- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
883-884

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gellaberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


färg, ehuru han föredrog dem, som ega afrundade,
mjuka former och plastisk massa. För öfrigt
målade G. helst solnedgången, då dagens stjärna
är färdig att dyka ned i hafvet, då himmelen
är klar, blott med några lugna, lätta skyar,
medan härliga palats pryda kusten, ståtliga skepp
ligga för ankar och lyckliga människor vandra upp
och ned på stranden, bländade liksom åskådaren
af det glödande solljuset. Ehuru G. själf icke
var okunnig i att teckna figurer, äro dock i
hans taflor dessa oftast utförda af annan hand,
såsom af Courtois, Filippo Lauri, Jean Miel,
Francesco Allegrini, ja till och med af Nicolas
Poussin. G., som äfven efterlämnat teckningar
och gravyrer, arbetade ända till det sista. 1840
flyttades hans stoft till kyrkan S. Luigi de’
Francesi i Rom, där "landskapsmålarnas furste" nu
hvilar i en af den franska staten bekostad graf.

G:s efterlämnade arbeten äro spridda i
de flesta större samlingar på kontinenten
och i England. Särskildt må framhållas hans
taflor i Louvre (16 stycken, bland hvilka 8
af första rang och bland dessa en berömd Hamn
vid hafvet i solnedgång), i museet i Madrid
(10 stycken, bland hvilka Tobias och ängeln),
i nationalgalleriet i London (10 stycken, bland
dem Drottningen af Saba, som anses vara hans
yppersta sjöstycke) samt i Palazzo Doria i Rom (3
stycken, bland hvilka Il mulino, Kvarnen, är mest
berömd). Sveriges nationalmuseum eger ett honom
tillskrifvet Landskap med solnedgång. Litt.:
Mad. Mark Pattison, "C. L., sa vie et ses œuvres"
(1884), och Dullea, "C. G. le lorrain" (1887).
C. R. N.*

Gellersta. Se Gällersta.

Gellerstedt, Per Erik, läkare,
universitetslärare, f. 31 aug. 1815 i Härnösand,
d. 22 jan. 1881 i Lund, blef student i Uppsala 1832,
med. licentiat 1838 och med. doktor (med första
hedersrummet) 1841. Sedan han därefter haft flera
förordnanden som sjukhusläkare, kallades han 1844
till docent i praktisk medicin i Uppsala och 1845
till lärare i rättsmedicin vid Karolinska
institutet samt utnämndes 1848 till professor i
praktisk medicin vid Lunds universitet. G. blef
led. af Vet. akad. 1859 samt var medlem och
vice ordf. i den s. å. tillsatta kommittén för
medicinska undervisningens ordnande. Ypperlig
klinisk lärare och som sådan allmänt erkänd,
egde G. äfven stort anseende som duglig praktisk
läkare. Skrifter: Bidrag till den tuberkulösa
lungsotens nosographi och pathologi
(akad.
afh., 1844), Några ord om masksjukdom (akad.
program, 1857) samt uppsatser och recensioner i
"Hygiea".

Gellerstedt, Albert Teodor, arkitekt,
akvarellist, diktare, f. 6 okt. 1836 i Säterbo
socken, Västmanlands län, inskrefs 1852 som elev
vid Akademien för de fria konsterna, vid hvilken
han alltifrån början egnade sig åt studiet af
byggnadskonsten, mestadels under Scholanders
ledning. Han blef 1860 e. o. konduktör vid
öfverintendentsämbetet, vann, efter att ha
genomgått byggnadsskolorna, 1861 den kungl.
medaljen för prisämne i byggnadskonsten och
begynte 1862 som akademiens resestipendiat
sina konststudier i utlandet. 1862 och 1863
besökte G. Danmark, Tyskland och Frankrike,
under hvilken tid han studerade företrädesvis den
moderna järnarkitekturen och dennas verk. 1863
och 1864 reste han uti Italien och på Sicilien,
idkande trägna konststudier, i synnerhet efter
antiken, i Rom, Neapel och Pompeji. Under
sin frånvaro sökte han och erhöll 1864
anställning som ingenjör vid lots- och
fyrinrättningen och kallades 1865 till agré
af konstakademien. Sin ingenjörsyssla med
dess flerahanda praktiska åligganden skötte
G. till 1877, då han utnämndes till professor
i arkitektur och fackskoleföreståndare vid
Tekniska högskolan, vid hvilken han förut, från
okt. 1874, varit lärare i allmän byggnadslära
och husbyggnadskonst. Redan förut (1872) hade han
tagit afsked från sin konduktörsplats. 1877 blef
han led. af Akademien för de fria konsterna och
var 1881-91 dess sekreterare. 1882 utnämndes han
till intendent och 1884 till förste intendent
vid öfverintendentsämbetet samt var 1897-1904
öfverintendent och nämnda ämbetes chef. - G.,
som mestadels uppgått i lärar-, tjänstemanna-
och prisdomarvärf, har utöfvat endast en mindre
omfattande verksamhet som arkitekt. Han har
utgifvit en följd studieteckningar under titeln
Arkitektoniska fragmenter (5 häften, 1865-77),
redigerat 2:a och 3:e årg. af "Mönster för
konstindustri och slöjd, utgifna af Svenska
slöjdföreningen" (1875-76) samt lämnat bidrag
i en eller annan form till bl. a. "Teknisk
tidskrift", "Ny illustrerad tidning" och
"Svenska konstminnen, utgifna af Svenska
fornminnesföreningen". Såsom akvarellist har
han med stor alsterrikedom och framgång utfört
en mängd utsikter, arkitekturvyer o. d.; hans
samling af bilder från "det Stockholm, som går",
är synnerligen talrik. 1887 erhöll han Egron
Lundgrensmedaljen för akvarellmåleri. Äfven
som etsare har han lämnat flera prof af sin
konstnärsverksamhet. G. har äfven uppträdt som
lyrisk skald med Dikter (2 samlingar 1871 och
1881), Eftersommar (1891) och Gamla visor (1900)
samt prosastämningarna Från hult och täppor
(1906). Det är idyller, enkla stämningar, där
de finaste enskildheter ur naturens lif tecknas
och målas med konstnärshand. Samtidigt formar
sig naturiakttagelsen till en sinnebild, ett
tillitsfullt sinnes uttryck för odödlighetstro
och en hänvisning till en oförgänglig lycka
hinsides. Jämte den friska och medryckande
naturglädjen står en försynt välvilja mot
medmänniskorna. Yttre erkännanden för sitt
skaldskap har han erhållit bl. a. i Karl
Johans pris för litterära förtjänster (1893)
och i ledamotskap af Svenska akad. (1901), där
han tog inträde med ett tal öfver Fr. Sander
(i Sv. akad:s Handl. ifrån år 1886, d. 16).
-rn.*

Gellert [ge’l], Christian Fürchtegott,
tysk skald och moralfilosof, f. 4 juli 1715
i Hainichen i Erzgebirge, d. 13 dec. 1769 i
Leipzig, kom 1729 i fursteskolan i Meissen och
blef 1734 student i Leipzig. Han ämnade först
bli präst, men valde sedan den akademiska banan,
började 1745 hålla föreläsningar, som vunno
mycket bifall, och blef




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free