- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
715-716

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gandara ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

715

Ganefiske-Ganghofer

716

dåre af litteratur och författare samt öfver
hufvud som representant för intellektuella
sysselsättningar. Hans bild (se fig.) finnes
i de flesta hinduiska tempel, äfvensom i
privatboningar för familjeandakt; den anropas
äfven som äktenskapsgud. G. säges ha ned-skrifvit
Mahäbhärata efter Vjäsa’s diktamen. - G :s
födelsedagsfest (aug.-sept.) är en af de
mest populära fester i Indien. - G. uppträder
icke särdeles tidigt i litteraturen. Enligt
Yäjnavalkya’s lagbok (jfr M a n u) äro vissa
patologiska förnimmelser (hemska drömmar
o. s. v.) tecken på besatthet af G. Detta
häntyder på, att G. urspr. grundar sig på en
demonartad föreställning, sannolikt tillhörande
någon mindre stam eller kultkrets. Enligt
Brahma-väivarta-Puräna är G. en avatära
(inkarnation) af Krishna (se d. o.), hvarförutom
där förekommer legenden om, huru G. erhöll
sitt elefanthufvud o. a. Ganeca-Puräna, som
kanske icke är äldre än 1000-talet e. Kr., synes
tillkommen inom kretsen af den sekt, för hvilken
G. gällde som högste gud och hvaraf rester ännu
finnas här och där i Indien. Så dyrkas han sedan
1600-talet ännu i dag som inkarnerad i en familj
med namnet Morabhatta. Se bl. a. Barth, "The
religions of India", Hopkins, "The religions
of India", och Wilson, "The Vishnu-Puräna".
K. F!J.

Ga’nefiske. Se Sillfiske.

Ganelon [ganlå7], enligt medeltidsromanerna
om Karl den store förrädaren bland kejsarens
paladiner, Eolands styffader. Jfr Rolandssagan.

Gäng, nord. myt., en jätte, enligt Snorres
Edda son af Olvalde samt broder till Tjasse och
Ide. När sönerna skulle dela arfvet efter fadern,
mätte de guldet sä, att de lika många gånger
togo munnen full däraf. Därför kallas guldet
i skaldernas kväden dessa jättars "ord" eller
"tal". Th. W.*

Gänga. Se Gäng e s.

Gangamo’pteris Brongn., paleobot., en för
glos-sopterisfloran karakteristisk ormbunke,
med odelade, jämbreda eller aflånga blad och
anastomoserande nerver. Från Glossopteris
skiljas de genom frånvaron af medelnerv. Jfr
Glossopteris och G l o s-sopt er isf loran.
A. G. N.

Gangan, zool. Se Stäpphönsen.

Gangane’lli. Se Klemens, påfvar, 14.

Gangdaghar. Se Gångdagar.

Gangegar, zool. Se Hönssläktet.

Ganges (sanskr. Gangā), Främre Indiens
hufvudflod, uppstår i Garhwal på södra sidan
af Himalaya af två källfloder, den västligare
Bhagirathi (hvilken upprinner från en väldig
glaciärport på 4,205 m. höjd, strax ofvan
Gangotri) och den östligare och betydligt
vattenrikare Alaknanda, hvilka mottaga en
mängd smärre bergbäckar och förena sig på 600
m. höjd vid Deoprag, hvarefter floden får namnet
Ganges. Vid Hardwar (320 m. ö. h.) inträder
floden på den hindustanska slätten, genomströmmar
denna med obetydligt fall i sydlig, i sydöstlig
och i östlig riktning ända till Rajmahal, där den
vänder sig mot s., inträder i Bengalens lågland
och utmynnar i Bengaliska viken genom en mängd
armar, som jämte Brahmaputra bilda det största
deltaland på jorden (82,600 kvkm.). Hufvudmassan
af floden behåller under namnet Padda (Padma)
sydvästlig riktning och förenar sig vid Goalanda
med Brahmaputra samt kallas nedanför föreningen
Meghna. Af öfriga armar är den betydligaste
Bhagirathi,
som efter föreningen med Jalungi kallas
Hugli. Den är segelbar för oceanfartyg 160
km. och bildar nedanför Calcutta en bred,
trattformig mynning. Det mellan dessa
flodarmar liggande låglandet, Sundarbans,
utgör en labyrint af saltvattensträsk, floder,
kanaler och vikar mellan hastigt uppstående och
lika snart försvinnande slam- och sandöar, hvilka
delvis öfversvämmas af floden, betäckas med hopar
af slam samt ruttnande växt- och djurlämningar,
som fylla luften med miasmer. Den norra, högre
belägna delen af deltat är däremot en af de
bördigaste och tätast befolkade trakter på
jorden. G. för med sig en utomordentligt stor
mängd fasta beståndsdelar (årligen omkr. 200
mill. kbm.), hvarigenom deltat årligen
tillväxer och flodbädden förändras. G:s
längd utgör omkr. 2,700 km., dess flodområde
omkr. 1,060,000 kvkm. (Brahmaputras endast
670,000). De viktigaste af dess bifloder
(af hvilka 12 äro större än Rhen) äro
t. h. Kali, Jumna, som med G. bildar Doab,
"tvåflodslandet", längre ned Son och i deltat
Damodar; t. v. Ram-Ganga, Gumti, Gogra, Gandak,
Kusi och Mahananda. Strandlandskapen äro
betäckta med yppig subtropisk vegetation. Redan
i forntiden sökte man genom kanaler och
brunnar utbreda flodens välsignelse. Det
största företaget för detta ändamål är den af
engelsmännen 1854 fullbordade Gangeskanalen,
som börjar vid Hardwar och utmynnar i G. vid
Cawnpur samt utsänder många sidogrenar, däraf
en, Etawah-kanalen, till Jumna. Hela kanalen är
öfver 1,600 km. lång, hvaraf omkr. 650 km. kunna
trafikeras. Ett slags fortsättning är den senare
byggda nedre Gangeskanalen, som bevattnar
södra delen af Doab och hvars hufvudlinje
har omkr. 1,100 km. längd (med förgreningar
omkr. 4,500 km.). – G. är hinduernas mest heliga
flod. Dess vatten anses rena från synder och
förläna evig salighet. Floden är därför ett mål
för otaliga vallfarter, i synnerhet dess öfre
lopp och de ställen, där någon biflod förenar
sig med densamma, först och främst Allahabad,
där Jumna faller in i G. (J. F. N.)

Gangesgavialen, zool. Se Krokodildjuren.

Gangeskanalen. Se Ganges.

Ganghofer [-håfer], Ludwig Albert, tysk
författare, f. 1855 i Bajern, 1879 filos.
doktor, har skrifvit bl. a. folkdramat Der
Herrgottschnitzer von Ammergau (1880; 13:e
uppl. 1907), Der prozess-hansl (1881; 5:e
uppl. 1907), sorgespelet Die hoch-zeit von Valeni
(1889; 3:e uppl. 1903; "Bröllopet på Valeni",
1892), Die falk (1891), Auf der höhe (1892)
och Der heilige rät (1901). Därjämte har han
publicerat ett stort antal berättelser från det
bajerska höglandet samt romaner: Der jäger von
fall (1882; lO:e uppl. 1904), Almer und jägerleut
(1885; 5:e uppl. 1904), Sunden der väter (s. å.;
7:e uppl. 1902), Obcrland (1887; 5:e uppl. 1907),
Der klosterjäger (1892; 39:e uppl. 1907), Die
martinsklause (1894; 17 :e uppl. 1907), Schloss
Hubertus (1895; 21:a uppl. 1906), Die bacchantin
(1896; "Backantinnan", 1903), Das schweigen im
walde (1899), Der dorfapostel (1902), Der hohe
schein (1905; 11 :e uppl. 1906) och Damian Zagg
(1906). G. hör till Anzengrubers efterföljare. Om
G :s litterära värde gå åsikterna vidt isär;
några anse hans psykologi ytlig och hans arbeten
groft effektsökande, medan andra påstå, att han
med mästerskap skildrat seder och åskådningar
hos den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free