Print (PDF) - On this page / på denna sida - Godwin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1409 Goerzke-Goethe 1410 blef 1883 statsminister i Braunschweig och stod efter hertig Vilhelms död (18 okt. 1884) i spetsen för regeringen, till dess prins Albrekt af Preussen 2 nov. 1880 öfvertog denna, hvarefter G. återtog första platsen i statsrådet. Jfr B r a u n s c h w e i g, sp. 44 -45, och C u m b e r l a n d, sp. 950. 1. J- Th. W. Goerzke [gö'rtske], Joachim Ernst von, svensk-brandenburgsk militär, f. 1611 i Bollersdorf i Brandenburg, d. 1682 som guvernör i Küstrin, kom 1620 tal Sverige som page hos drottning Maria Eleonora, öfvergick 1623 i Gustaf Adolfs tjänst och deltog på svenska sidan i trettioåriga kriget, hvarunder han avancerade till öfverste för ett kavalleriregemente 1645. Efter westfaliska freden lefde han på sina gods till 1656, då han gick i brandenburgsk tjänst. Han kämpade i Polen, 1674 i Elsass, 1675-1678 i Brandenburg och Pommern, hvarvid han utmärkte sig vid Fehrbellin, och förde slutligen befälet i Preussen mot Henrik Horns svenska här, som han dref tillbaka till Livland. Goes [chõs] 1. Ter G., stad i holländska prov. Zeeland, på ön Zuid-Beveland, genom kanal förenad med Scheldes östra mynning. 6,919 inv. (1900). Präktig gotisk kyrka, hist.-arkeologiskt museum, sågverk, skeppsbyggen, cigarrtillverkning. (J. F. N.) Goes [chõs], Hugo van der, nederländsk målare, sannolikt född i Gent (födelseåret okändt), d. 1482 som vansinnig i klostret Eoodendale vid Soignies, i hvilket han inträdt 1478. G. var verksam i Gent, i hvars målargille han finnes upptagen 1465-75 som medlem och senare som dekan. De romantiska legender, som knutits till hans person, ega ej bestånd inför den kritiska forskningen. Hans förnämsta verk är ett stort triptychon med herdarnas tillbedjan, beställdt af den florentinske handelsagenten Portinari för kyrkan S. Maria Nuova i Florens (nu i Uffizierna). En präktig Herdarnas till- bedjan förvärfvades 1903 till Kaiser-Friedrich-museet i Berlin från privat ego i Madrid. Vidare tillskrifvas mästaren Marias död i museet i Brügge, ett di-ptychon med Syndafallet och Kristi begråtande i hof-museet i Wien, ett triptychon med Konungarnas tillbedjan i Liechtensteingalleriet i Wien, en Madonna i Städelsches institut i Frankfurt a/M, ett porträtt af Karl af Bourbon i Germanisches museum i Nürnberg. G. var i besittning af en inträngande naturalistisk begaf ning, som dock låg äfven åt det mystiska och själsligt sällsamma. A. L. R. Goes [gå'is], Damiäo de, portugisisk diplomat och historiker, f. 1501, d. 1573, studerade i Padua, blef 1523 portugisisk chargé d'affaires i Flandern, sedermera vid konung Sigismund II:s hof i Vilna samt i Danmark och Sverige (1531) och .utnämndes slutligen till rikshistoriograf och arkivarie vid statsarkivet i Lissabon. Han författade en Lappiæ descriptio (tryckt bland Opuscula 1544, 2 V» s.), hufvudsakligen grundad på uppgifter af bröderna Johannes och Olaus Magnus. Hans förnämsta arbete är Cronica de dom Manoel (1566-67; nya uppl. 1619, 1749 och 1790). Goes [gft/es], Axel Teodor, naturforskare, f. 3 juli 1835 i Eöks socken, Östergötlands län, d. 20 aug. 1897, blef 1854 student i Uppsala och 1864 med. licentiat därstädes. G. medföljde som läkare och naturforskare 0. Torells expedition till Spetsbergen 1861, undersökte s. å. hafsfaunan kring Tryckt den "/s C8 norska Finmarken och 1862, med understöd ai Vet.-akad., faunan utanför Sveriges västkust. 1865 förordnades han till guvernements- och garnisonsläkare på ön S:t Barthélemy, hvarifrån han gjorde vidlyftiga undersökningar öfver Karibiska hafvets natur. Han samlade såväl från öns kuster som från de större, dittills föga genomforskade djupen (på 750 m. under hafsytan) massor af naturalier, hvilka införlifvats med naturhistoriska riksmuseets samlingar. 1870 tog G. afsked från sin plats på Barthélemy och utnämndes 1871 till provinsialläkare i Boxholms distrikt, beklädde 1879-85 samma post i Visby och 1885-95 i Kisa distrikt. Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 utnämndes G. till med. hedersdoktor. Han skref åtskilliga. uppsatser i Vet. -akad :s "Öfversigt". Goessnitz [gö'ss-]. Se Gössnitz. Goethe [göte], Johann Wolfgang von, tysk skald, föddes 28 augusti 1749 i Frankfurt am Main. Hans föräldrar voro kejserliga rådet Johann Gäspar G. (f. 1710, d. 1782) och Katharina Elisabeth Textor (f. 1731, d. 1808). Den förre, hvars stränghet och ordningssinne hindrade ett innerligt förhållande till barnen, gaf i andligt arf konstförstånd och lifligt forskningsbegär, själfständighet och konsekvens; den senare var en solig, rik och sund natur med strålande fantasi, stark humor och frisk humanitet ; hennes läggning och inflytande voro för sonen bestämmande (F. Ewart, "G :s väter", 1899, Heinemann, "G:s mutter", 7:e uppl. 1904; 0. Levertin, "G:s föräldrar",! "Essayer",II, 1907; A. Kbster, "Die briefe der Frau Rath G.", 3:e uppl. 1905). G :s af fadern ledda uppfostran omfattade ytterst mångsidiga studier i språk, matematik, historia, musik, teckning, hvartill kom sysselsättning med faderns konst- och naturaliesamlingar. Eika och växlande intryck af födelsestadens egenartade förhållanden, en fransk härs inkvartering där 1759-61, hvarigenom G. lärde sig franska och kom att åse franska teaterföreställningar, och föräldrarnas umgänge med betydande personer läto G. lära känna en mängd olika lifsförhållanden; ett svärmeri för "Gretchen" 1764 satte hans känslolif i rörelse. Tidiga poetiska försök och sträfvanden att efterlikna teaterpjäserna tillhöra äfven denna tid (se W. Scherer, "Aus G:s frühzeit", 1879). På faderns önskan begaf han sig hösten 1765 till Leipzig för att studera juridik. Men hvarken de juridiska föreläsningarna eller Gellerts moraliska intresserade honom; han tillbragte tiden med ett muntert kamratlif, utvecklade sitt konstsinne genom lektioner för (Eser och tillegnade sig en mera riksspråklig stil än den ursprungliga frankfurtdialekten. En genom hans ogrundade svartsjuka störd kärlek till den sköna Käthchen Schönkopf (se d. o.) var Leipzigvistelsens viktigaste upplefvande. Efter en kort misströstan om sina poetiska anlag, föranledd af hård kritik, fort- 9 b. 45 , Goethe i yngre mannaåren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
