Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galoner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Galtström, järnbruk i Njurunda socken,
Västernorrlands län, vid ett mindre vattendrag,
som för Armsjöns vatten till Bottniska
viken. Bruket, som privilegierades 1673,
består af masugn och 4 lancashiresmälthärdar,
hvilka ej varit i verksamhet sedan 1904. Den
nuvarande egaren är Klosters aktiebolag. Bruket
har eget kapell (invigdt 1696, restaureradt
1806) och hade särskild brukspredikant till
1868. Folkmängden 1907 var 347 pers.
Galuppi [-o’ppi], Baldassare, italiensk
tonsättare, f. 1706 på ön Burano, d. 1785 i
Venezia, var elev af Lotti och blef 1748 vice
kapellmästare, 1762 förste kapellmästare vid
Markuskyrkan samt konservatoriedirektör. Han
gästade London 1741 ff. och Petersburg för andra
gången 1765-68. Han komponerade omkr. 100 operor,
bland hvilka framför allt de komiska på sin tid
voro mycket omtyckta. Burney berömmer hans eld
och uppfinning samt det nya spirituella och
fina i hans musik. G. skref äfven kyrkmusik,
som ännu uppföres i Venezia, och 12 intressanta
pianosonater. Jfr belgiern Wotquennes monografi
öfver G. (1902). A. L. (E. F-t.)
Galvani, Luigi (Aloisio), italiensk
läkare och naturforskare, f. 9 sept. 1737 i
Bologna, d. där 4 dec. 1798, blef 1766 professor
i anatomi därstädes. Emedan han vägrade att
gifva ed åt Cisalpinska republiken, blef han
1797 afsatt från sitt ämbete, men återfick
snart detsamma. G:s anatomiska arbeten,
af hvilka de förnämsta äro Sur les os, leur
nature et leur formation, De renibus atque
ureteribus volatilium och De volatilium aure,
utmärka sig för stor noggrannhet och många nya,
fina iakttagelser. Ehuru G. genom dessa arbeten
visade sig vara en framstående vetenskapsman,
vann han dock icke sin ryktbarhet genom dem,
utan till följd af en i afhandlingen De viribus
electricitatis in motu musculari commentarius
(1791–92) framlagd upptäckt, enligt hvilken,
såsom han tydde den, muskeln och nerven utgjorde
de två beläggningarna i en Leidenflaska, hvars
laddning utjämnade sig, då de förenades medelst
en elektricitetsledare. G. trodde sig härmed ha
löst lifvets gåta och betraktade elektriciteten
såsom identisk med lifskraften. Den rätta
tolkningen af fenomenet lämnades af Volta
(jfr Galvanisk elektricitet); G. tillkommer
i alla händelser den stora förtjänsten att
ha icke endast fattat upptäcktens vikt, utan
äfven väckt hela den samtida vetenskapliga
världens intresse för densamma. För öfrigt
ådagalades senare, att djurens muskler och
nerver dock faktiskt kunna gifva upphof till
elektriska strömmar (jfr Djurelektricitet). –
G:s samlade arbeten ("Opere edite ed
inedite") utgåfvos i 5 bd 1841–42. Dokument
ang. honom utgåfvos 1879 af Malagola, och
s. å. restes i Bologna en marmorstaty öfver
G.
K. L. (R. T-dt.)
Galvanisera, Galvanisering. Se Förzinkning
och Galvanoteknik.
Galvanisk elektricitet, Galvanism,
Berörings- l. Kontaktelektricitet, stundom
Voltaelektricitet, fys., elektricitet, som
uppstår, då olikartade ämnen beröra hvarandra.
Galvani (se d. o.) iakttog 1780 händelsevis, att
ryckningar visade sig i ett par nypreparerade
grodben, som hängde i närheten af en
elektricitetsmaskin, hvarje gång en gnista togs
från elektricitetsmaskinens konduktor, och han
tydde ryckningarna som verkningar af animal
elektricitet, ehuru de i verkligheten berodde
på bakslag af den elektricitet, som genom
influens från den laddade konduktorn samlat
sig på grodpreparatet. För att undersöka
luftelektricitetens inflytande hängde han
ett par grodben på ett järnstaket medelst en
koppartråd, hvars ena ända var instucken i en bit
af ryggraden, som satt kvar vid benparet. Så
länge detta hängde fritt i luften, märktes
ingenting, men när tråden böjdes tillbaka,
så att musklerna rörde vid järnstaketet,
uppstodo lifliga ryckningar. Vid fortsättning
af försöken fann Galvani, att sammandragning af
muskeln inträdde hvarje gång nerven och muskeln
på ett grodben berörde två olika metaller,
som voro i kontakt med hvarandra. – Denna
sammandragning berodde i verkligheten därpå,
att nerven genomgicks af en elektrisk ström,
som uppkom därigenom, att de båda metallerna
tillsammans med vätskorna i preparatet bildade
ett slutet galvaniskt element (se d. o.). –
Liknande experiment lära redan 1678 ha utförts
af holländaren Swammerdam inför storhertigen
af Toscana, men de förblefvo obeaktade och voro
okända för Galvani.
Voltas fundamentalförsök. Kort efter sedan
Galvani publicerat sina försök (1791),
upprepades dessa af Volta, som därvid kom till
den uppfattningen, att elektricitetskällan
låg i kontaktytan mellan metallerna och att
grodpreparatet tjänstgjorde endast som ett
känsligt elektroskop. Han visade genom sina
berömda fundamentalförsök, att elektricitet
uppkommer vid två metallers beröring, äfven
när inga animala krafter kunna spela in
(Voltaeffekt). Ett af fundamentalförsöken,
lätt modifieradt, så att förhållandena bli
enklare, kan utföras på följande sätt med hjälp af ett känsligt
kondensationselektroskop (se fig. 1 och jfr Elektroskop). På elektroskopets kopparplatta
ställes en med ett isolerande handtag försedd
plan zinkskifva; kontakt mellan metallerna
hindras genom på några ställen anbragta
isolerande mellanlägg, så att en kondensator med
ett tunt luftskikt mellan de båda beläggningarna
uppstår. Med en koppartråd åstadkommes för några
ögonblick metallisk ledning mellan plattorna,
och sedan tråden åter borttagits, aflyftes
zinkplattan. Elektroskopet gör då ett utslag,
som visar, att ett elektriskt fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
