Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gibson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Gien-Giertta
1128
inv., i administrativt hänseende till kronan
Bajern, men dess hufvudman har behållit en del
företrädesrättigheter och är bl. a. ärftlig
medlem af bajerska riksrådet. - Bland släktens
medlemmar i nyare tid märkes grefve Franz
Friedrich Karl von G., f. 1795, d. 1863, som
1838-40 var regeringspresident i Mittelfranken,
1848 satt som medlem af Frankfurtparlamentet
samt såväl där som i bajerska riksrådet, hvaraf
han var medlem sedan 1846, visade sig vara en
öfvertygelsetrogen liberal.
Gien [jiä;], arrondissemangshufvudstad i
franska dep. Loiret, vid högra stranden
af Loire. 6,241 inv. (1901; som kommun
7,909 inv.). Porslinstillverkning.
(J’ F* ^T-)
Giéra [jiera’], Paul, nyprovensalsk skald,
f. 1816 i Avignon, d. där 1861, var en af
de sju framstående, nyprovensalske diktare,
hvilka på det G. tillhöriga slottet Fontségugne
i Vaucluse 21 maj 1854 stiftade Feliberförbundet
(se d. o.). G :s dikter, hvilka utmärkas för
formtalang eller lyrisk fläkt, förekomma spridda
i olika ny provensalska publikationer, bl. a. i
Feliberförbundets organ "Armana prouvencau".
M. B.
Gierke [gir-], Otto Friedrich, tysk rättslärd,
f. 11 jan. 1841 i Stettin, vardt 1871
e. o. professor vid Berlins universitet,
1872 ord. professor i tysk rätt i Breslau,
förflyttades 1884 till Heidelberg och är
sedan 1887 professor i tysk privat- och
statsrätt vid Berlins universitet. Både som
universitetslärare och genom sitt omfattande och
djuptänkta författarskap intager G. en af de
allra främsta platserna inom den nutida tyska
rättsvetenskapen. Bland hans m ån era arbeten
märkas bl. a. de stort anlagda verken Das
deutsche genossenschaftsrecht (3 bd, 1868-81)
med tilläggsbandet I)ie genossenschajtstheorie
und die deutsche rechtssprechung (1887)
och Deutsches privatrecht (I 1885, II
1905) samt bland hans smärre skrifter
Die grundbegriffe des staalsrechts und die
neueslen staatsrechtstheorien (i "Zeitschrift
fur die gesammte staatswissenschaft", 1874), den
spirituella skriften Der humor im deutschen recht
\1874, 2:a uppl. 1886) och det för kännedomen
om 1500-talets statsteorier grundläggande
arbetet Johannes Althusius und die entwickelung
der naturrechtlichen staatstheorien (1880,
ny tillökad uppl. 1902). Stor uppmärksamhet
väckte 1888 hans skarpa kritik af första
förslaget till lagbok för tyska riket. G. är
utgifvare af "Untersuchungen zur deutschen
staats-und rechtsg_eschichte" (sedan 1878).
V. S-K.
Giers [girs], N i k o l a j von, rysk diplomat,
f. 9 maj 1820, d. 1895, härstammade från en
urspr, svensk släkt, hvars äldste kände medlem är
artillerikaptenen Lorentz G. (d. 1679). Dennes
son, generalkrigskassören Lorentz G. .(hvilken
först vid Karvas stormning 1704 och sedan
vid Poltava, 1709, råkade i rysk fångenskap
och afled i Karlskrona 1734), skall af Karl
XII ha blifvit upphöjd i adligt stånd. Hans
son Lorentz G. (d. 1763) slog sig ned som
köpman i Petersburg, och en sonsons son till
denne var Nikolaj von G. Han började 1838 sin
tjänstemannabana i utrikesministeriet, följde
1849 i ungerska fälttåget högkvarteret såsom
attaché hos general Lüders och blef därefter
legationssekreterare i Konstantinopel. Under
Krimkriget (1853- 56) fungerade han som
expeditionschef åt ryske generalkommissarien
öfver Moldau och Valakiet samt
återvände efter krigets slut till
Konstantinopel. 1856-58 var G. generalkonsul och
diplomatisk agent i Egypten samt beklädde 1859-63
samma poster i Donaufurstendörnena. 1863-67
var han sändebud vid persiska hofvet i Teheran
och 1867-72 hos Schweiziska edsförbundet
samt utnämndes 1872 till envoyé vid hofvet i
Stockholm. Hans framstående skicklighet och
stora arbetsförmåga föranledde rikskanslern
furst Gortjakov (med hvilkens systerdotter,
furstinnan Kantakuzene, G. var gift)
-att 1875 taga honom till sin adjoint i
utrikesministeriet, hvarest han därjämte blef
direktör för asiatiska departementet. Till följd
af Gortjakovs sjuklighet förordnades G. 1880 att
öfvertaga skötandet af ut-rikesärendena, och
i april 1882 blef han Gortjakovs efterträdare
såsom utrikesminister med förbigående af den
a-ggressivt panslavistiske Ignatiev. G. var
såsom sådan en af gjord motståndare
till alla panslavistiska krigsplaner
och lät i det hela leda sig af Bismarcks
ingifvelser. Trekejsarförbun-det förnyades
under G :s medverkan (i Skierniewice 1884), men
Alexander visade därvid liksom i de bulgariska
förvecklingarna sin obetingade själfständighet
gentemot sin rådgifvare. Då Bismarck öfverlistade
Ryssland i förhållandet till den gemen-samme
bundsförvanten, angreps G. skarpt af det allt
tyskfientligare nationalpartiet, särskildt
Katkovs krets. Och då Rysslands intrigspel
i Bulgarien 1885-87 endast ledde till ett
försvagande af dess inflytande, fann G. i
samma läger hetsiga belackare. Till följd af
sjuklighet begärde han under senare åren flera
gånger sitt afsked, men hvarken Alexander III
eller Nikolaus II ville skilja sig från honom.
J. F. N.»
Giertta [järta], svensk adlig ätt, som härstammar
från majoren Johan Eriksson Hierta, hvilkens
tre söner 1710 adlades under namnet G. En af
bröderna, Johan (se G. 1), erhöll 1719 friherrlig
värdighet (skref sig som friherre H i e r 11 a),
men slöt själf 1740 sin friherrliga ätt. Äfven
de bägge andra bröderna, karolinerna Kristian (se
G. 2) och AdamJohan(f. 1674, d. som öfverste för
Kalmar regemente 1739), fingo 1720 friherrlig
värdighet, men togo aldrig introduktion på
Riddarhuset. Från Kristian G. härstammar den nu
lefvande friherrliga ätten G.
1. Johan G. (H i er 11 a), friherre, karolin,
f. 24 juni 1666 i Narva, d. 12 maj 1740 i
Stockholm, blef 1687 drabant, var som sådan med i
otaliga strider och utnämndes 1708 till löjtnant
vid drabanterna. Ännu lidande af sina sår efter
drabbningen vid Krasnokutsk (1709), deltog han i
slaget vid Poltava och befann sig hos konungen i
den hetaste elden. Då konungens hästbår krossades
och den häst, på hvilken konungen upphjälptes,
nedsköts, lämnade G. honom sin häst, med fara för
sitt eget lif. Hans uppoffrande handling belöntea
1710 med adelsbref, för honom och hans bröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
