Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glintlinje ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1325
Globulariaceæ-Glogau
1326
hela blad, de flesta i rosett vid stjälkens
bas. Blom-hufvudet är ensamt; blommorna äro små,
vanligen ’blå. örten svartnar vid torkning. Bland
de öfriga arterna må nämnas G. Alypum L. och
G. arabica Jaub. et Spach i Medelhafsområdet
och hvars blad, Folia Alypi, användas i stället
för sennablad såsom .ganska kraftigt afförande.
O. T. S. (G. L-m.)
Globulariaceæ, bot. Se Globularia.
Globulärsystem, astron. Se Centralsol.
Glo’buli martiäles, Stålkulor, farm. med.,
.ett farmaceutiskt preparat, som framställdes
af l .del pulveriseradt järn (Ferrum
pulveratum), l delar renadt kaliumbitartrat
(renad vinsten, Cremor tartari) och 100 delar
vatten. Blandningen kokades, tills återstoden
syntes torr. Denna pulveriserades .och formades
till kulor af 30 gr. vikt. Sådana stålkulor
voro i det inre likartade, på ytan glatta
med grönsvart färg. De voro till största
delen lösliga i kallt vatten och bestodo
af kaliumferro-ferritartrat. Stålkulorna
kommo till användning i medicinen vid midten
af 1700-talet och räknades bland de milda
järnmedlen, som tillika verkade lösande. Man
använde dem till ett slags brunnsdrickning i
hemmen på det sätt, att en stålkula ombands med
linne och på aftonen hängdes ned i en butelj,
fylld med vatten. Under natten upplöste vattnet
stålkulan till allra största delen, och det
sålunda erhållna konstgjorda järnvattnet dracks
på morgonen. Man använde förr detta medel mot
blodbrist (bleksot) och kronisk magkatarr. Det
har äfven varit brukligt att med dessa stålkulor
bereda s. k. stålbad, genom att upplösa l till 4
kulor i kokande vatten och slå denna lösning i
badet. Stålkulorna äro nu fullständig komna ur
bruk och ha uteslutits ur Svenska farmakopén.
O. T. S. (C. G. S.;
Globulin. Se Äggh vi t a.
Globulös (fr. globuleux, af globule, dimin. af
globe, lat. glo’bus, klot), klotformig.
Glo’bus, tysk geografisk tidskrift, som 1861
uppsattes af K. P. Andree (se d. o.), 1891-1903
utgafs af hans son E. Andree och nu redigeras
af H. Singer.
Glo’bus hystëricus (af lat. glo’bus, klot),
med., ett i hysteri ofta förekommande symtom,
som består i en subjektiv känsla af en från
maggropen till svalget uppstigande kropp, som
kännes och beskrifves som en kula. Jfr Hysteri.
F. B. (I. H.)
Glockner, detsamma som Grossglockner .(se d. o.).
Gloeospo’rium [gleo-J, bot., svampsläkte, räknadt
till gruppen Melanconieæ (Fungi imperfecti), har
.ett stort antal arter, som lefva parasitiskt
å odlade .och vilda växter. Flera åstadkomma
stor skada. De visa sig som små öppna sår,
ur hvilka utvecklas .en otalig mängd l-
till 2-celliga konidier, medelst hvilka
sjukdomen sprides. En art, Gl. ampelopha-gum,
framkallar å vinplantan sjukdomen a n t h r
a k-nos (se d. o.), som gör drufvorna bleka,
sura, till sist skrumpna. En annan art, GL
Lindemuthianum, hemsöker trädgårdsbönor. Den
bildar runda, insänkta fläckar å baljorna,
som ej sällan blifva iullständigt ödelagda,
innan de hinna mogna. Svampen når äfven in
uti fröna. Bönor, skördade från sjuka plantor,
gifva, om de användas till utsäde, nästa år sjuka
plantor. Åter andra arter hemsöka ribsarter,
rödklöfver, gurkor, lind o. s. v. - Som allmän
skyddsåtgärd tillrådes besprutning med
bordeauxlösning, så snart
sjukdomen begynner visa sig.
J- E-n.
Glogau [glå-]. 1. (Grossglogau) Kretsstad
och fästning i preuss, reg.-omr. Liegnitz
(Schlesien), på vänstra stranden af Öder. 23,457
inv. (1905), däraf omkr. Vs katoliker. Stor
järnindustri samt tillverkning af cement varor,
socker, dextrin, möbler och hattar. Litografisk
anstalt med kartografiskt institut. Betydande
ullmarknad. Ett evangeliskt och ett katolskt
gymnasium, krigsskola. Säte för 9:e divisionens
kommando. - G. var redan i 11 :e årh. en
folkrik och befäst stad. 1630 gjorde kejsar
Ferdinand II den till en gränsfästning mot Polen,
hvilken sedermera väsentligen utvidgades och
förbättrades, och den bibehålies fortfarande
som gränsfästning mot ö. På senare tid har
dess enceinte och det på högra Oderstranden
liggande brohufvudet förstärkts med åtskilliga
detacherade verk; 1903 slopades dock de
flesta befästningarna å vänstra stranden. 1632
eröfrades staden af de förenade svenskarna,
sachsarna och brandenburgarna, åter-vanns 1633
af de kejserlige, intogs ånyo af svenskarna
1634, men besattes af sachsarna, belägrades
förgäfves af svenskarna 1639 och togs af dem 24
april 1642 genom storm af Torstenson, hvarefter
de innehade den till krigets slut. 4 aug.-2
sept. 1642 hade G. belägrats af de kejserlige,
men tappert försvarats af Helmut Wrangel. 10
mars 1741 eröfrades staden af preussarna,
hvilka den sedan tillhört med undantag af
1806-14, då den hölls besatt af fransmännen. -
2. (O b e r - 1. Klein -G.) Stad i preuss,
reg.-omr. Oppeln (Schlesien). 5,625 inv. (1900).
1. (J. F. N.) L. W:sonM.
Glogau [glå-], Gustav, tysk filosof, f. 1844
nära Labiau, professor i Kiel 1884, omkom på en
resa i Grekland 1895. De första uppslagen till
sin spekulation fick han från Herbartianernas
folkpsykologi, men sedan sökte han åstadkomma
en sammansmältning af å ena sidan Platons och
Leibniz’ grundprinciper och å den andra den
kristna religionen under användning af det
moderna utvecklingsbegreppet och läran om det
kroppsligas fenomena-litet. Under det han i sina
äldre skrifter satte vetenskapen som det högsta
målet för människoandens sträfvan, gaf han sedan
denna plats åt religionen. De logiska, estetiska,
etiska, sociala och religiösa makterna utvecklas
enligt G. ur människoandens ursprungliga anlag
med en omedveten lagbundenhet. Deras lagar
kunna vi icke genom abstrakt tänkande sluta
oss till, utan det gäller att spåra dem i den
verkliga historien och där upptäcka, huru de
inbördes betinga hvarandra. Detta söker han i
fenomenologien utföra på "psykologisk-genetiskt"
sätt. I de på så sätt upptäckta lagarna för de
andliga makterna ha sedan de olika filosofiska
disciplinerna sina principer. Högst bland
dessa discipliner stå religionsfilosofien
och metafysiken, hvilka sammansluta de olika
empiriska sanningarna genom att gå utöfver dem
till "en intellektuell åskådning af det sanna
varat och skeendet". Filosofiens yttersta
grundval är vissheten om Guds existens,
till hvilken han sluter sig genom vissheten
om sin egen: "Gud är, emedan jag är". De
etiska, estetiska och logiska idéerna äro den
väsenskälla, som Gud inlagt i de efter hans
bild skapade andarna. De utöfva inom dessa
andar "en andlig sollicita-tion", som såsom en
öfvergripande makt drifver dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
