Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningsfesten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Fönster-Förstfödslorätt
494
mindre lustspel, en historisk dram: Gustav Adolf
(1833), Gedichte (2 bd, 1838), en samling af
krigssånger, romanser, berättelser och legender
m. m. Ur hans litterära kvarlåtenskap utgaf
H. Kletke en påbörjad själfbiografi af F.,
Kunst und leben Ü873).
2. Ernst F., den föregåendes broder, målare,
konstförfattare, f. 1800 i Münchengosserstädt,
d. 1885 i München, studerade teologi, filosofi
och målning - det sista för Cornelius -, deltog
i utförandet af dennes fresker i München,
fortfor likväl med vetenskapliga studier och
tog doktorsgraden 1836. F. utvecklade sedan
en rik litterär verksamhet, utgaf Geschichte
der deutschen kunst (5 bd, 1851-60), arbeten
om Fiesole (1859), Rafael (2 bd, 1867-69)
m. fl., Denkmale deutscher baukunst,
bildnerei und malerei (med 300 teckn.,
flertalet af hans egen hand, 12 bd, 1853-69).
(1. v. s-g. 2. G-g N.)
Förster, L u d w i g, österrikisk arkitekt,
f. 1797 i Bayreuth, d. 1863 såsom professor vid
Wiens konstakademi, var lärjunge af Nobili. Han
byggde bl. a. den protestantiska kyrkan i
Gumpendorf, synagogorna i Wien och Pest samt
Elisabetbron och en mängd privathus i Wien och
var verksam vid Arsenalbyggnaden i sistnämnda
stad. F. odlade företrädesvis den italienska
renässansstilen. 1836 uppsatte han "Allgemeine
bauzeitung", som ännu utgör ett centralorgan
för Tysklands arkitekter.
Förster, Heinrich, furstbiskop i Breslau,
f. 1800 i Grossglcgau, d. 1881 i Johannisberg,
prästvigdes 1825 och väckte som kyrkoherde
i Landshut (från 1828) uppseende i vida
kretsar genom sin fördragsamhet mot olika
troende och genom sina predi-kargåfvor. 1837
blef F. domherre, 1848 var han led. af
nationalförsamlingen i Frankfurt, deltog
i nov. s. å. i de tyske biskoparnas synod i
Würzburg samt blef 1853 furstbiskop i Breslau. På
vatikanska konsiliet var han motståndare
till ofelbarhetsdogmen, men underkastade
sig sedermera densamma. Hans opposition mot
preussiska regeringen och "majlagarna" hade 1875
hans afsättning till följd. Han lefde sedan dess
i den österrikiska delen af sitt stift och sökte
att därifrån förvalta äfven den preussiska. Han
utgaf bl. a. Kanzelsvorträgc (6 bd, 1854; 5:e
uppl. 1878). Biogr, af Franz (1875).
Förster, August, tysk skådespelare och
teaterledare, f. 1828, d. 1889, blef filos.
doktor i Halle 1851, debuterade s. å. på scenen
i Naumburg och anställdes 1858 vid Burgteatern
i Wien, från 1866 som regissör. Han var 1876-82
direktör vid Stadt-theater i Leipzig, 1883-88
ledare af Deutsches theater i Berlin och
kallades 1888 till direktör för Burgteatern
i Wien. F. var berömd för sin intelligenta
och vinnande framställning af karaktärs-
och përe-noble-roller, bl. a. Nathan der
weise, Miller (i "Kabal und liebe"), Odoardo
(i "Emilia Galotti"), Der erbförster m. m.
(E. F-t.)
Förster (Foerster), Wilhelm Julius, tysk
astronom, f. 16 dec. 1832 i Grünberg, Schle-sien,
blef 1855 assistent vid observatoriet i Berlin
samt 1858 docent och 1863 professor i astronomi
vid universitetet i Berlin. 1865-1904 var han
direktor för nämnda observatorium. Han förestod
1868-83 utgifvandet af "Berliner astronomisches
jahrbuch" och offentliggjorde där flera arbeten
inom olika områden af astronomien. F. var
synnerligen högt uppskattad som lärare. Han har
äfven egnat stort intresse
åt vetenskapens popularisering och har grundat
Ver-einigung von freunden der astronomie und
kosmischen physik, hvars "Mittheilungen"
han fortfarande utger. - En del af hans
vetenskapliga afhandlingar är samlad i Studien
zur astrometrie. Gesammelte abhandlungen
(1888). Vidare har han utgifvit Sammlung von
vorträgen und abhandlungen (4 bd, 1876-96) samt
Sammlung populärer astronomischer mittheilungen
(2 bd, 1878, 84). B-d.
Förster, Kichard, tysk klassisk filolog,
f. 1843, professor i Eostock, i Kiel och i
Breslau, en af Tysklands mera framstående nu
lefvande filologer, har hufvudsakligen arbetat
inom grekisk handskrifts- och textforskning
samt filologiens historia. Hans största verk
(1904 ff.) är en kritisk edition af Libanios’
väldiga litterära kvarlåtenskap. F :s
afh. om Libanioshandskrifterna i Uppsala och
Linköping utgjorde Rostockuniversitetets
lyckönskningsskrift till Uppsala
universitet vid dess 400-års-fest 1877.
V.Lm.
Förster (Foerster), W e n delin, tysk romanist,
f. 1844, blef efter studier såväl i hemlandet
som i Frankrike och Italien 1874 professor
i Prag och kallades 1876 att såsom Fr. Diez’
efterträdare intaga den romanska lärostolen vid
universitetet i Bonn, där han fortfarande är
verksam. F. är en af samtidens mest framstående
romanska filologer. Han har framför allt
verkat på den fornfranska textkritikens
område, men äfven på det språkhistoriska,
särskildt det etymologiska gebitet varit af
stor betydelse. Hans hufvudarbete torde vara en
edition af Chrétien de Troyes’ arbeten (4 dlr,
1884-99). I inledningen till del IV (Lancelot)
sammanfattar han sin från G. Paris af vikande
åsikt rörande ursprunget till den s. k. "matiëre
de Bretagne",en litteraturhistorisk fråga,
till hvars lösning F :s forskningar lämnat
viktiga bidrag. Bland hans öfriga texteditioner
må nämnas "Richars Ii biaus" (1874), "Aiol"
(1876 -82), "Li Chevaliers as deus espees"
(1878), "Lyoner Yzopet" (1882), "Li sermon
saint Bernart" (1885). Den af F. i förening med
Koschwitz utgifna Altfranzösisches übungsbuch
(1884; ny uppl. 1902) är ett vid den romanska
universitetsundervisningen mycket användt
hjälpmedel. Af stor betydelse äro de båda af
F. redigerade, hufvudsakligen åt texteditioner
egnade skriftserierna "Altfranzösische
bi-bliothek" (1879-87, 10 vol.) och "Romanische
bibliothek" (fr. 1889, hittills ett tjugutal
vol.). - F :s språkhistoriska undersökningar
finnas publicerade i olika vetenskapliga
tidskrifter, framför allt i "Zeitschrift
fur rom. philologie". Till firande af F :s
25-årsjubileum som innehafvare af Diez’
lärostol utgafs 1901 en honom tillegnad
festskrift, "Beiträge zur romanischen
und englischen philologie", innehållande
artiklar af många på området berömda forskare.
E- S-f.
Förstfödslorätt, den förmånsrätt, som i vissa
fall tillkommer den, som är först född bland
sina syskon. Förstfödslorätten hos israeliterna
beror på den åskådningen, att den förstfödde
är den förnämste och dugligaste bland sina
bröder (jfr l Mos. 49: 3). I samband med denna
åskådning står ock den föreställningen, att
Israels folk betraktas som Guds förstfödde son,
d. v. s. som det förnämsta folket i världen
(jfr 2 Mos. 4: 22, Jer. 31: 9). Enligt den
äldsta i patriarkberättelserna framskymtande
uppfattningen svnes arfvet efter faderns död ha
blifvit odeladt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
