- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
819-820

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gauháti ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

819

Gautier-Gavarni

820

momie (1858), hvars fantastik röjer inflytande
från E. T. A. Hoffmann, Le capitaine Fracasse
(1863; "Kapten Fracasse", 1878), en egendomlig
efter-likning af Scarrons "Koman comique" och
Goethes "Wilhelm Meisters lehrjahre", och Spirite
(1866).

Utom som skald och romanförfattare var G. verksam
som reseskildrare, väl den förnämste i Frankrike
efter Chateaubriand, och konstkritiker, i hvilken
egenskap han till och med ansetts nå öfver
Diderot. Trä los montes (1843), Zigzags (1845),
La Turquie (1846), Italia (1852), Constantinople
(1853), Voyage en Russie (1866) m. fl. äro
färgrika och glansfulla beskrifningar. Hans
kritiska artiklar rörande konst, teater
och litteratur sågo dagen i "La presse",
"Moniteur universel" och "Journal officiel"
samt ha sedan samlats i flera volymer. Särskildt
viktiga äro de kritiska arbetena Les grotesques
(2 bd, 1844), karakteristiker af 1500- och
1600-talets författare, Histoire des peintres
(med Ch. Blanc, 1847), L’art möderne (1852),
Les beaux-arts en Europé (2 bd, 1855), Histoire
de Vart dramatique (6 bd, 1858-59), Honoré de
Balzac (1859), Histoire du romantisme (1874),
Portraits contemporains (s. å.) och Portraits
et souvenirs (1875). G :s (Euvres utkommo 1883
ff. i 37 bd. G :s inflytande i Frankrike var
mycket stort; han, som af Baudelaire kallades
"magicien es lettres francaises", gaf regler och
princip för "les parnassiens" och efterliknades
af naturalisterna i stilens konkretion. Han
har äfven haft inflytande i England (t. ex. på
John Payne), Tyskland och Sverige (Snoilsky,
P. Hallström). - Se arbeten af Baudelaire (1859),
E. Feydeau (1874), Tourneux (1876), Bergerat
(1877 och 1879), Spoel-berch de Lovenjoul (2 bd,
1887), Maxime du Camp (1890), E. Eichet (1893)
och G:s själfbiografiska Ménagerie intime (1869).

2. J u di t h G., den föregåendes dotter,
fransk författarinna, f. 1850 i Paris, utgaf
1867 "Le livré de jade", en samling kinesiska
dikter i prosaöfver-sättning, och har i flera af
sina romaner, berättelser och skådespel hämtat
motiv från Öst-Asien. Bland hennes arbeten må
nämnas Le dragon impérial (1869), L’usurpateur
(1875; ny uppl. 1887 under titeln "La soeur du
soleil"), Richard Wagner et son æuvre poétique
(1882), La femme du Putiphar (1884), Iskender
(1886), La conquéte du paradis (1887) och La
marchande de sourires (1888), ett dramatiskt
japanskt försök. 1869 gifte hon sig med
Catulle Mendes, från hvilken hon snart skildes.
1. H-nB.

Gautier [gåtië], E m i l e Théodore Leon,
fransk lärd, f. 1832, d. 1897, blef 1859
arkivarie vid kejserliga arkivet, 1871
professor i paleografi vid "École des chartes
och var sedan 1887 chef för den historiska
afdelningen af Nationalarkivet. Af hans många
arbeten äro Les épopées francaises (1866- 68;
ny uppl. 1878-94, belönt med Goberts pris) och
den kritiska upplagan af Chanson de Roland (26:e
uppl. 1903) af största intresse. Han utgaf vidare
La chevalerie (1884; 2:a uppl. 1890), Histoire
de la poésie liturgique au moyen äg e (I, 1886),
samt flera samlingar litterära porträtt. G. var
en hängifven beundrare af medeltiden och den
katolska kyrkan samt utgaf flera arbeten till
dess försvar. Af vikt är hans uppsats Quelques
möts sur Vétude de la paléographie et de la
diplomatie (1858; 3:e uppl. 1864).

Gauting, by i bajerska reg.-området Oberbayern,
vid ån Würm, s. v. om München. 1,200 inv. Där
finnas två kalla svafvelkällor och en väl
anordnad fysikalisk dietetisk kuranstalt, öppen
hela året. Ln.

Gautiods kung. Se F j a l a r.

Gautland, fno. Se Götaland.

Gautr, nord. myt., ett af Odens namn, som ock
brukas som appellativ bestämning till Oden
i förbindelsen aldinn gautr och utom Norden
troligen förekommer i angls. Géat, om hvilken
ett kärleks-äfventyr, likt Odens, berättas,
och i Gapt (felskrif-ning för G au t), den
gotiska furstesläkten amalernas stamfader hos
Jordanes. Namnet betyder sannolikt "goternas
gud". G. är ock eti mansnamn. B-e.

Gautsch von Frankenthurn [-fånn-], Paul,
friherre, österrikisk statsman, f. 26 febr. 1851
i Wien, ingick i undervisningsministeriet 1874
och vann där rask befordran, blef 1881 direktör
för Teresianska akademien, utnämndes 1885 till
undervisningsminister och upphöjdes 1890 i
friherrligt stånd. 1893 afgick G. samtidigt med
Taaffe, men öfvertog ånyo undervisningsportföljen
i ministären Ba-deni (okt. 1895-nov. 1897). Efter
dess afgång blef G. själf ministerpresident
och därjämte inrikesminister, men afgick redan
i mars 1898, enär hans förändringar i Badenis
språkförordningar för Böhmen ej tillfredsställde
de tyskliberala elementen inom riksrådet. Ånyo
kallad till ministerpresident 31 dec. 1904 vid
Körbers fall, hade han att genomkämpa en rad
unionstvister med ungrarna; i Österrikes inre
politik gjorde han en betydelsefull insats
genom att på allvar upptaga frågan om den
allmänna rösträttens införande och upphäfvande
af den gamla klassrepresentationen. Hans djärft
frisinnade förslag till representationsreform
stötte emellertid på envist motstånd hos de
privilegierade storgodsegarna och särskildt
bland polackerna, hvadan G. i april 1906
nödgades afgå efter att dock ha lagt grunden
till och i dess hufvuddrag vunnit gillande för
den stora reformen, hvilken därefter - sedan
kabinettet Hohenlohe stupat inom ett par månader
- genom nya eftergifter och kompromisser 1907
bragtes till genomförande af von Beck. Sedan
1895 är G. medlem på lifstid af herrehuset.
V. S-g.

Gautstigen. Se Do v r ef j all.

Gautvidr, son af Svipdag den blinde och
fosterbroder till Ingjald lllråde, stupade
jämte sin fader och sin broder Holved i striden
mellan Ingjald och fylkeskonungarna Granmar och
Hjorvard. Th. W.*

Gavarni, Paul, fransk tecknare, f. 13 jan. 1804 i
Paris, d. därstädes 23 nov. 1866, hette Sulpice
Guillaume Chevalier, men antog som konstnär
namnet G. efter en by i Pyrenéerna, hvarifrån
han daterade sina tidigaste teckningar. Han var
först mekaniker, började 1835 att teckna för
modejournaler, erhöll ledningen af tidskriften
"Les gens du monde" och blef sedermera
medarbetare i tidningen "Charivari". I den först-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free