Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gatläggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Gaudeamus-Gauguin
810
hans hof, och grundlade Laksmanavatl
(Lakhnaotl). - 3. Namn på alla moderna ariska
språk i Indien i motsättning till särskildt de
dravidiska språken (se D r a v i d a). Så är
termen använd t. ex. af Hoernle i "A grammar
of the eastern Hindi compared with the other
gaudian languages". - 4. I den indiska poetikeu
är gäudl (nti) namn på en särskildt i Bengalen
bruklig, svulstig och öfverlastad poetisk stil.
K. F. J.
Gaudeamus, lat., början till en gammal
studentvisa: Gaudeamus igitur, juvenes dum sumus
("gläd-joms, medan vi äro unga!"). Sången
är bekant och sjungen äfven i Sverige,
men har sitt hem i Tyskland. Vissa af dess
uttryck återfinnas i en latinsk dikt från
1267. tillskrifven biskop Strada i Bologna;
sin nuv. ordalydelse erhöll texten 1781 af en
studentskald Kindleben, i Halle. Se Schwetschke,
"Zur geschichte des G." (1877), Botte i
"Vierteljahrs-schrift fur literaturgeschichte",
I (1888) och Enders i "Euphorion", XI (1904).
E-n B.
Gauden [gå’don], John, engelsk teolog, f. 1605,
d. 1662 som nyutnämnd biskop af Worcester,
är mest bekant som den sannolike författaren
till det Karl I tillskrifna, i hans namn
affattade uppbyg-gelsearbetet Eikon Basilike,
the portraicture of Ms sacred majestie in
Ms solitudes and sufferings, hvilket utgafs
ung. samtidigt med konungens afrätt-ning (1649)
och inom vida kretsar stämde befolkningens sinnen
till dennes förmån. Efter restaurationen gjorde
G. hos Karl II och dennes ministrar anspråk på
att vara bokens författare och erhöll som lön
därför också kyrklig befordran. Redan 1649 sattes
Karl I :s författarskap till "Eikon Basilike"
i fråga af Milton i dennes "leonoclastes",
en liflig polemik om författarskapet fördes
under åren närmast efter 1688 års revolution,
och ända in på sista tiden ha skarpsinniga
inlägg i denna tvistefråga gjorts till förmån
såväl för Karl I :s som för G :s författarskap
till boken. Denna utgafs senast af E. Scott 1880,
och de starka inre och yttre skälen för att G. är
författaren sammanfattas bl. a. af C. E. Doble
i tidskriften "Academy" (maj-juni 1883).
V.S-g.
Gaudich., vid växtnamn förkortning för franske
botanisten Ch. Gaudichaud-Beaupré.
Gaudichaud-Beaupré [gådijå båprë], Charles,
fransk botanist, f. 1789 i Angouléme, d. 1854
i Paris, deltog i Freycinets världsomsegling
1817-20 och i en ny sådan 1836-37 samt utgaf
botanisk redogörelse för den förra 1826 och för
den senare 1844-66 (4 bd). Han sysselsatte sig
mycket med växtfysiologi.
Gaudin [gådä7], Martin Michel Charles,
hertig af Gaëta, fransk finansman, f. 1756,
d. 1841, utnämndes af Necker till byråchef
och valdes 1791 af nationalförsamlingen till
skattkammarkom-missarie. Efter 18 brumaire
VIII (9 nov. 1799) blef han finansminister och
kvarstod på denna plats ända till Napoleons fall
(1814). G. stärkte krediten, tog initiativ till
upprättandet af Frankrikes bank och till det
kontrollerande ämbetsverket Cour des comptes samt
grundade det ännu i Frankrike gällande direkta
skattesystemet och den nya jordbeskattningen. Han
blef 1809 upphöjd till hertig af Gaëta. Sedan
han efter restaurationen på ett lysande sätt
försvarat sig mot anklagelsen att ha bistått
kejsaren i att plundra skattkammaren, tillhörde
han 1815-19 deputerade-
kammaren och var 1820-34 direktör för Frankrikes
bank. Han utgaf Mémoires. opinions et écrits de
M. Gaudin, duc de Gaëta (3 bd, 1826-34).
Gau’dium, lat., glädje, fröjd.
Gaudry [gådri’J, Albert, fransk paleontolog,
f. 1827, företog resor i Orienten och Grekland
och blef 1872 professor i paleontologi vid Museum
d’his-toire naturelie (Jardin des plantes)
i Paris. Han har särskildt sysselsatt sig
med studiet af de fossila däggdjuren. Utom en
mängd värdefulla specialafhand-lingar har han
utgifvit Les enchainements du mande animal dans
les temps géologiques. I del l (1878) af detta
arbete söker han visa det genetiska sammanhanget
mellan de tertiära däggdjursfaunorna; del 2
(1883) behandlar de paleozoiska och del 3
(1890) de mesozoiska djurformerna. För G. står
paleontologien mål såsom ett utforskande af
skapelseplanen. "Gud har frambragt de olika
periodernas djur- och växtformer, i det han lät
de yngre utvecklas ur de äldre". Dessa former
bilda för G. endast ett fåtal typer, af hvilka
allt, hvad vi anträffa, utgör endast obetydliga
nyanser. G. är led. af Sv. vet. akad. (1900).
A. Hng.
Gaudy, Franz Bernhard Heinrich Wilhelm, friherre
von G., tysk författare, f. 1800, d. 1840,
var 1818-33 officer i preussiska armén. Som
humoristisk skald gjorde han sig ett namn genom
Erato (1829; 2:a uppl. 1836) och Kaiserlieder
(1835); han öfversatte dikter af Bé-ranger, som
öfvade starkt inflytande på honom. Bland hans
öfriga arbeten märkas Mein römerzug (1836), Aus
dem tagebuch eines wandernden schnei-dergesellen
(s. å.) samt Venetianische novellen (1838). Hans
Sämtliche werke utgåfvos 1845 (ny uppl. i 8 bd
1853). Chamisso, hans vän, och Heine påverkade
G :s uttryckssätt och motivval. - Ett urval af
G:s verk utgafs 1901 i 3 bd. R-n B.
Gauermann, Friedrich, österrikisk målare,
f. 1807, d. 1862, var son till målaren
och kopparstickaren Jakob G. (f. 1772,
d. 1843). Han målade tyrolerbilder och andra
landskap med djur-stalfage, utmärkta för sin
trogna karakteristik, samt efterlämnade en
värdefull samling djurstudier i radering och
litografi. G. är representerad i Wiens hofmuseum,
i Berlin, Frankfurt m. m. G-g N.
Gaufrëra [gaf-]. Se Goffrera.
Gauförfattning. Se G a u.
Gaugamëla, ort i Assyrien, v. om Arbela och ej
långt från nuv. Mossul. På den omgifvande slätten
vann Alexander den store 331 f. Kr. sin sista,
afgörande seger öfver persiske konungen Dareios
Kodomannos (se Alexander, sp. 524). Slaget
uppkallas stundom efter Arbela. Man har sökt
slagfältet än vid det nuv. Tell Gomel, än vid
det något sydligare Keremlis.
Gauguin [gågä’l, Paul, fransk målare, f. 7 juni
1848 i Paris, d. 9 maj 1903 på ön Dominique
(Antillerna), for i sin ungdom till sjöss,
blef sedan bankman, gifte sig och var en solid
medborgare och familjefader, då han omkr. 30
år gammal slog sig på måleri. Hans lärare
voro Pissarro och Guillaumin, impressionister
båda. Han debuterade på impressio-nisternas
utställning 1880 med omedelbart uppfattade och
utförda landskapsstudier. 1881 utställde han en
studie af en Naken kvinna, som lappar sitt linne,
dessutom en statyett, Promenerande dam, snidad
i trä och färglagd, och en medaljong, Sångerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
