- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1029-1030

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gérard ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1029

Gerhardt-Géricault

1030

15 febr. 1908 erhöll han afsked. I anledning
af sin afresa från landet blef han föremål
för en storartad och varm hyllning från
finnarnas sida, hvilka för första gången
på lång tid i den ryske generalguvernören
lärt känna en redlig, kunskapsrik, fint
bildad och urban man. G. efterträddes
af en general I. von Böckmann.
T. C.

Gerhardt [ger-], Paul, tysk psalmdiktare,
f. 12 mars 1607 i Gräfenhainichen, d. 7 juni
1676 i Lübben. Såsom student vid Wittenbergs
strängt lutherska universitet upplefde han
trettioåriga krigets hemsökelser, uppehöll
sig sedan ett tiotal år som privatlärare i
Berlin och anställdes först 1651 som pastor
i Mittenwalde (Mark Brandenburg). Härifrån
utgingo de flesta af hans psalmer och sånger,
inalles ett 130-tal, i början sprfdda i
enskilda sångsamlingar, efter hans död till
större eller mindre del inför-lifvade med
de flesta evangeliska kyrkopsalmböcker. I
vår svenska psalmbok äro n:is 136, 192, 389,
429 och 442 ursprungligen af G. Präglade af en
varm luthersk trosfrimodighet och djup känsla,
utmärka de sig till skillnad från t. ex. Luthers
psalmer för en större subjektiv innerlighet,
utan att likväl förfalla till ensidighet eller
förlora konstnärlighetens klarhet. G. är
framför allt de kristliga högtidernas,
men tillika hemlifvets och naturlifvets
sångare. Flertalet af hans sånger äro till
svenska öfversatta af J. W. Warholm (1897). Från
Mittenwalde förflyttades G. 1657 till Berlin,
men afsattes 1666 från sitt ämbete af "den
store kurfursten", då han ej ville medverka
till dennes försök att sammansmälta luthersk
och reformert bekännelse. Sina sju sista år
(1669-76) tillbragte G. som arki-diakon i Lübben,
där en minnesvård rests öfver honom 1907. Jfr
P. Pachaly, "P. G. als lyriker" (i "Euphorion",
XIV, 1907) och E. H. Eodhe, "P. G." (s. å.).
J. T. B.

Gerhardt [jerär], Karl Friedrich, fransk kemist,
f. 21 aug. 1816 i Strassburg, d. 19 aug. 1856,
studerade i Tyskland 1831-35 och sedermera i
Paris. 1844 -48 var han professor vid fakulteten
i Mont-Pellier. Samtidigt började han utgifva
Precis de chimie organique (1844-45), i hvilket
arbete han först uttalade de idéer om homo-loga
och heterologa serier i organiska kemien, hvilka
han sedermera med stor framgång utvecklade. I
förening med Laurent utgaf han 1845-49 "Comptes
rendus mensuels des travaux de chimie" etc. 1848
bosatte han sig i Paris för att uteslutande få
egna sig åt sina

vetenskapliga forskningar. 1855 kallades
han till kemie professor i Strassburg. I en
serie afhandlingar (1849-55) framlade han sina
undersökningar öfver organiska serier och sin
typteori, hvilka gjort hans namn oförgätligt i
kemiens historia. (Se K e-m i.) I samband med
dessa värderika undersökningar offentliggjorde
han äfven sina rön om vattenfria syror
och oxider. I Traité de chimie organique
(1853 -56) nedlade han hela sin storartade
uppfattning af den organiska kemien. Se biogr,
öfver G. af Grimaux och Charles G. (1900).
R. T-dt.»

Gerhardt [ger-], Dagobert von, tysk författare
under märket Gerhard von Amyntor, f. 1831
i Liegnitz, inträdde 1849 i hären, där
han stannade till 1872, då han fick majors
afsked, och deltog i krigen mot Danmark och
Frankrike. G. har sedan 1870-talet varit en
flitig och omtyckt författare, som med sina
arbeten förfäktar en patriotisk konservativ
åskådning, något färgad af pietism. Af hans
många böcker kunna nämnas Hypochondrische
plaudereien (1875; 4:e uppl. 1885; 2:a serien
1888), P. Quidams Rheinfahrt (1878), Lieder eines
deutschen nachtwächters (s. å.; 2:a uppl. 1901),
Hie Waibling (1886; 5 :e uppl. 1901), den
mot Tol-stoj riktade Die Cis moll-sonate
(16 uppl. 1899; "Ciss-moll-sonaten", 1892)
och Gerke Suteminne (1886; 6:e uppl. 1904).
R-n B.

Géricault [jerikå], Jean Louis André Théodore,
fransk målare, f. 26 sept. 1791 i Eouen, d. 26
jan. 1824 i Paris, kom till Paris 1806, var
elev af Carle Vernet och Guérin - bland hans
kamrater på den senares ateljé voro Delacroix,
Cogniet och Ary Schef-fer, hvilka sedan blefvo
den romantiska riktningens förkämpar. G. var
ingen akademiskt rätttrogen lärjunge, uppmanades
af sin lärare att egna sig åt något annat yrke
än målarens och lämnade omsider skolan för att
arbeta på egen hand. På salongen 1812 utställde
han ett porträtt af en Chas-seur å cheval i
full uniform på en häst, som stegrar sig. Den
raskt och djärft utförda målningen - som säges
ha varit 12 dagars arbete - väckte rätt stort
uppseende och blef medaljerad. 1814 följde Den
sårade kyrassiären (liksom den föregående i
Louvre), denna målad i naturlig storlek. 1814-16
tjänstgjorde G. bland konungens musketörer. 1817
reste han till Italien, uppehöll sig mestadels
i Florens och Eom, studerade de gamle mästarna
- Caravaggio slog särskildt an på honom - och
naturen. Man har af honom studier efter lejon,
tigrar, oxar, och i synnerhet intresserar det
honom att framställa djur i häftig rörelse. I Rom
förberedde han en skildring af en kapplöpning af
vilda hästar från kejsartiden; taflan blef aldrig
målad, men en mängd studier därtill finnes i
Rouens museum. Återkommen till Paris, tog G. itu
med sitt största verk, Medusas skeppsbrott,
framställning af en flock skeppsbrutna,
sammanträngda på en flotte

T. Géricault. Efter själfporträtt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free