- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1129-1130

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gibson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1129

Gierymski-Gieseler

1130

G. följde Konungen från Poltava till
Bender, där han Tid kalabaliken (1713)
tillfångatogs. S. å. befordrades G. till
generalmajor och öfverste för Skånska
stånddragonerna. Efter återkomsten från Turkiet
utmärkte han sig under Stralsunds belägring och
hölls efter stadens kapitulation någon tid i
preussisk fångenskap, från hvilken han hemkom
till Sverige 1717. S. å. förde han öfverbefälet
i det befästa lägret vid Strömstad, hvilket
han lyckligt försvarade mot den danska flottan
under Torden-skjold (se denne). Befordrad till
kaptenlöjtnant vid drabanterna, kommenderade
han vid Karl XII :s infall i Norge 1718
l :a kavalleridivisionen. G. upphöjdes
1719 i friherrligt stånd samt
utnämndes s. å. till generallöjtnant
och 1732 till president i Krigskollegium.
B. S. (Fr. W.) 2. Kristian G., den föregåendes
broder, friherre, karolin, f. 7 sept. 1671 i
Narva^ d. 5 dec. 1746 i Stockholm, blef 1695
drabant och 1708 korpral vid drabanterna,
följde efter slaget vid Poltava konungen till
Bender, fäktade med i kalabaliken och fick
sedan följa sin herre till Demo-tika och på
hemfärden till Pitesti i Valakiet, hvari-från
han med de öfrige svenskarna fortsatte
marschen till Stralsund. G. utnämndes
1714 till öfverstelöjtnant vid Skånska
stånddragonerna, blef 1720 öfverste i regementet
och transporterades 1722 till öfverste och
chef för Björneborgs regemente, men afgick
redan 1723 till exspektans vid Södermanlands
regemente. Han lämnade krigstjänsten 1741
med generalmajors afsked. Se Th. Westrin,
"Drabanten Christian Giertas anteckningar"
(i "Hist. tidskr.", XVIII, 1898).
Fr. W. Gierymski [gir-]. 1. Maksymilian G.,
polsk målare, f. 1846 i Warschau, d. 1874 i
Eeichenhall, ..inses vara en af Polens främsta
moderna landskapsmålare, utbildad i den franska
skolan. 1870 fick han guldmedalj i London för
Ulaner på snön och 1872 guldmedalj i Berlin
för Förstadsgata. Hans bilder af jakter, skogar
och flodlandskap, utmärkta för naturtrohet och
harmonisk kolorit, bevara ett hedersrum i den
polska målarkonsten.

2. Aleksander G., den föregåendes broder,
polsk målare, f. 1849 i Warschau, studerade
i München för prof. Wagner och Piloty och
utbildade sig vidare i Kom och Paris. Hans
bästa dukar med motiv från olika städer och
landskap, ofta i skum belysning, befinna
sig i grefve Milewskis galleri i Krakau.
l o. 2. A-d .T.

Giese [gise], Ernst Friedrich, tysk arkitekt,
f. 1832, d. 1903, mestadels verksam i Düsseldorf
och Dresden, arbetade därstädes gemensamt med
P. Weidner. Bland hans arbeten äro Düssel-dorfs
Stadtteater (1873) och Kunsthalle (1878),
Lutherkyrkan i Dresden (1882) och den nya
Centralbangården därstädes (1895-99). Italiens
högrenässans är den stil G. med förkärlek
användt. G-g N. Giesebrecht [gise-]. 1. Ludwig
G., tysk

diktare och historieskrifvare, f. 1792
i Mecklen-burg-Strelitz, d. 1873, var i
femtio år lärare vid gymnasiet i Stettin
och 1848 medlem af nationalförsamlingen i
Frankfurt. Hans Wendische ge-schichten ans den
jahren 780-1182 (1841-43) utgör en viktig källa
för historien om nordöstra Tysklands omvändelse
till kristendomen. 1860-65 utgaf G. tidskriften
"Damaris", hvari han offentliggjorde uppsatser
i religionsfilosofi, historia, litteratur
och konst. Ett häfte Gedichte utkom 1836 (ny
uppl. 1867). - 2. Friedrich Wilhelm Benjamin von
G., den förres brorson, tysk historiker, f. 1814
i Berlin, d. 1889 i München, blef efter studier
under Eankes ledning först gymnasiallärare
i Berlin, därpå 1857 professor i historia i
Königsberg och erhöll 1862 samma befattning i
München. 1865 upphöjdes han i adligt stånd. Hans
förnämsta arbete är Geschichte der deutschen
kaiser-zeit (1855; 6:e bd utkom 1895), hvaraf
särskildt l :a bandet (1855) rönte allmänt
bifall på grund af patriotisk hänförelse,
glänsande stil samt grundliga forskningar
och blef af en viss betydelse för dåtida tyska
enhetssvärmerier. 1874 öfvertog G. redaktionen af
"Europäische staatengeschichte", hvars utgifvande
börjats af Heeren och Ukert. Bland hans öfriga
arbeten må nämnas en öfv. af Gregorius’ af Tours
frankiska historia, "Geschichte der franken",
och hans rekonstruktion af klosterannalerna
från Altaich.

Giesecke [gis-], Karl Ludwig, tysk mineralog,
f. 1761 eller 1775 i Augsburg, d. 1833 i Dublin,
var 1790-1804 skådespelare och teaterförfattare
i Wien (han lär vara den egentlige författaren
af texten till operan "Trollflöjten") och
sysselsatte sig därefter uteslutande med
mineralogi och handel med mineral. För att
samla sådana besökte han 1805 Färöarna och
1806-13 Grönland, om hvars mineralogiska och
geognostiska beskaffenhet han i en dagbok
("G:s mineralogiske rejse i Grönland", utg. af
Johnstrup 1878) gifvit de första och mycket
värdefulla upplysningarna. G. blef 1814 professor
i mineralogi och kemi i Dublin.

Giesecke [gls-], Julia Sofia, donator. Se
Nationalmuseum.

Giesel [glsel], Friedrich Oscar, tysk kemist,
f. 1852, filos. doktor 1876 i Heidelberg, sedan
1878 direktör i kininfabriken i Braunschweig,
har under det sista decenniet lämnat viktiga
bidrag till de radioaktiva ämnenas kemi,
till största delen publicerade i "Berichte der
deutschen chemischen gesellschaft". Särskildt må
nämnas hans undersökningar öfver det lantanlika
elementet emanium, som sannolikt är identiskt
med Debiernes aktinium. H. E.

Gieseler [gis-], Johann Karl Ludwig,
tysk kyrkohistoriker, f. 1792, d. 1854 som
professor och konsistorialråd i Göttingen,
utgaf ett flertal kyrkohistoriska arbeten och
framför allt Lehrbuch der kirchengeschichte
(1824-57, de 2 sista banden af Eedepenning),
hvarigenom G. bredvid Neander blef den
normgifvande för nästan alla kyrkohistoriska
läroböcker under 1800-talet. Dess största
förtjänst är den koncentreradt klara
framställningen och de talrika, genialt valda
kallutdragen. G. utgaf ock, i förening med
Lücke, "Zeitschrift fur gebildete Christen
der evangelischen kirche" (1823-24).
Hj. H-t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free