Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ghilan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1117
Giani-Gibbon
1118
Giani [dja’ni], Giulio, italiensk författare,
f. 1841 i Pisa, gymnasielärare i Perugia,
har författat ett stort antal skrifter
inom kulturhistoriens olika områden m. m.,
bl. a. ett stort arbete, Raffaello (1876-78),
och en biografi öfver E. Pelletan (1886).
Gianibe’lli [djani-] 1. Giambelli, F e d e-rigo,
italiensk ingenjör i 16:e årh. (födelse-
och dödsår okända), var först verksam som
krigsbyggmästare i sitt fädernesland och bosatte
sig sedermera i Antwerpen, vid hvars belägring
1585 han gjorde sig bemärkt genom åtskilliga
arbeten till stadens skydd. Sedermera begaf
han sig till England, där han 1588 befäste
Greenwich och några andra punkter på kusten mot
den spanska armadan. Mot denna utrustade han åtta
brännare, med hvilka han på höjden af Dunkerque
(s. å.) anställde stor skada bland de spanska
skeppen. Död i London.
Giannone [djannåne], Pietro, italiensk
författare, f. 1676, d. i fängelse i Turin
1748, utgaf 1723 sitt berömda arbete Storia
civile del regno di Napoli (flere gånger
omtryckt, senast i 3 bd 1864), som ådrog honom
förföljelser från prästerskapets eida, och
vistades därefter åtskilliga år i landsflykt,
men lockades slutligen in på Savojens område och
fängslades, öfriga af G. författade skrifter äro
Lettera intorno al dominio del mare adriatico
etc. (1734), // triregno, ossia del regno del
delo, della terra e del papa (kritisk upplaga af
Pierantoni, 3 bd, 1895) och Opere postume (1760;
senast utg. i 3 bd, 1858). Hans själfbiografi,
Autobiografia: i suoi tempi e la sua prigionia
utgafs 1890 af Pierantoni.
Giannone [djannåne], Pietro, italiensk skald och
patriot, f. 1790, d. 1873, deltog i Napoleons
fälttåg, uppträdde sedan offentligt som
improvisa-tör, satt en tid fängslad för sina
revolutionära åsikters skull, begaf sig sedan
till Paris, hvarifrån han återvände för att
deltaga i kampen för Italiens enhet. Bland hans
få i tryck offentliggjorda dikter äro L’esule
(1829; många uppl.) och La visione (1833)
mest berömda.
Giant’s causeway [djåVents kå’swéi]. Se Cau-s
e w a y.
Giaour. Se G i a u r.
Giard [jiär], Alfred Mathieu, fransk biolog,
f. 1846 i Valenciennes, sedan 1892 professor
vid Sorbonne i Paris, blef 1900 led. af
Franska vet. akad. Kännedomen om den moderna
descendens-teorien, som vid sitt första
framträdande stötte på större motstånd hos
de tongifvande i Frankrike än annorstädes,
har genom hans arbeten vunnit stor spridning
bland hans landsmän. Han har i ett stort antal
arbeten med förkärlek behandlat parasitismen
och dess inflytande på värddjurets organisation.
L-e.
Giarre [dja’rre], stad på Sicilien,
prov. Gatania, mellan Etna och
hafvet. Omkr. 9,000 inv. (1901; som kommun 26,000
inv.). Vinodling.
Giarre’tta [d j ar-]. Se S i m e t o.
Giaur 1. Giaour (turkisk förvrängning af
arab. käfir),otrogen, hos turkarna en skymflig
benämning på alla icke-muhammedaner, i synnerhet
på de kristne. - En berättande dikt af Byron
bär titeln "The giaour".
Gibbon [gi’bən], Edward, engelsk häfdatecknare,
f. 27 april 1737 i Putney, Surrey, d. 16
jan. 1794 i London, inskrefs 1752 såsom
student vid Magdalen college i Oxford och
innehade då, enligt eget vittnesbörd, ett
"förråd af vetande, som skulle bragt en
lärd i förlägenhet, men var på samma gång
till den grad okunnig, att en skolgosse bort
blygas däröfver". Under de fjorton månaderna
i Oxford, hvilka voro mindre egnade åt studier
än åt förströelser, öfvergick han (juni 1753)
till katolicismen. Han sändes då af sin fader
till en reformert präst i Lausanne, Pavillard,
som 1754 återförde honom i den protestantiska
kyrkans sköte och tillika ledde hans studier i
en synnerligen lycklig riktning. G. förvärfvade
grundliga insikter i latin, franska, filosofi
och rättsvetenskap. Under denna sin vistelse
i Schweiz inledde G. med en m:lle Curchod en
kärleksförbindelse, som på faderns önskan
afbröts efter G :s återkomst till England
(1758). Hans älskade gifte sig med en
bankir, den sedan världsbekante statsmannen
Necker. G. vistades nu i fädernehemmet, delvis
upptagen af litterära sysselsättningar,
och offentliggjorde 1761 en några år
tidigare skrifven Essai sur l’étude de la
littérature. Hufvudparten af hans tid upptogs
dock af andra intressen. 1759–62 tjänade han
som kapten i Hampshire-milisen. Hans militära
tjänstgöring skänkte honom utom en förbättrad
hälsa (han hade alltifrån födelsen varit sjuklig)
eninsikt i krigsväsendet, som ej blef utan sin
nytta för den senare historikern. Åren 1763–65
tillbragte G. på resor i Frankrike, Schweiz och
Italien. Redan tidigare hade han umgåtts med
planer på historiskt författarskap, och nu,
en kväll i okt. 1764, då han var "fördjupad
i tankar bland Capitoliums ruiner", vaknade
hos honom tanken att teckna Romerska rikets
upplösning och undergång. Efter hemkomsten
kvarstod han visserligen till 1770 i milisen och
avancerade därunder till major och öfverste,
men sitt hufvudintresse egnade han åt litterära
arbeten. Tillsammans med sin vän Deyverdun
påbörjade han utgifvandet af Mémoires littéraires
de la Grande-Bretagne (2 bd, 1767–68) samt
utgaf 1770 en mot Warburton riktad skrift,
Critical observations on the sixth book of
the Æneid. Efter sin faders s. å. timade död
sålde G. hans jordagods och flyttade 1772 till
London. 1774 valdes han till led. af underhuset;
vid valen 1780 förlorade han sin plats, men
återinsattes redan följande år. I det politiska
lifvet spelade G. ingen roll – han yttrade sig
icke ens någonsin i underhuset –, men genom sina
förbindelser med ministären erhöll han 1779
plats som en af "lords commissioners of trade
and plantations", en sinekur, som gaf honom
en årsinkomst af 750 pd st., men som redan
1782 indrogs.
Redan 1768 hade emellertid G. gripit sig an med
hvad som blef hans lifsuppgift, sin romerska
historia, och 1776 utkom 1:a delen af History of
the decline and fall of the roman empire (6 bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
