Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 1277-1278 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glas ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sammansintring, frittning, innan
de inlades i smältpottorna. Numera åtnöjer man
sig med att väl torka materialen och därefter
direkt inväga dem i pottorna. – Sedan glasmassan
blifvit tillräckligt luttrad, beror den följande
behandlingen på den vidare bearbetning glaset
kommer att undergå.

Fig. 5. Siemens’ vannugn. Genomskärning.

Skall glaset gjutas till spegelglas, bibehålles
den höga temperaturen i ugnen (se nedan under
spegelglastillverkning). Skall glaset åter
bearbetas genom blåsning, måste ugnen afsvalas
så mycket, att glasmassan antager det sega
tillstånd, i hvilket den så lätt kan formas till
hvarjehanda föremål. – Den

Fig. 6.

arbetsmetod, hvarigenom glaset härvid förarbetas,
kallas glasblåsning, och det förnämsta därtill
begagnade verktyget är den s. k. glasblåsarpipan,
ett järnrör af omkr. 3 cm. diameter
och 1,2 á 1,5 m. längd, i ena ändan försedt
med ett munstycke af trä och i den andra med
en utvidgning, hvarmed större eller mindre portioner
glasmassa upphämtas ur degeln (se fig. 6 A). För
att lättare kunna handteras omslutes pipan på
midten af ett trärör. Hela arbetssättet beror på
den utomordentliga segheten och plasticiteten hos
glasmassan, som göra, att man genom inblåsning
af luft genom pipans munstycke kan uppblåsa den
vid andra ändan sittande glasklumpen till en
ihålig kula, som sedermera genom hvarjehanda
handgrepp erhåller olika former. – Andra vid
glasblåsningen använda redskap äro
valsplattan, en på golfvet liggande,
med flera fördjupningar försedd träkloss (fig. 6 B),
träformar, saxar, tänger, nafvel- l.
häftjärn. Om glasblåsarlampan se Eolipil.
– För att gifva ett begrepp om förloppet vid
glasblåsningen torde vara enklast att beskrifva
arbetssättet vid tillverkningen af t. ex. en
butelj. Med pipans knapp upphämtas ur pottan
en portion glasmassa, hvars undre del under
omvridning och inblåsning af litet luft afrundas
i en af valsplattans fördjupningar. Om för litet
glasmassa medföljt vid första indoppningen,
upphämtas mera, och afrundningen mot valsplattan
förnyas. Öfre delen af glasklumpen hoptränges
därefter med ett järn, så att den erhåller formen
a (se fig. 6). Därefter inblåses under ständig
omvridning och en pendelartad rörelse af pipans
nedre del mera luft, hvarigenom ämnet erhåller
sin tillbörliga vidd, b. Flaskan införes därpå
i träformen c, allt under fortsatt kraftig
blåsning, hvarigenom väggarna erhålla sin
cylindriska form. Därefter uppvärmes buteljens
botten samtidigt med att handtlangaren värmer
ett nafveljärn, e, och på detsamma upphämtar
en liten bit glasmassa. Denna fästes nu midt
under buteljens botten, hvilken under vissa
handgrepp intryckes, så att den erhåller sin
bekanta skapnad, se d. Pipan afspränges därpå
från flaskan, och halsändan uppvärmes, hvarvid
nafveljärnet tjänar till handtag; den tjockare
ringen kring mynningen bildar man antingen
genom att med ett järnbleck omvika kanten eller
genom att linda en remsa seg glasmassa rundt
därom. Med ett slag skiljes därefter nafveljärnet
från buteljens botten. De ofta förekommande
värmningarna verkställas i en särskild, med
smältugnen förenad eller bredvid densamma
stående mindre ugn, trummelugn, med rund
arbetsöppning. – På liknande sätt tillverkas allt
så kalladt småglas, d. v. s. glas, som användes
till husgerådsartiklar, såsom karaffiner,
dricksglas, vinglas, skålar o. s. v. En stor del
af arbetet göres ofta, först sedan pjäsen blifvit
fäst på nafveljärnet, och i anseende till glasets
stora plasticitet vid denna temperatur låter det
lätt utföra sig med de enklaste redskap. Dock
är man vid denna industri i hög grad beroende
af arbetarens skicklighet. Formar af trä eller
metall, för att gifva pjäsen dess slutliga form,
användas hufvudsakligen för finare glassorter,
som vidare skola bearbetas genom slipning. Vid
glashyttor för tillverkning af finare småglas är
därför ett sliperi ett nödvändigt tillbehör. –
Tillverkningen af fönsterrutor, s. k. taffelglas,
tillgår på analogt sätt, ehuru man
där har större massor att behandla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>