se d. o.), de franska
s. k. åkerbrukskolonierna Mettray (upprättad
1839) och Val d’Yévre (uppr. 1847), de belgiska
anstalterna Ruysselede (uppr. 1849) och Beernem (uppr. 1853), den berömda engelska
"reformskolan" vid Redhill (öppnad 1849) och den
stora engelska "arbetsskolan" vid Fe1tham (i
Middlesex, öppnad 1859). Sveriges äldsta anstalt
med liknande uppgift är Råby räddningsinstitut
(invid Lund, uppr. 1838). Beträffande formen för
ifrågavarande anstalters inre organisation plägar
man tala om tre olika, ehuru visserligen icke
i verkligheten mycket åtskilda system, nämligen
kollektiv- familje- och skolsystemen. På systemet
hvilar dock mindre vikt, blott det medgifver
möjlighet till en individuell behandling. Minst
75 proc. af de från förbättringsanstalter
afgångna eleverna anser man ha räddats åt
samhället.
Lagstiftningen på detta område i de nordiska
länderna har under det senaste årtiondet på ett
genomgripande sätt förändrats och moderniserats:
i Sverige genom lag ang. uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn 13 juni
1902 samt lag ang. verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran 27 juni s. å.;
i Danmark genom Lov om behandling af forbryderske
og forsömte börn og unge personer 14 april 1905;
i Norge genom Lov om behandling af forsömte börn
6 juni 1896.
Enligt den nämnda svenska 1902 års
barnavårdslagen böra vanartade barn insättas
i s. k. skyddshem med af K. M :t godkändt
reglemente och med ett elevantal begränsadt till
högst 30. Sådana skyddshem finnas f. n. (1908)
för Östergötlands (Folåsa, se d. o.), Jönköpings,
Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Gäfleborgs och
Västernorrlands län samt för städerna Göteborg
och Sundsvall. Till skyddshem torde kunna
räknas äfven den af K. M :t genom regl. af
1879 erkända, 5 km. s. om Södertälje belägna,
1875 anlagda åkerbrukskolonien Hall (se
Hall). Minderårig brottsling, som fyllt 15,
men ej 18 år, kan under vissa förhållanden
af domstol dömas till insättning i allmän
tvångsuppfostringsanstalt. För sådant
ändamål har staten upprättat en 1905 öppnad
uppfostringsanstalt vid Bona i Västra Ny socken,
Östergötlands län, för 100 ynglingar; och
såsom tvångsuppfostringsanstalt för minderåriga
af kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
