- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1209-1210

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Girardin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flyttats till en ny byggnad i
Kairo, nära den ofvannämnda bron.
(J. F. N.)

Giseke [gi-]. 1. Nikolaus Dietrich G., tysk
skald, f. 1724, d. 1765 som superintendent
och konsistorialassessor i Sondershausen,
skref i samma anda som J. E. Schlegel och
Gellert. Poetische werke utkommo 1767. –
2. Heinrich Ludwig Robert G., den förres sonsons
son, tysk författare, f. 1827 i Marienwerder,
d. 1890, var sedan 1866 sinnessjuk, skref
novellerna Moderne titanen (1850), som fylles
af polemik mot Max Stirner, och Pfarr-röschen
(1851; 2:a uppl. 1854), Otto Ludwig Brook
(1862) och Käthchen (1864) samt flera skådespel,
bl. a. Lucifer oder die demagogen (1861).

Giske l. Giskö (fno. Giski; á Giska, på G.), en
jämn och fruktbar ö i Borgunds socken, i Söndmöre
(Norge), skiljes i n. genom Jösund från Vigerö
och i s. genom Giskesund från Godö. Ytinnehåll
2,10 kvkm. Omkr. 450 inv. Under flera århundraden
af medeltiden var G. säte för den mäktiga och
inflytelserika Giskeätten. Se Arnmödlingarna.

Giskra [gi’-], Karl, österrikisk statsman,
f. 29 jan. 1820 i Mährisch-Trübau, d. 1
juni 1879 i Baden bei Wien, blef 1846
professor i statsvetenskap vid universitetet
i Wien och var 1848 deputerad i Frankfurtparlamentet.
Han invaldes 1861 i märiska
landtdagen samt kort därefter i österrikiska
deputeradekammaren. G. blef där snart en af det
liberala tysk-märiska partiets ledare och ifrade
för den österrikiska statens centralisering.
1866 valdes han till borgmästare i Brunn
och utvecklade som sådan, framför allt
under den preussiska ockupationen, stor
organisatorisk förmåga.
1867 blef han president i österrikiska
deputeradekammaren och i dec. s. å.
inrikesminister. Sin portfölj behöll
han till 1870 och verkade under
tiden för genomförandet af antiklerikala
konfessionella lagar och för
rättskipningens reorganisation. Till febr.
1879 fortfor G. att vara medlem
af deputeradekammaren, men hans politiska
inflytande minskades alltmer, emedan hans
tid hufvudsakligen upptogs af finansiella
spekulationer, vid hvilka han ofta i egennyttigt
syfte drog fördel af sin politiska ställning.
(V. S-g.)

Giskö. Se Giske.

Gislalag förekommer i Rimkrönikan, som omtalar,
att Torgils Knutsson i Karelen eröfrade
"väl fiorton gislalag stora och små", och i
nöteborgska fredstraktaten af 1323, genom
hvilken gislalagen Äyräpää, Jääskis och Savo
afträddes till Sverige. Häraf framgår, att
ordet betecknade ett territorium, men närmare
kunskap har man icke om dess betydelse eller
härledning. Man har sökt likhet mellan detta
ord och det finska kihlakunta (härad).
M. G. S.

Gislason, Konráð, isländsk språkforskare, f. 3
juli 1808 på Löngumýri i Skagafjorden, d. 4
jan. 1891 i Köpenhamn. G:s far, bonden Gisli
Konráðsson, var känd som samlare af folksägner,
folkskald och personhistoriker. Bland hans
förfäder kunna nämnas Egil Skallagrímsson,
Sæmund den vise och bröderna Snorre og
Sighvat Sturlasson. Vid 18 års ålder fick G. en
friplats vid skolan på Bessastaðir, dimitterades
därifrån med högsta betyg och kom 1831 till
Köpenhamn, där han snart egnade sig åt nordisk
språkforskning. 1839 utnämndes
han till Arnamagnæansk stipendiat, 1848
till e. o. docent och lektor i fornnordiska
språk, fick 1853 professorstitel och blef
1862 ord. professor, från hvilken post han år
1886 tog afsked. G. var en af de grundligaste,
samvetsgrannaste och skarpsinnigaste forskare,
som arbetat på den nordiska filologins fält. Hans
första arbete, en upplaga af "Hrafnkell
Freysgodes saga" (utg. af G. i förening med
P. G. Thorsen 1839; 2:a uppl. 1847), var den
första kritiskt och metodiskt utgifna isländska
texten, och de principer, som G. därvid fastslog,
ha blifvit ett rättesnöre för alla senare
arbeten af samma slag. Än mera epokgörande
var hans grammatiska verk Um frumparta
íslenzkrar túngu í fornöld
(Om det isländska
språkets grundbeståndsdelar i forntiden,
1845), den första moderna framställningen af
den klassiska fornisländskans ljudlära, full af
värderika iakttagelser. På grundvalen af dessa
begynte han sedermera utgifva en Old-nordisk
formlære (1 häfte innehållande ljudläran,
1858). Emellertid hade genom hans och andras
initiativ Det nordiske litteratursamfund blifvit
stiftadt, och för dess räkning utgaf G. nya
kritiska upplagor af fornisländska texter:
"Droplaugarsonasaga" (1847), "Tvær sögur af
Gísla Súrssyni" (1849) och "Fóstbroeðrasaga"
(1852), hvartill sedermera kom "Njála" (i
förening med E. Jónsson, 1875) med kommentarer
(1879–89). G. utarbetade vidare Dönsk orðabok
með íslenzkum þýðingum
(Dansk ordbok med
isländsk tolkning, 1851), som länge var den enda
i sitt slag, och sysslade med materialsamling
för R. Cleasbys tillämnade isländska ordbok
(sedermera utgifven af G. Vigfússon). På
1860-talet begynte G. egna sig åt tolkningen
af de gamla skaldevisorna, som S. Egilsson (se
d. o.) brutit väg för. G. arbetade med bättre
material – han hade tillgång till själfva
handskrifterna – och nådde dels därför,
dels tack vare sitt skarpsinne och sin fina
förståelse af fornpoesiens väsen långt säkrare
och rikare resultat. Äfven på detta område är han
än i dag mästaren, i hvars fotspår alla senare
forskare gå. Frukten af sina undersökningar
af hithörande spörsmål framlade han i några
afhandlingar, af hvilka Nogle bemærkninger
om skjaldedigternes beskaffenhed i formel
henseende
(i Videnskabernes selskabs skrifter,
1872) är den viktigaste. Bland G:s öfriga
arbeten må nämnas en isländsk krestomati
Fire og fyrretyve pröver af det isl. sprog
(1860), som numera undanträngts af modernare
arbeten. Efter hans död utgåfvos Udvalg
af oldnordiske skjaldekvad med anmærkninger

(1892) och Efterladte skrifter (2 bd. 1895,
1897), som innehålla "Forelæsninger over
oldnordiske skjaldekvad" och "Forelæsninger
og videnskabelige afhandlinger."

Tillsammans med några vänner uppsatte
G. tidskriften "Fjölnir", som ej minst tack
vare G:s utmärkta artiklar i så hög grad
bidrog till den isländska nationalandans
återupplivande. G., som själf skref en lättare,
elegantare och renare isländska än någon af hans
samtida, kämpade med flammande ifver för sitt
modersmåls rykt och vård och sträfvade äfven
att få en ny, tidsenligare ortografi införd,
ehuru han i sistnämnda afseende ej hade någon
framgång. 1848–49 satt G. som kungavald medlem
i den danska grundlagstiftande riksförsamlingen,
men som hans intressen voro hufvudsakligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free