- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1071-1072

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gesersagan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lestina, mellan Bet-Horon och Medelhafvet
(Jos. 16: 3). G. beboddes fortfarande af
kanaaniterna ända till Salomos tid, då det
förstördes af Farao i Egypten och gafs åt
hans dotter, Salomos hustru, till hemgift (1
Kon. 9: 16). Sedan staden blifvit återuppbyggd,
var den en för hufvudstadens försvar viktig
fästning. F. n. Tell el-Djeser, v. om Amvas
med ruiner efter gamla befästningar och
intressanta inskrifter på angränsande klippor.

(E. S–e.)

Gesersagan [ge-] l. Kesarsagan, ett bland
mongoler, tibetaner och kineser vida spridt epos
af obekant ursprung, skildrar Indra- eller Hormuzda-sonen
Geser-kans (hos tibetanerna Kesar) bedrifter. Geser
besegrar alla onda makter (tolfhöfdade jättar, drakar
och de tre konungarna i Shiraigol) och återställer
det godas makt på jorden. Han är den nuv. mandschuiska
dynastiens skyddshelgon. Af Geser-sagans otaliga
varianter torde den 1716 i Kina utgifna sydmongolska
versionen, den s. k. stora Gesersagan, vara den
tidigast upptecknade (på tyska af
J. J. Schmidt, "Die thaten des Bogda Gesser Chans, des vertilgers der wurzel der zehn übel in den zehn gegenden", 1839).
De tibetanska legenderna äro troligen de äldsta. Jfr
A. H. Franke, "Der frühlings- und wintermythus der Kesarsage. Beiträge zur kenntnis der vorbuddhistischen religion Tibets und Ladaks", 1902.

G. J. R.

Gesiensis pagus, lat. Se Gex.

Gesims (ty. gesims, af kollektiv-partikeln ge,
och sims, list, således eg. sammanställning
af flera olika lister), bygnk., krönande l.
horisontellt afdelande listverk, t. ex. tak-(hufvud-,
krans-) gesims, hvilken uppåt
afslutar en byggnads väggar (fr. corniche),
gördelgesims (kordonglist), som vanligen
betecknar skillnaden mellan olika våningar, panel-,
dörr-, fönstergesims, som bildar krön å en panel,
öfver en dörr- eller fönsteröppning, o. s. v.
Gesimserna, olika inom olika byggnadsstilar, äro
enklare eller rikare, alltefter som de äro sammansatta
af färre eller flera enkla grundformer. De viktigaste
bland dessa äro stafven (rundstafven), hålkälen,
karnisen, skrålisten, bandet och platten. I den
doriska stilen är kransgesimsen på hängplattens
undersida försedd med droppar och mutuler, i den
joniska med tandsnitt. På romerska och efter dem
bildade renässansbyggnader stödes ofta kransgesimsen af
konsoler.

Upk.*

Gesinnungstüchtig [ge-], ty., rättsinnig, karaktärsfast, pålitlig, trogen.

Gesius [ge-], eg. Göss, Bartholomäus, tysk
tonsättare, f. omkr. 1555, d. 1613, var från midten
af 1590-talet kantor i Frankfurt an der Oder. Han
var på sin tid en bland de flitigaste och anseddaste
kyrkliga tonsättare och skref bl. a. en
Johannes-passion, en stor mängd kyrkosånger af alla
slag samt det teoretiska arbetet
Synopsis musicæ practicæ (1609).

A. L.*

Gesner [ge’s-], Konrad, schweizisk naturforskare
och polyhistor, f. 26 mars 1516 i Zürich,
d. där 13 dec. 1565, studerade naturvetenskap
och medicin i Strassburg, Bourges och Paris,
blef 1538 lärare i klassiska språk i Lausanne,
1541 med. doktor i Basel och slog sig ned som
praktiserande läkare i Zürich, hvarjämte han
erhöll en plats som lärare i naturvetenskap
vid därvarande gymnasium. Han blef känd i
vida kretsar genom
Bibliotheca universalis, seu catalogus omnium scriptorum in tribus linguis etc. (4 dlr; 1545–55),

en katalog öfver alla då kända arbeten på latin,
grekiska och hebreiska, i hvilken han lämnar en
massa bibliografiska upplysningar och kritiska
anmärkningar. Arbetets 2:a del (1548), med titeln
illustration placeholder

Pandectarum, sive partitionum universalium libri XXI,
är en realkatalog öfver den tidens vetande, ordnad
efter dettas olika grenar (endast 19 böcker utkommo
då; den 21:a, en teologisk encyklopedi, utkom 1549,
men den 20:e, som skulle behandla medicinen, blef
aldrig fullbordad). – Naturalhistorien var
emellertid den vetenskap, hvarmed G. mest sysselsatte
sig. Hans förnämsta arbete på detta område är
Historia animalium (4 bd, 1551–58;
nya uppl. 1603–21, med illustr., och 1669–70, "Allgemeines thierbuch"),
genom hvilket han blef den vetenskapliga zoologiens
grundläggare. På dess illustrationer nedlade han
synnerlig omsorg; t. o. m. Dürer biträdde honom
därvid. Han hade äfven gjort betydande samlingar
till ett botaniskt arbete i samma stil som det
zoologiska, men hann blott till förberedelser.
Nära 200 år efter hans död utgafs det under titlarna
Opera botanica och
Historia plantarum fasciculus (1754, 1759).
Hans hufvudförtjänst om botaniken är, att han
uppdagade befruktningsdelarnas stora betydelse,
undersökte dem och efter dem sökte uppvisa växternas
släktskap. Bland hans öfriga arbeten inom olika
vetenskapsgrenar må nämnas
Mithridates, sive de differentia linguarum (1555),
som är det första försöket i jämförande språkvetenskap. –
Efter G. ha växtsläktet Gesnera och Tulipa gesnerana
sitt namn.

Gesner [ge’s-], Johann Mathias, tysk
vetenskapsman, f. 1691, d. 1761, blef 1715
bibliotekarie och konrektor i Weimar samt erhöll
därefter flera befordringar på skolvägen, till
dess han 1734 blef professor och senare äfven
bibliotekarie vid universitetet i Göttingen. Utom
hans förnämsta verk,
Novus linguæ et eruditionis romanæ thesaurus (1747–48),
förtjäna nämnas
Chrestomathia Ciceroviana (1717; 7:e uppl. 1775),
Chrestomathia græca (1731; ny uppl. 1818) samt
hans upplagor af gamla klassiker:
"Scriptores rei rusticæ veteres latini" (1735; ny uppl. 1794–96),
Plinius d. y. (1735–39; 3:e uppl. 1770),
Lukianos (1743),
Horatius’ ekloger (1752),
Quintilianus (1738) m. fl.

Gesnera L., bot. Se Gesneraceæ.

Gesneraceæ, bot., växtfamilj af serien Tubifloræ
bland dikotyledonerna. Kronan är tvåläppig,
ståndarna 4 eller 2, med mer eller mindre
sammanklibbade knappar, frukten kapsel eller
bär. De flesta hithörande växter äro örter
eller buskar med ett karakteristiskt yttre;
örtståndet är saftigt, bladen motsatta, hela,
ofta mjukhåriga; jordstammen är ofta knöllik
eller täckt af köttiga fjäll. Kronorna äro
vanligen stora och praktfulla, hvarför många
arter odlas som prydnadsväxter. – Familjen
innefattar omkr. 1,000 arter, fördelade i öfver
80 släkten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free