Sorry, no PDF download. - On this page / på denna sida - Gérard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1027
Gerhard
1028
Gerhard [gerhart], Johann, tysk luthersk
teolog, f. 17 okt. 1582 i Quedlinburg, d.
17 aug.
1637 i Jena, steg mycket tidigt till höga
kyrkliga ämbeten (superintendent i Heldburg 1606,
generalsuperintendent i Koburg 1615), men då han
af hela sin anläggning kände sig dragen till den
akademiska banan, mottog han med glädje 1616 en
kallelse till professor i Jena. På denna post
utvecklade han en utomordentligt mångsidig och
inflytelserik verksamhet som sin tids erkändt
främste teolog och de protestantiske furstarnas
rådgifvare i de mest olika frågor. G. är den
ojämförligt ypperste representanten för den
lutherska ortodoxiens teologi; om han än ej är
utan all skuld i dess utveckling i skolastisk
riktning, göra sig dock hos honom på ett helt
annat sätt än hos de senare det religiösa
lifvets värme och de reformatoriska idéernas
ursprungliga kraft gällande. I sin ungdom
mottog han starka intryck af J. von Arndt, och i
dennes anda skref han sitt berömda uppbyggliga
arbete Medita-tiones sacræ (1606, många uppl.,
den sista 1864), en af de yppersta skrifter af
denna art, som lutherska kyrkan eger. Senare
förmåddes han af alltför Ängslig omsorg om sitt
ortodoxa rykte att i viss mån taga afstånd från
sin för kätteri misstänkte lärare och utgaf en
ny, såsom ett motstycke till "Meditationes"
afsedd, men detta arbete mycket underlägsen
uppbyggelseskrift, Exercitium pietatis (1612);
dock skönjas äfven sedan hos honom spåren af
Arndts inflytande. Sitt dogmatiska system nedlade
G. i Lod communes theologici (9 bd, 1610 -22;
ny uppl. 1863-95). Vid sidan häraf står hans
för sin tid mönstergilla, om utomordentlig
lärdom vittnande polemiska arbete Confessio
catholica (4 bd, 1634-37; 2:a uppl. 1679). Jfr
E. R. Fischer, "Vita J. Gerhardi" (1723),
E. Tröltsch, "Vernunft und offenbafung
bei J. G. und Melanch-thon" (1891), och
R. Hupfeld, "Die ethik Johann Gerhards" (1908).
E. Bg.
Gerhard [gerhart], Eduard, tysk arkeolog,
f. 1795 i Posen, d. 1867 i Berlin, erhöll 1822 af
preussiska regeringen understöd för en resa till
Italien, för att där studera klassisk arkeologi
och göra uppköp af konstsaker för museets
i Berlin räkning. Sedermera vistades han uti
Italien till 1837, då han företog en studieresa
till Grekland, hvarefter han med få afbrott
vistades i Berlin. På hans initiativ inrättades
1829 i Rom "Institutp di correspondenza
archeologica", af hvars centraldirektion han
blef en ständig medlem. 1833 utnämndes han till
arkeolog vid museet i Berlin och 1844 till
professor vid universitetet därstädes. Bland
hans många arbeten märkas Antike bildwerke
(1827-44), Auserlesene griechische vasenbilder
(4 bd, 1839-58), Etruski-sche spiegel (4 bd,
1843-68; sedan 1884 fortsatt af Klügmann
och Körte) samt en mängd beskrifningar öfrer
minnesmärken af olika slag från antiken. Jfr
0. Jahn, "Eduard G." (1868), och Reumont,
"Ne-crologia di Ed. Gerhard" (s. å.).
Gerhard [ger-] 1. Gérard, Nikolaj N i k
o-lajevitj, generalguvernör i Finland, f. 1838
i Ryssland, guv. Mohilev, studerade juridik vid
Petersburgs universitet, började 1861 tjänstgöra
vid ryska inrikesministeriet, men öfvergick
1866 till ju-stitieväsendet och kallades
1876 till led. af dirigerande senaten. 1887
blef han ordf. i senatens departement för
landtmäteriärenden och inkallades 1898 till
led. af riksrådet, där han fick plats först
i departementet för lagfrågor, sedermera i
departementet för civila och ecklesiastika
ärenden, i hvilket senare han blef president. G
:s djupa juridiska insikter förskaffade honom
stort anseende som ämbetsman; han erhöll titel
af verkligt geheimeråd. På grefve Wittes förslag
utnämndes G. till furst Obolenskis efterträdare
såsom generalguvernör öfver Finland, sedan
kejsaren, efter den s. k. storstrejken 28 okt. -6
nov. 1905, 4 nov. s. å. utfärdat ett manifest
ang. återställande af den lagliga ordningen
i landet och utvecklande af finska folkets
i grundlagarna stadgade rättigheter. Med
allvar och samvetsgrannhet skred G. till
sitt pacificeringsarbete på lagens grund. Den
bobrikovska laglöshetsperioden (se B o b r i-k
o v) hade framkallat och rotfäst många osunda
företeelser och missförhållanden, och det kräfdes
från styrelsens sida mycken takt och försiktighet
vid det lagliga restaurationsarbetet. I samråd
med den konstitutionella senaten lyckades
G. öfver förväntan snabbt lugna landet. De
olagligen afsatte tjänstemännen återinsattes i
sina ämbeten, poliskåren rensades från tvetydiga
element, det revolutionära s. k. röda gardet
upplöstes. Under tiden genomfördes viktiga
reformer: folkrepresentationen ombildades
på grundval af allmän och lika rösträtt,
tryck-, förenings- och församlingsfrihet
garanterades genom grundlag; initiativ togos
till långt gående sociala reformer. Till hela
denna verksamhet intog G. en fullt lojal
hållning, stödjande sig på manifestet af 4
nov. 1905. Genom hans invändningar mot vissa
detaljer i flera viktiga lagförslag blefvo
dock dessa fördröjda. Emellertid blefvo
G. och hans laglighetspoli-tik, hvilken icke
gaf tillfälle till russifikationsåtgärder,
föremål för de ursinnigaste angrepp i den ryska
finnofobpressen, som inspirerades af de ryske,
dels afskedade, dels i Finland kvarblifne
tjänstemännen från Bobrikovs tid. Såsom
angreppspunkter begagnades främst de ryske
revolutionärernas och kvasi-revolutionärernas
hemliga verksamhet särskildt i östra Finland samt
den s. k. Voima-affaren, i det att på ett i hög
grad öfverdrifvet sätt framhäfdes-betydelsen af
en obetydlig, ännu knappt organiserad förening
"Voima", hvilken hade till syfte att genom idrott
höja folkets motståndskraft i händelse af möjliga
framtida förvecklingar i landet. G. ifrade för
undertryckande af dylika rörelser, men inom
laglighetens gränser. Då hans politik stötte på
motstånd äfven från den ryske ministerpresidenten
Sto-lypins sida, blef hans ställning till slut
ohållbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
