- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
563-564

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gagliano ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

563

Gahn

564

socken, Kronobergs län, d. 29 okt. 1794
i Stockholm, blef student i Uppsala 1744
och kammarskrifvare i Krigskollegium 1750,
där han utan vidare befordran stannade till
sin död. G. gjorde sig ett aktadt namn genom
de samlingar och afskrifter af historiska
handlingar han hopbragte och hvilka till större
delen (de s. k. "Gahmska samlingarna" ; 60
digra kvartband af mest litteraturhistoriskt
och biografiskt innehåll) 1804 inlöstes för
Uppsala universitetsbiblioteks räkning. Äfven
af trycket utgaf G. åtskilligt, hvaribland må
nämnas "Kongl, stadgar, förordningar, bref och
resolutioner angående Swea Kikes Landt-Milice
til häst och fot" (del. 1-4, 1762, 65, 98, 1814,
omfattande tiden 1680 -1718, ej fullbordadt),
för hvilket arbetes två första delar han
1765 af rikets ständer hugnades med en liten
pension. Oaktadt sin efter samstämmande intyg
tryckande fattigdom fann G. äfven medel till
bildande af en visserligen ej stor, men särdeles
värdefull samling af äldre och sällsyntare
svenskt tryck (katalog däröfver trycktes i
Uppsala 1795), hvilken efter hans död inköptes
af D. Nescher och med dennes bibliotek 1828
kom till k. biblioteket, där G :s böcker lätt
igenkännas på sina originella, af Floding stuckna
exlibris (se d. o., pl. I) och omständliga,
med G :s prydliga handstil präntade uppgifter
om dag och timme för deras införlifvande med
hans lilla "archivo på Käpplingeholmen". -
G. P:s son Peter Gerhard G. (f. 1761, d. 1826),
"ritmästare" i Stockholm, testamenterade
2,000 rdr b:ko till en stipendiefond vid Fria
konsternas akademi. - G. P:s kusin och namne,
Sigfrid Nilsson G., f. 1727, häradshöfding i
Östergötland med lagmans titel, d. ogift 1799,
äfven känd som samlare, donerade sina böcker
och handskrifter i svenska lagfarenheten samt
sin myntsamling till Linköpings bibliotek.
Aqut.

Gahn, en i Sverige fortlefvande, ursprungligen
skotsk gammal adlig ätt, som i Skottland kallade
sig Colquhoun (se d. o.). Till Sverige inkom
ätten 1572 med bröderna W o 11 e r och Georg
Colquhoun, officerare vid den skotska trupp,
som Charles de Mornay s. å. öfverförde till
Sverige. De skrefvo sig Cahun, hvilket sedermera
förvreds till Gahun, Gaan och Gahn. Wolter
Cahun blef stamfader för den svenska släkten,
af hvilken en gren 1689 adlades under namnet
Canonhielm (utdöd 1719), en annan 1809 under
namnet G. af Colquhoun (se G. 3). Flera
medlemmar af släkten ha skaffat sig ett namn
på bergshandteringens och naturvetenskapernas
områden.

1. JohanGottliebG., bergsvetenskapsnian,
f. 19 aug. 1745 på Voxna bruk i Hälsingland,
d. 8 dec. 1818 i Falun, studerade 1762-70
i Uppsala och var därunder förtrogen vän med
kemisterna T. Bergman och Schéele. 1770 bosatte
han sig i Falun, där han införde förbättringar
i kopparsmältningen, anlade graderverk och
verkstäder för vitriol, svafvel

och rödfärg. 1773-1817 var G. Bergskollegiets
kemiske stipendiat, erhöll 1782 titel af
bergmästare och utnämndes 1784 till assessor
i nämnda kollegium. 1793 blef han medlem af
Eikets ärendens allmänna beredning. - G. blef
1784 led. af Vet. akad. Vid 1778 och 1809 års
riksdagar representerade han Falu bergslag
i borgarståndet och var 1809 en af detta
stånds tre medlemmar i konstitutionsutskottet
samt, såsom nära befryndad med Hans Järta,
en af dennes närmaste anhängare (Järtas bref
till G. 1795-1809 finnas i Uppsala univ :s
bibliotek). G. gjorde flera viktiga upptäckter,
hvilka han dock aldrig själf offentliggjorde,
utan med stor liberalitet meddelade åt Bergman
och Schéele. Så t. ex. gjorde G. den viktiga
upptäckten af kristallers genomgångar och af
den grundform, som dessa bilda, men Bergman
beskref den. Upptäckterna att benjord är
fosforsyrad kalk, att tungspat innehåller
baryt, att brunsten medelst kol kan reduceras
till manganmetall tillhöra G. Stor förtjänst
inlade han vid utarbetandet af blåsrörets
användning inom kemien och mineralogien, och
hans forskningar och försök på detta område
ligga till grund för Ber-zelius’ berömda
arbete om blåsrörets användning. G. hade en
oöfvervinnelig motvilja för att själf publicera
sina undersökningar, om hvilka hans anteckningar
voro ytterst knapphändiga, så att säkert mången
viktig upptäckt därigenom gått förlorad. -
Efter G. har mineralet g a h n i t uppkallats.

2. H e n r i k G., den föregåendes broder,
läkare, f. l jan. 1747 i Falun, d. 6 febr. 1816
i Stockholm, studerade från 1762, delvis under
Linnés särskilda ledning, i Uppsala, där han
1769 blef med. kandidat. 1770-73 företog han
en vetenskaplig resa till Tyskland, Holland,
England och Skottland samt promoverades under
tiden (1772) i Uppsala till med. doktor och
utnämndes s. å. till förste amiralitetsläkare
vid arméns flottas eskader i Stockholm,
från hvilken befattning han tog afsked
1789. 1777-90 tjänstgjorde han därjämte som
assessor i Collegium medicum. G. blef 1808
öfverläkare vid Krigsakademien på Karlberg. 1793
blef han led. af Vet. akad. - G. var en bland
Sveriges mest upplyste och berömde läkare. Han
lyckades bl. a., efter många fåfänga försök,
1802 ympa skyddskoppor i Stockholm, hvarifrån
Taccinen sedermera meddelades till åtskilliga
orter i riket, och var 1807 en af Svenska
läkarsällskapets stiftare. Vid flera till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:47:00 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free