- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
495-496

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningsfesten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

495

Förstlingsfest-Förstäf

496

familjens besittning (åtminstone lägges ingen
vikt vid delningen) och den förstfödde intagit
faderns ställning som sina bröders herre (jfr
l Mos. 27:29; 49: 8). Denna praxis tillämpades
i hvarje fall vid tronföljden. Sedermera gör
den israelitiska rätten anspråk på en dubbel
arfslott för den förstfödde (5 Mos. 21: 15-17). -
Ännu i det nuv. stats-och privatlifvet har
förstfödslorätten ej förlorat sin betydelse,
såsom i fråga om arf af krona och fideikommiss.
’E- S-e.

Förstlingsfest. Se Pingst.

Förstoppning 1. Obstruktion, med., kan inträffa i
hvilken som helst af kroppens många kanaler eller
utförsgångar, men i det vanliga språkbruket
menas därmed förstoppning af tarmarna,
obstructio alvi, d. v. s. en hämmad uttömning af
exkremen-terna. Förstoppning är dock icke en enda
sjukdom hos tarmarna, utan ett symtom, som kan
bero på en mängd olika sjukdomstillstånd. För
tarmarnas normala funktioner vid defekationen
fordras, dels att innehållet sättes i rörelse,
dels att det icke möter något hinder i sin
väg. Tarminnehållet fortskaffas uppifrån
och nedåt genom en egendomlig successiv
sammandragning i riktning nedåt af de
muskelringar, som sitta i tarmarnas väggar,
hvarigenom uppkommer en maskformig rörelse, som
fått namn af peristaltisk rörelse. Äfven flera
sekret i tarmarna, såsom galla, slem, bidraga
till att underlätta defekationen. Orsakerna
till förstoppning äro hufvudsak-ligast hämmad
rörelse af tarminnehållet och hinder för dess
fortkomst. Den peristaltiska rörelsen hämmas
t. ex. genom förlamning af tarmmusklerna, vare
sig genom inflammation eller kronisk förgiftning
(i synnerhet blyförgiftning) eller genom vissa
läkemedel. Vid kronisk katarr i tarmkanalen
omväxlar ofta förstoppning med diarré. Hinder
i tarmkanalen kunna uppstå på många sätt,
såsom då en tarmslinga inklämmes i ett bråck,
då tarmen utifrån hopklämmes af någon tumör, då
någon nybildning (kräfta) i tarmväggen växer inåt
och tilltäpper dess lumen, då tarmen stjälper in
sig i sin egen fortsättning (invagination), då
den vrider sig omkring sin egen axel (volvulus),
eller då en medfödd tillslutning af dess nedre
ända finnes (atresia ani). Häraf synes, att
det icke gifves något medel, som kan verka
mot all förstoppning. Laxermedlen, lavemang
o. d. verka öfver hufvud endast mot den första
gruppen af förstoppningar; dock böra de ej
användas vid bukhinneinflammation. Förstoppning
af det senare slaget häfves merendels blott
genom särskilda operationer. Vid habituell
förstoppning bör man så mycket som möjligt
undvika medikament, i synnerhet hemliga medel,
för hvilkas sammansättning man icke eger någon
garanti. De flesta sådana medel verka i början,
men öka sedermera förstoppningen. Bättre äro
dietetiska medel, såsom klibröd, mesost, frukter
och framför allt motion, såsom ridt, gymnastik
samt massage o. d. F-
B. (l. H.)

Förstoring, mus. Se Augmentation.

Förstoringsglas, Lupp 1. Enkelt mikroskop,
fys., består af en konvex lins och nyttjas till
betraktandet af små föremål. När ett föremål
lägges mellan förstoringsglaset och dess
brännpunkt, brytas de från föremålet utgående
ljusstrålarna vid gången genom glaset, så att de
synas komma från ett mera aflägset, förstoradt
föremål. Föremålets .afstånd från brännpunkten
afpassas så, att bilden

kommer på afståndet för det tydliga seendet
(ung. 25 cm. från ögat). Jfr Lins och Mikroskop.
K. L.*

Försträckning. 1. Jur. (lat. mütuum), ett af
tal, hvarigenom någon till annan öfverlämnar
fungibla ting (penningar, vissa varor m. m.),
med villkor att framdeles erhålla tillbaka lika
mycket af samma slag. Det vanligaste föremålet
för försträckning är penningar, och för dessa
plägar ofta utfästas ränta såsom ersättning
för dels för-sträckningstagarens nytta och dels
försträcknings-gifvårens risk att icke återfå
dem. Försträckning kallas i dagligt tal oftast,
och någon gång äfven i lag och författningar,
lån. Detta språkbruk öfverensstämmer emellertid
icke med den juridiska terminologien, som
med l å n (commodatum) i egentlig betydelse
tvärtom förstår det kontrakt, enligt hvilket
man åt annan till brukande utan vedergällning
öfverlämnar viss, individuellt bestämd lös sak,
med villkor, att samma sak skall återlämnas till
långifvaren, sedan den blifvit brukad. Skulle
vid sistnämnda aftal betingas vedergällning
för brukandet, förvandlas kontraktet till l
e g a (hyra). Får tinget däremot icke brukas,
uppkommer ett depositum, inlagsaftal.

2. Med., är ett i dagligt tal nyttjadt
ord (medicinsk fackterm är det ej) af
tämligen obestämd betydelse, betecknande
än ledvridning, än ledvrickning, än
muskelbristning. 1. A. Th. S. (C. G. Bj.) 2. J-
Å.

Förstålning. Se G a l v a n o t e k n i k.

Förstånd, psyk., förmågan af begrepp, omdömen och
slutledningar (se d. o., jfr Förnuft). Under
det att föreställningslifvet regleras af
idéassociationernas lagar, lyder förståndet
tankelagarna. S-e

Förståndsbegrepp, psyk. Se Kategori.

Förstång, Förmärsstång 1. Förens svåra stång,
sjöv., den del af fockmasten, som sitter närmast
öfver undermasten. O. E. G. N.*

Förstäf, skpsb., kölens förlängning uppåt längst
förut. Den bidrager till att gifva förskeppet
dess form och styrka samt tjänar till fäste
för bordläggningens främsta delar och till stöd
för bogsprötet.

Fig. 1.

Fig. 3.

Fig. 4.

Förstäfvens form kan vara fallande (fig. 1),
rak (fig. 2) eller rammformad (fig. 3
o. 4). Den fallande formen förekommer i
allmänhet å segelfartyg, den raka är den å
ångfartyg vanliga, den ramm-formade användes
hufvudsakligen å örlogsfartyg och är antingen
(fig. 3) afrundad eller ock (fig. 4) försedd med
en framåtspringande spets, den s. k. rammen (se
Kam m). På träfartyg, se fig. vid art. Förtimring
(b), löper förstäfren vanligen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free