- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
895-896

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gemacht ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sydväst-Afrika o. s. v.). Den bebor endast
öppna slätter och kan synnerligen länge afstå
från att dricka vatten, enär den släcker
sin törst genom att förtära en del saftiga
växter. I sina horn eger den ett mycket verksamt
försvarsvapen. Djuret har ofta identifierats
med mytologiens enhörning. Det är en af
sköldhållarna i Kapkoloniens vapen.

L–e.

Gemsen [ge’m-], Stengeten l. Alpgeten,
Capella rupicapra l. Rupicapra tragus,
zool., hör till slidhornsdjurens grupp inom
hofdjurens ordning och igenkännes på sina rakt uppåt
riktade horn, hvilka ha spetsen böjd i krok bakåt och
nedåt. Kroppslängden stiger till 1,1 m., höjden öfver
bogarna till 75 cm. och vikten ända till 45 kg.
Hornen äro, mätta utefter böjningen, 25 cm. samt
gröfre hos bocken, färgen är växlande:
under sommaren smutsigt rödbrun eller roströd,
med en svartbrun rand utefter ryggen, undertill
ljust rödgul, om vintern däremot mörkbrun
eller glänsande brunsvart, på buken hvit. –
illustration placeholder

Gemsen träffas ej blott i Alperna, utan
äfven på södra Frankrikes, norra Spaniens,
Abruzzernas, Dalmatiens och Greklands berg,
Karpaterna, Transsylvanska alperna, Krim och
Kaukasus. Under kvartärperioden lefde den n. om
Alperna i Tyskland, Frankrike, Belgien etc. Där
gemsen skonas, tillhör den egentligen det öfre
skogsbältet, hvarifrån den sommartiden i större
eller mindre antal begifver sig högre upp på
bergen för att under flera veckor uppehålla sig
i närheten af firnsnön och gletscherna. En del
djur vistas dock nästan beständigt ofvanför
skogsområdet, men flertalet uppehåller sig
äfven under sommaren i nämnda skogsbälte. Vid
dagens inbrott begifver gemsen sig på bete och
stiger då nedåt; förmiddagen använder den till
att i lugn idissla, vid middagstiden stiger den
långsamt uppåt, hvilar ånyo på eftermiddagen,
betar ännu en gång mot aftonen och lägger sig
efter skymningens inträde till hvila på något
väl skyddadt ställe. Gemsen lefver dels ensam,
dels i smärre flockar, stundom dock i skaror af
ända till 50 djur. I Schweiz är den sällsyntare,
men i Österrike, på Bajerns alper och Karpaterna
talrikare. Den klättrar med utmärkt snabbhet,
säkerhet och djärfhet på de farligaste ställen,
och äfven som svårt sårad flyr den bort på de
eländigaste stigar. Gemsen är utomordentligt
vaksam, dess lukt, syn och hörsel äro högt
utvecklade, och det blir därför svårt för
fiender att bemäktiga sig densamma. Då en
flock gemser hvilar, utställas skiltvakter,
som pipa gällt, stampa i marken och, åtföljda
af de öfriga djuren, genast begifva sig på
flykten, då de märka någonting misstänkt. Också
är stengetsjakten ytterligt mödosam och ofta
förbunden med lifsfara. Under
senhösten försiggår parningen, och i slutet af
april eller i början af maj föder honan en unge
(sällan två), hvilken inom några timmar följer
modern och mycket fort lär sig klättra. Fångad
som ung, blir gemsen mycket tam och är då
icke svår att underhålla, men fortplantar
sig blott högst sällan i fångenskapen.

C. R. S.*

Gemshorn [ge’ms-; af ty. gems, stenget],
mus., ett slags 4–8 fots register i orgeln,
med koniska metallpipor och mild hornklang.

A. L.*

Gemsjö, socken. Se Jämshög.

Gemsrot [ge’ms-], bot. Se Doronicum.

Gemünd [ge-]. Se Gmünd.

Gemünden [ge-], stad i bajerska
reg.-omr. Unterfranken, mellan Rhön och
Spessart, vid frankiska Saales förening med
Main. 2,187 inv. (1900). Gamla fästningsverk,
vacker gotisk kyrka, rådhus i renässans (från
1593). Idiotanstalt. Sågverk och trävaruhandel.

Gemyt [ge-], ty. gemüth, sinnelag, själ;
hjärtevärme. – Gemytlig, godmodig, treflig.

gen., förkortning för lat. genitivus och genus.

Gena, lat., anat. Se Kind.

Genant [ʃena’ŋt]. Se Gêne.

Genant, förv. Detta ord förekom under 1600- och
1700-talen i flera olika betydelser. 1. Afgift,
som frälsemän upptogo af ofrälse, hvilka hämtade
malm ur s. k. frälsegrufvor. – 2. Ett årligt
visst understöd, som pastorerna i södra Sverige
enligt gammal praxis gåfvo företrädarens änka. –
Genantborgare, en person, som drifvit borgerligt
yrke, men slagit sig i ro med bibehållande af
burskap och delaktighet i borgerliga rättigheter.

Kbg.

Genappe [ʃəna’p], by i belgiska prov. Brabant,
vid Dyle. 2,074 inv. (1902). Tillverkning af
ylle- och bomullsväfnader. Historiskt bekant
genom Blüchers kraftiga förföljande af de vid
Waterloo slagne fransmännen (18 juni 1815).

Genarp, socken i Malmöhus län, Bara härad.
6,338 har. 1,934 inv. (1907). Annex till Lyngby,
Lunds stift, Bara kontrakt.

Genast [ge-], Eduard Franz,
tysk skådespelare och sångare, f. 1797 i Weimar,
d. 1866 i Wiesbaden, debuterade 1814 i Weimar,
öfvertog 1828 teatern i Magdeburg och fick
1829 lifstidsengagemang i Weimar. Han var lika
utmärkt som sångare (basbaryton) och skådespelare.
G. komponerade bl. a. operan
Die verräter auf den Alpen
och utgaf
Aus dem tagebuch eines alten schauspielers (4 bd, 1862–66).

Genberg, svensk släkt, hvars stamfader i början
af 1700-talet inflyttade från Norge och som
tagit sig namn efter boplatsen, Genvalla, Sunne
socken, Jämtland.

1. Paulus G., akademisk lärare, statsråd,
biskop, f. 13 april 1811 i Brunflo socken
i Jämtland, d. 29 sept. 1875 i Kalmar. Sin
första uppfostran erhöll han i Frösö skola,
hvarefter han begaf sig till Lund, där han 1828
blef student och 1835 filos. magister. 1837 blef
G. docent och 1842 adjunkt i romersk vältalighet
och poesi. 1843–44 uppehöll han sig i Tyskland,
hufvudsakligen sysselsatt med filosofiska studier
under Hegels lärjungar Gabler och Michelet, den
gamle Schelling m. fl. 1847 utnämndes G. till
professor i praktisk filosofi i Lund. På hösten
s. å. valdes han till riksdagsman för Lunds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free