Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giesenkirchen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till bytets bedöfvande eller dödande ingjuta i
motståndarens kropp en kvantitet af något giftigt
ämne. En dylik "giftapparat" består af två
delar: en giftkörtel, som kan vara en- eller
flercellig, samt en ihålig tagg, spets, tand
eller tråd, för giftets införande i offret. —
Redan hos de lågt stående coelenteraterna möter
oss en högt specialiserad giftapparat i form
af de s. k. nässelcellerna (se Coelenterata,
sp. 483). Hos spindeldjuren förekomma
giftapparater dels hos de egentliga spindlarna,
hvilkas främre käkpar äro genomborrade och
stå i förbindelse med en giftkörtel, dels hos
de för sin giftighet beryktade skorpionerna,
hvilkas fruktade vapen utgöres af en krökt tagg
i ändan af den rörliga bakkroppen. Denna tagg
står i förbindelse med två giftkörtlar. Bland
insekterna äro många steklars honor och
arbetare (förkrympta honor) försedda med gadd i
bakkroppens spets. Bland ryggradsdjuren finnas
fiskar med gifttaggar. Dessa äro ihåliga eller
försedda med en ränna och stå i förbindelse
med en giftkörtel. Bland våra fiskar är i
detta afseende fjärsingen (Trachinus draco)
bekant. Hos denna fisk stå nämligen en tagg å
hvardera gällocket och de främsta taggarna i
främre ryggfenan i förbindelse med giftkörtlar
(se vidare Fiskgift, sp. 438-439). — Bland
kräldjuren är ett ödlesläkte, Heloderma, från
Mexico kändt för sin giftighet. Hos denna är
det undertungkörteln (glandula sublingualis),
som alstrar giftet, hvilket uttömmes genom
fyra rännformiga tänder i underkäken. Hos de
giftiga ormarna ligger giftkörteln däremot i
öfverkäken, och giftet utgjutes genom de
ränn- eller rörformiga gifttänderna, hvilka sitta
fästa på öfverkäksbenen och ligga en på hvardera
sidan i munhålan (se vidare Ormar och Ormgift).
G. G.
Giftblåsa, en utvidgning af giftkörtelns
utförsgång, en reservoar för samlande af
giftet. Se Giftapparat.
Giftbok, en å svenska apotek förd särskild bok, i
hvilken måste införas kvantiteterna af de gifter,
hvilka utlämnas, icke på grund af läkares recept,
utan enligt tillåtelse af behörig administrativ
eller rättslig myndighet till personer, som för
sina yrkens utöfvande behöfva använda dylika
gifter, å hvilka alltid särskildt kvitto för
hvar gång måste af emottagaren aflämnas. Sådana
kvittenser biläggas giftboken och skola förvaras
i tio år å apoteket. Samma påbud gäller äfven
vissa andra gifter (t. ex. fosformos till
råttors utdödande), hvilka kunna utan läkares
recept eller särskildt tillstånd af myndighet
erhållas mot kvitto af den, som rekvirerar
och emottager giftet. Arsenikhaltiga medel,
som enligt tillstånd af offentlig myndighet
eller på läkares recept utlämnas, infördes förr
i en annan för ändamålet förd särskild bok,
arsenikbok, som vid hvarje apoteksvisitation
granskades af visitator. Bestämmelsen om förande
af arsenikbok är numera upphäfd genom den nya
giftstadgan af 7 dec 1906. — Af läkare utfärdade
recept å giftiga ämnen bokföras icke i giftboken.
O. T. S.*
Giftdalen 1. Dödsdalen. Se Deathvalley.
Giftek, bot. Se Rhus.
Giftermål (fno. giptamål, fsv. gipta mal, giftar
mal, jur.), enligt vår äldre rättsordning det
tal, som giftomannen skulle hålla vid brudens
öfverläm-nande till brudgummen och som enligt
det formulär, som flera landskapslagar och därefter
allmänna lands- och stadslagarna innehålla ("jak
gipter tik mina dotter til heders oc hustru,
till halua sæng, til laas oc nykla" etc.),
angaf makarnas inbördes ställning. Sedermera —
i mån som formaliteten med nämnda tal kom ur
bruk - har ordet giftermål kommit att beteckna
själfva den högtidliga handling (tidigare kallad
gipt, gift), hvarigenom kvinna bortgifves
till hustru. I nutidens rättsspråk betyder
giftermål själfva äktenskapets ingående i
därför lagstadgade former. Särskildt begagnas
i 1904 års lagstiftning om internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. ordet
giftermål om den af diplomatisk eller konsulär
ämbetsman förrättade akt, hvarigenom äktenskap
inför honom ingås (ännu en art civiläktenskap
utöfver de i denna artikel omnämnda). Berörda akt
kallas någon gång i juridisk doktrin diplomatisk,
resp. konsulär vigsel. Jfr Äktenskap och Vigsel.
K. H. B. (C. G. Bj.)
Giftermälsbalk (fsv. giptar, gipta 1. giptninga
balker, giftomala balker), jur., ofta förkortadt
G. B., den afdelning af vår allmänna lag, som
behandlar äktenskaps ingående, upplösning
och rättsverkningar. De flesta af våra
medeltida lagar med balkindelning (se Bal k)
ha också särskild giffcer-målsbalk, och i de
gamla isländska och norska rättsböckerna
återfinnas motsvarande afdelningar
(Festa-])dttr, Kvennagiptir). Jämväl våra
civillagförslag,, från såväl tiden före
1734 som 1800-talets förra hälft, innehålla
giftermålsbalk. K. H. B. (C. G. Bj.)-
Giftermålsbyrå (ty. heiratsbureau, fr. agence
matrimoniale), affärsanstalt, som åtager sig
att mot betalning och under diskretion söka
förmedla giftermål mellan personer, som äro
för hvarandra främmande. Sådan byrå plägar dels
hålla förteckning öfver de personers villkor,
som där anmäla sig som hågade att genom
dess försorg finna en lämplig maka (make),
dels anskaffa ytterligare upplysningar om
giftermålskandidaterna och så vidt möjligt göra
allt klart för äktenskaps ingående. Som arfvode
till byrån erlägges dels något fixt belopp på
förhand, dels vissa procent af den tillfallna
hemgiften o. s. v. Giftermålsbyråer finnas i de
flesta länder.
Gifthäfvert. Se H ä f v e r t.
Giftiga djur. Se Gift och Gift apparat.
Giftiga växter. Se Gift.
Giftig brötling, bot. Se L a c t a r i u s.
Giftkammare. Se Arsenik, sp. 84.
Gift kvinnas eganderätt. Se Föreningen för gift
kvinnas eganderätt och Giftorätt.
Giftkörtel. Se Gift apparat.
Giftliljor, bot. Se Liliaceæ.
Giftmjöl. Se Arsenik, sp. 84, och Arse-n i km
j öl.
Giftmord, jur. Sedan gammalt har man i
strafflagarna synnerligen strängt behandlat det
fall, att någon gifvit annan gift eller därmed
jämförligt ämne för att skada honom, och denne
dör däraf. Den svenska strafflagen behandlar
sålunda i kap. 14 § 18 en sådan gärning lika
strängt som ett vanligt mord, ehuru vid ett
dylikt s. k. giftmord icke ens uppsåt att döda
behöfver ha förefunnits. Icke, fullt så strängt
är gärningen i fråga behandlad i den finska
strafflagen. De danska och norska strafflagarna
behandla hithörande fall på samma sätt son>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
