Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gislaved ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapliga och litterära, brydde han
sig föga om politik. Han var medlem af
flera lärda sällskap, bl. a. af Vitt.-,
hist.- och ant.-akad., och promoverades
vid Lunds universitets jubelfest 1868
till filos. hedersdoktor. Sin förmögenhet
testamenterade han till det Arnamagnæanska
legatet. Litt.: "Arkiv f. nord. filologi", VII,
"Timarit hins ísl. bókmentafjelags", XII.
R. N-g.
Gislaved, municipalsamhälle inom Båraryds socken,
Jönköpings län, vid en bibana till Refteled å
Halmstad–Nässjö järnväg, vid Nissan. Omkr. 700
inv. Platsen har läkare, apotek, sparbank
och afdelningskontor af Göteborgs bank, flera
handlande och handtverkare samt några fabriker,
hvilka använda Lagans fall som drifkraft,
bl. a. garfveri och läderremsfabrik, gummifabrik
(tillh. Svenska gummifabriksaktiebolaget),
yllefabrik, liefabrik och snickerifabrik.
Gisle, förste kände biskop i Linköpings stift,
var närvarande vid kyrkomötet i Lund 1140 och vid
Lunds domkyrkas invigning 1145. Troligtvis var
han biskop ännu 1152, då kyrkomötet i Linköping
hölls. Han skall ha utvecklat synnerligen nitisk
verksamhet för sitt stift, till hvilket denna
tid också Småland och Gottland hörde. G. stod
i ämbetsförhållande till ärkebiskop Eskil
i Lund, och därmed sammanhänger, att på G:s
tillstyrkan eller under hans medverkan de
första klostren i Sverige, Alvastra och Nydala,
anlades. Linköpings domkyrka började uppföras
under hans tid, och många andra kyrkor af sten
anlades inom stiftet.
E. M. R.
Gislesen, Knud, norsk biskop, f. 29 dec. 1801 i
Hjærtdals socken, i Bratsbergs amt (Telemarken),
d. 20 maj 1860, var en tid skollärare, blef 1826
student och 1830 teol. kandidat. 1833 utnämndes
han till komminister i Askers socken (Kristiania
stift) och föreståndare för seminariet där. Som
medlem af den kungliga kommission, som blifvit
tillsatt för att revidera ett förslag till
lag rörande folkskoleväsendet, afgaf han
en reservation, som finnes tryckt i "Norske
universitets- og skoleannaler" (2:den række,
bd III). 1855 blef G. kyrkoherde i Gjerpen
(Kristiansands stift) och s. å. biskop i Tromsö
stift. I detta af fanatiska svärmare starkt
upprörda stift verkade han med oförtrutet nit
och ihärdig kraft.
– Bland G:s skrifter äro följande de mest bekanta
Dr. Morten Luthers liden katechismus, tilligemed
henviisning til bibelske fortællinger og med tilföiede
psalmer og anmærkninger (1844), Lærebog i den
christelige religion, efter den evangelisk-lutherske
religions bekjendelse (1847) och Bibelhistorie,
fremstillet med bibelens ord (efter A. E. Preusz, 1853).
– G:s maka, Henriette Jakobine Martine Vibe, f. 1809,
d. 1859, först gift med expeditionssekreteraren
K. F. Glückstad (d. 1838) och 1854 med G., en flitig
författarinna i religiösa ämnen, utgaf 1843 En moders
veiledende ord til sin datter ("En moders råd till sin
dotter", 1846), ett arbete, som på få år upplefde
många upplagor och öfversattes till flera språk.
Därefter följde Julegave for det barnlige sind
(1845), Helligaftenerne. Bibelske samtaler
imellem en moder og hendes börn (1850–51) och
Den kvindelige virksomhed for missionen. Et
afskedsord til söstre (1853; öfv.
på tyska). Efter hennes död utkom
Erindringer fra det betydningsfuldeste
aar i mit liv (1861; öfv. på tyska).
O. A. Ö.
Gislöf, socken i Malmöhus län, Skytts
härad. 1,359 har. 934 inv. (1907). Annex till
Dalköpinge, Lunds stift, Skytts kontrakt.
Gismonda, astron., en af småplaneterna.
Gisors [ʃisår], stad i franska dep. Eure
(Normandie), vid Epte. 4,378 inv. (1901). Vackra
ruiner af ett slott (från 12:e årh.), som fordom
var ett af de starkaste i landet och som under
medeltiden spelade en viktig roll i krigen mellan
England och Frankrike.
Giss (fr. sol dièse, eng. g sharp), mus.,
den medelst ett # en half ton höjda tonen
g l. nionde tonen i den kromatiska skalan;
förväxlas enharmoniskt med ass. – Gississ
kallas g, höjdt med två halftoner; förväxlas
enharmoniskt med a.
A. L.*
Gissel, anat. Se Cilier.
Gisselceller, zool. Se Svampdjur.
Gisselfeld [gis-], danskt adligt jungfrustift,
på Själland, 15 km. n. ö. om staden
Næstved. G. omtalas redan i 14:e årh. som
herresäte, tillhörde 1508–27 Henrik Göye
(Kristian II:s trogne anhängare) och 1546–75
Peder Oxe (rikshofmästare under Fredrik II),
hvilken 1547–75 uppförde den nuvarande ansenliga
hufvudbyggnaden. 1657–61 egdes det af Kaj
Lykke, 1671–89 af Hans Schack och sedermera,
af Kristian V:s gunstling A. L. Knuth, vid
hvilkens död (1699) godset såldes till konungens
oäkta son grefve Kristian Gyldenlöve. Genom
testamentariska bestämmelser af denne (1702)
upprättades jungfrustiftet, för 17 (från 1873
41) döttrar af danska adelsmän eller af män,
tillhörande de tre första rangklasserna. Det
trädde dock i kraft först 1754 vid hans änkas
död. Konventualerna bo ej på G., men åtnjuta
årligt underhåll (400–1,000 kr.), länsgrefven
Danneskjold-Samsö är dessutom öfverdirektör för
G. och bor där. Vid G. ligger en präktig trädgård
med de största drifhus i Danmark. (Jfr Rasmussen,
"Optegnelser om G.", 1868.)
E. Ebg.
Gisselkammare, zool. Se Svampdjur.
Gisselskorpioner, Pedipalpi, zool., en ordning
af spindeldjurens klass, omfattande tämligen
stora former med 12-ledad bakkropp och en viss
likhet med skorpioner, särskildt i formen och
ställningen af de långa, armlikt framsträckta
maxillarpalperna, de s. k. pedipalperna, som
ändas antingen med en tång eller med en enkel
klo. Från skorpionerna skiljas de dock genom den
platta formen på bakkroppen, hvilken ej, som
hos skorpionerna, är i hela sin bredd förenad
med framkroppen (cephalothorax), utan genom en
insnörning skiljes därifrån, och hvilken därjämte
saknar den för skorpioner utmärkande krökta
gifttaggen i spetsen. En annan olikhet är den,
att käkantennerna l. chelicererna (af en del
författare kallade mandibler) äro blott tvåledade,
med yttre leden kloformad, medan samma organ hos
skorpionerna är tångformigt. Vid framkanten af
cephalothorax sitta 8 ögon, af hvilka 2 större
i midten och 3 små på hvardera sidan. Det mest
i ögonen fallande gemensamma kännetecknet för
de i öfrigt ganska olika hithörande formerna
är beskaffenheten af det främsta benparet,
som är trådlikt förlängdt i spetsen, så att
det liknar antenner och liksom dylika användes
äfven till treforgan. De öfriga tre benparen äro
däremot af vanlig form och ändas med dubbla
klor. Andningsorganen äro två par lungsäckar,
som med lika många springformiga andhål öppna
sig på buksidan af 2:a och 3:e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
