Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giesenkirchen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1139
Giftmärke-Giftorätt
1140
annan misshandel med dödlig utgång, ehuru
i den norska lagen den omständigheten, att
gärningen föröfvats medelst användning af gift,
är särskildt omnämnd bland de fall, som kunna
föranleda en väsentlig skärpning af straffet.
N. S-g.
Giftmärke. Se Gifttecken.
Giftoman (isl. fastnandi-, fno.
giptingarmaþtr; fsv. giptarmaþer,
giftomaþer), jur., betecknade i de
äldsta nordiska rättskällorna den kvinnans manlige
frände, som egde att gifva henne åt någon till
hustru, egde att förrätta gift. Numera
förstås därmed den person, hvars samtycke erfordras,
för att omyndig mö må kunna lagligen ingå äktenskap,
och som sålunda både kan och bör hindra ett för henne
skadligt giftermål. Alla svenska lagar, med undantag af
de gamla götalagarna, ha tillåtit änka att själf
bestämma om sitt äktenskap. I Sverige stå numera
endast omyndiga mör, d. v. s. kvinnor, som ej
varit gifta, under giftoman. Om mö var myndig
eller icke, hade härvidlag ej någon betydelse,
förrän k. förordn. 8 nov. 1872 stadgade: "mö,
som myndig är, stånde ej under giftoman". Detta
kom dock ej strax att gälla för adlig mö;
först sedan 1881 års adelsmöte afstått från den
ridderskapet och adeln genom 1723 års privilegier
tillförsäkrade giftomannarätten öfver ogifta
döttrar, har det (genom k. förordn. 17 mars
1882) blifvit allmänt gällande regel, att endast
omyndig mö lyder under giftoman. Själfskrifven
giftoman är alltid fadern, med moderns råd;
är fadern död, inträder modern i hans rätt
och må utöfva den med skyldaste fränders råd
(sponsores naturales). Redan Svealandskapens
lagar erkände moderns befogenhet att näst fadern
vara giftoman. Enligt landslagarna saknade
emellertid modern denna rätt, och det var först
1686 års kyrkolag, som i landsrätten åter införde
den nu gällande grundsatsen, att giftomannarätten
tillkommer föräldrarna och sålunda efter
faderns död modern. – Efter föräldrarna är
närmaste manliga frände själfskrifven såsom
giftoman, om ej sådan af föräldrarna särskildt
förordnats; om någon af rätten förklaras
oskicklig eller erkännes förhindrad att vara
giftoman, intage närmaste "skyldeman hans plats
(sponsores legitimi). Föräldrarna (modern med
nästa fränders råd) kunna emellertid, såsom
redan är sagdt, genom muntligt eller skriftligt
förordnande utse särskild giftoman för sin dotter
(sponsor testamentarius). Denna föräldrarnas rätt
stadgades först i stadslagen (1300-talet) och
blef gällande äfven för landsbygden under senare
delen af 1600-talet. Efter de nu nämnda kommer
förmyndare i ordningen; och slutligen kan äfven
rätten förordna giftoman, då ej annan veterlig
finnes (sponsor dativus); ett sådant fall är
emellertid ganska ovanligt. (G. B. 1: 2-4.) –
Giftomannens samtycke erfordras ej blott för
äktenskaps ingående, utan äfven för trolofning
i lagens mening (se Trolofning). Emellertid
eger icke giftomannen att godtyckligt vägra sitt
bifall till önskadt giftermål, utan friaren kan
underställa hans vägran domstols pröfning (för
adlig mö: K. M:ts; G. B. 6: 4; Adl. priv. § 29).
– Före beviljandet af lysning skall vederbörande
präst förvissa sig om giftomannens samtyckte.
Har emellertid ett äktenskap kommit till stånd
mot giftomans vilja, så skall det likväl endast
i undantagsfall (G. B. 2: 10) på denna grund
återgå. Eljest kan för kvinnan inträda förlust
af arf efter giftomannen (se Arflös). – Giftomannen
eger ej blott förhindra äktenskap, som synes
honom skadligt, utan äfven göra äktenskapsförord
å den omyndiga möns vägnar, om förhållandena
synas påkalla en sådan åtgärd (G. B. 8: 1). –
Finska lagstiftningen medgaf redan 31 okt. 1864,
att mö, som uppnått 21 års ålder, må utan
giftomans samtycke ingå äktenskap. Enligt
dansk och norsk rätt skall "ufuldmyndig"
kvinna ha samtycke af föräldrar, förmyndare
eller kurator för äktenskaps ingående. I
Danmark skall t. o. m. "ufuldmyndig" man
ha samtycke af föräldrar eller kurator.
K. H. B. (C. G. Bj.)
Giftorätt, jur., äkta makes andel i boet,
den förmögenhet, som vare sig på grund af
lagbestämmelse eller jämlikt ett makarna emellan
ingånget aftal (se Äktenskapsförord) tillhör
dem gemensamt. Ehuru uttrycket giftorätt synes
ha kommit i bruk först i 17:e årh. och icke har
direkt motsvarighet i andra språk, är emellertid
förmögenhetsgemenskap mellan äkta makar ett både
gammalt och vida utbredt rättsinstitut. Den
meningen, att institutet rent af hör till
äktenskapets väsen, har icke saknat förespråkare,
om än dessa numera äro sällsynta. För de
antika folkens rättsuppfattning var institutet
främmande, men det gjorde sig tidigt gällande
hos germanerna och vann hos dem utbildning,
i samma mån kvinnans ställning förbättrades. I
nutida rätt förekommer förmögenhetsgemenskap för
äkta makar, fullständig eller partiell, med lika
andelar för bägge, flerstädes, bl. a. i alla fyra
nordiska länderna samt i Frankrike och åtskilliga
andra stater, hvilkas civilrätt är grundad på den
franska – dock så, att genom aftal mellan makarna
deras förmögenhetsförhållanden kunna ordnas på
annat sätt. Annorstädes, t. ex. i Tyska riket,
förutsattes åter för sådan förmögenhetsgemenskap
särskild öfverenskommelse (ty. ehevertrag).
Hvad den svenska rätten beträffar,
har förmögenhetsgemenskap i lös egendom
varit en redan i landskapslagarna allmänt
erkänd rättsverkan af äktenskapet. Endast för
Gottlandslagen var den okänd. I den efterföljande
rätten har giftorättsinstitutet alltjämt
bibehållit sig och vidare utvecklats. Vår nu
gällande lag tillerkänner i vigselfästa och
därmed likställda äktenskap (se Civiläktenskap)
båda makarna giftorätt, ehuru visserligen
hustruns rätt kan sägas vara hvilande, så
länge mannen har den hufvudsakliga delen af
förmögenheten under sin förvaltning. I och
med fullbordandet af vigseln eller motsvarande
borgerliga akt förvärfvas giftorätten (G. B. 10:
1). Men giftorätt förekommer också i de arter
af ofullkomnade äktenskap, som uppstå efter
rättegång genom domstols beslut, att fästehjon,
mellan hvilka könsumgänge egt rum, förklaras för
äkta makar, eller att kvinna, som en man häfdat
under äktenskapslöfte, förklaras för dennes
hustru, eller ock att i sådant fall mannens löfte
varder "för fast förklaradt". I motsats till hvad
fallet är i vigselfästa äktenskap tillkommer här
giftorätt allenast den ene maken, nämligen den,
som varit kärande i rättegången (G. B. 3: 9,
10; 10: 7).
I de flesta äktenskap är all makarnas förmögenhet
samfälld ("kommunikabel") och alltså föremål
för giftorätt. Lagen erkänner emellertid
möjligheten af enskild ("inkommunikabel")
egendom för makarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
