Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gemacht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Gendarm-Genealogi
898
universitet och slöt sig som sådan till
reformvännerna samt blef i början af den oroliga
mars månad 1848 invald i reformsällskapets
styrelse. I april s. å. inträdde han,
ehuru tämligen motvilligt, i det nybildade
kabinettet samt utnämndes till statsråd
och chef för Ecklesiastikdepartementet. På
denna post kvarstannade han till 1852,
då han utnämndes till biskop i Kalmar. Som
sådan bevistade han riksdagen 1853-54 samt
kyrkomötena 1868 och 1873, vid hvilka han
hade plats i kyrkolagsutskottet. G. nämndes
äfven till ledamot i den efter det första
kyrkomötet nedsatta kyrkolagskommittén och
utvecklade i denna egenskap en verksamhet,
hvilken ytterligare ökade hans redan förut vunna
rykte såsom rättslärd på kyrkolagstiftningens
område. Hans reservation angående kyrkolagens
formella anordning blef äfven Högsta domstolens
mening, hvilket väsentligen bidrog att för
den gången afgöra det af kommittén utarbetade
förslagets öde. Vid kröningen 1860 blef
han teol. doktor, och 1871 invaldes han
i Svenska akad. (efter H. Eeuterdahl). -
G. var en genialisk och mångsidigt lärd man
samt vältalare, äfven på romarspråket. Bland
de viktigare ’handlingar, som tillhörde
hans förvaltning af ecklesiastikportföljen,
må nämnas utfärdandet af det betydelsefulla
cirkuläret 6 juli 1849 ang. reglering af
elementarläroverken, hvarigenom grunden lades
till de svenska läroverkens omorganisation, samt
utfärdandet af de nya universitetsstatuterna
af 1852, ’hvarjämte han hade en rätt betydande
andel i det af regeringen 1848 utarbetade
representationsförslaget. Som biskop hade
han ytterligare tillfälle att gifva prof på
sin administrativa duglighet. Hans filosofiska
ståndpunkt kan närmast angifvas såsom eklektisk,
ty ingen filosof tillfredsställde honom
fullständigt. Han sade sig gilla den hegelska
metoden, men ville rädda personlighetsbegreppet
och satte tron som vetandets komplement samt
slöt sig sålunda till den hegelska skolans
högra sida, närmast representerad af Gabler. -
Bland G :s skrifter märkas de akademiska
dissertationerna De verbo infinito latinorum
(1837), De gerundiis et supinis latinorum (1841),
De principio philosophiæ moralis (1846), ett
par uppsatser i "Studier, kritiker och notiser"
(1842-43), Belysning och granskning af hegelska
philosophiens hyperboreiska referering (1846,
en mot F. G. Afzelius riktad motkritik) och
Inträdestal (i Sv. akad:s Handl. ifrån år 1796,
del. XLVII). "Valda skrifter af P. Genberg"
utgåfvos af 0. Svahn (1876-78). J. A. Eklund har
meddelat i "Kyrkohist, årsskr." V (1904) "Från
en studieresa i Tyskland 1843-1844. Efter
P. Genbergs dagboksanteckningar och
bref". - Jfr Sv. akad:s Handl., del. LII
(K. J. G. Snoilskys inträdestal), 0. Svahn,
"Paulus Genberg. Minnesteckning" (1880),
samt J. A. Eklund, "P. Genberg. Hans
filosofiska åskådning" (1905).
A. F.*
2. Anton G., den föregåendes brorsdotters son,
Tryckt den 8/7 08
som upptog sin moders namn, målare, f. 20 juni
1862 i Östersund, studerade vid konstakademien
i Stockholm 1884-89, vann k. medaljen 1891 för
ett snömotiv från hufvudstadens utkanter och
har sedan mest målat norrländska fjällmotiv,
bl. a. Vinter (utst. 1897, i Konstnärshuset)
och Vinterafton (1903, Nationalmuseum).
G-g N.
Gendarm [Jaijda’rm], iT.gendarme,-p\.gendarmes,
kallades under senare delen af medeltiden
den i järn klädde riddaren. De af Karl VII af
Frankrike på 1440-talet inrättade första stående
trupperna (de femton s. k. ordonnanskompanierna)
bestodo hvar och en af 100 tungt väpnade adliga
ryttare (gendarmer) med dessas följen. Snart
började man i alla länder använda denna
benämning om det hufvudsakligen af adelsmän
bestående harneskklädda rytteriet. När
adelsmännen under 16:e årh. upphörde att
rekrytera rytteriet och bortlade en del af sina
skyddsvapen, antogs benämningen kyrassiärer för
kavalleritrupperna. Namnet gendarmer nyttjades
sedan endast om några tunga rytteriregementen,
som tillhörde franska gardet (maison du
roi; jfr G a r-d e) och hvilka upplöstes
vid revolutionen. I sistnämnda bemärkelse
upplifvades det åter under såväl första som
andra kejsardömet. Emellertid hade benämningen
redan 1792 öfvergått till den för ordningens
upprätthållande befintliga trupp, som förut
kallades maréchaussée. - Gendarmeri, i likhet
med det franska, har sedermera blifvit infördt
i de flesta länder (ej i Sverige). Det kallas i
Italien carabinieri reali, i Spanien guardia
civil. Det är militäriskt organiseradt,
tillhör vanligen armén, tjänstgör både
till häst och till fots samt står till
såväl civila som militära myndigheters
förfogande för deltagande i polistjänst. I
krig upprätthåller det polistjänsten bakom
arméerna och i fientligt land, som blifvit
taget i besittning. Jfr F ä 11 g e n-darmeri.
C. O. N.
Gendarmeri [järnarmen]. Se Gendarm.
Gendron [jädrå7], Auguste, fransk målare,
f. 1818 i Paris, d. där 1881, elev af
Delaroche, studerade i Italien, målade
idylliskt poetiska scener ur antikens sagolif
(t. ex. Cytheres ö), svärmiska bilder ur
de förste kristnes och helgonens lefnad
(t. ex. S:t Katarina begrafves af änglar] och
ideala genrestycken från renässansens dagar,
En söndag i Florens under iõ:e århundradet
(1855; i statens ego). G. utförde äfven
dekorativa arbeten i kyrkan S:t Gervais,
i Louvre och i Cour des comptes. _
C. R. N.»
Gëne [jan], fr. (sammandr. af géhenne, jfr G
e h e n n a), urspr. genom tortyr framtvungen
bekännelse; plåga; besvär, obehag, tvång,
svårighet, bryderi. - Sans géne [sä fan], fr.,
utan tvång, obesväradt, ogeneradt, rättfram. -
Genant [jena’iit], fr. genant, plågsam,
besvärlig, obehaglig, som förorsakar bryderi. -
Genera [Jen-], fr. gener, plåga, besvära, orsaka
obehag, sätta i trångmål, göra förlägen, bry.
Genealogi (af grek. geneaf, härkomst,
släkt, och lo’gös, tal, vetenskaplig
undersökning), vetenskapen om släkters
ursprung, härstamning och inbördes släktskap,
är en af historiens och juridikens viktigare
hjälpvetenskaper. Genealogien delas i en
teoretisk del, hvari utvecklas grundsatserna
för släktläran och visas, huru besläktade ätter
särskiljas från hvarandra, samt i en praktisk
del, hvilken
9 b. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
