Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gordon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1481
Gordon
1482
för ett våldsamt anfall på rättskipningen
och fängelseförvaltningen i England blef han
1787 dömd till 5 års fängelse. Han hade då -
efter några närmanden till kväkarne - öfvergått
till judendomen och i fängelset, där han för
öfrigt holl täta middagar och baler, iakttog
han noga sin nya religions sedvänjor. Enär
G. efter strafftidens utgång ej kunde ställa
borgen för godt framtida uppförande, stannade
han i Newgate-fängelset och afled där. G. och
1780 års upplopp skildras i Dickens’ "Barnaby
Rudge"; en d :r Watson utgaf 1795 en panegyrisk
biografi öfver honom. - G:s broder, Alexander
G., 4:e hertig af G., f. 1745, d. 1827, var
sin tids kanske rikaste jorddrott. Hans gemål,
Jane G., f. Maxwell, f. omkr. 1749, d. 1812, var
förtrogen väninna till William Pitt och 1787-1801
medelpunkten i torypartiets lysande societetslif.
10. George G., 5:e hertig af G., den
föregåendes brorson och son till Alexander G. (se
ofvan), f. 1770, d. 1836, förde till faderns
död 1827 titeln markis af Huntly, uppsatte det
berömda regementet Gordon highlanders, hvars
öfverste han blef 1796, och avancerade i armén
1819 till general. Med honom utdog ättens
hertigliga gren.
11. George Hamilton G., 4:e eail
af Aberdeen, ättling till G. 7, brittisk
premiärminister. Se Aberdeen.
12. John Campbell Hamilton G., 7:e earl af
Aberdeen, den föregåendes sonson, statsman.
Se Aberdeen. Han blef i dec. 1905
medlem af Campbell-Bannermanns ministär och
har sedan dess varit lordlöjtnant på Irland.
V. S-g.
Gordon [gå’dn], Patrick, skotsk militär och
kulturskildrare, f. 1635, d. 1699, uppges ha
varit aflägse besläktad med Aberdeengrenen af
den högadliga skotska ätten G. Han var son af
en fattig laird, gaf sig 1651 ut i världen,
studerade ett par år vid jesuitkollegiet i
Braunsberg och deltog än på svensk, än på polsk
sida i fälttåget 1655-60 och trädde därpå i
rysk tjänst, där han avancerade till general
(1688). Han tillbragte många år i Lill-Ryssland,
deltog i tsar Peters expedition till Hvita hafvet
(1694), utmärkte sig i fejderna mot Turkiet,
särskildt vid intagandet af Azov (1697) och
bidrog under bojaren Sjeins befäl kraftigt
till undertryckande af strjeltsernas resning
1698. G., som stod högt i tsar Peters gunst,
omorganiserade jämte sin vän Le Fort ryska
armén. Hans efterlämnade dagbok, skrifven på
engelska och innehållande högst värdefulla
bidrag till Rysslands dåtida historia på grund
af författarens objektiva stil och sakrika
erfarenhet, utkom i förkortad, tysk öfv. (af
furst Obolenskij och Posselt) jämte tillägg
af 112 bref från åren 1684-98 under titeln
Tagebuch des generalen Patrick Gordon (3 bd,
1849-52) och i fullständig, rysk öfv. 1892;
några utdrag ur originaltexten utgåfvos 1859 af
J. Robertson. Jfr A. Brückner, "Patrick Gordon"
(i "Beiträge zur kultur-geschichte Russlands im
XVII. jahrh.") A-d J.
Gordon |>å’dn], sir John Watson, skotsk
målare, f. 1790, d. 1864 såsom president för
konstakademien i Edinburgh, var på sin tid
Skottlands mest anlitade porträttmålare. Hans
porträtt äro svaga i färgen, men uttrycksfulla
(de manliga lyckades honom bäst).
Gordon [gå’dn], Adam Lin ds a y, australisk
skald, f. 1833, d. 1870 genom själfmord, lefde
ett oregelbundet och skiftande lif, var
särskildt bekant som framstående ryttare. G:s
diktsamlingar, Sea-spray and smoke-drijt (1867);
Ashtaroth (s. å.) och Bush ballads and galloping
rhymes (1870), blefvo högst populära tack vare
G:s hänförelse för hästar och ridning, den
stormande kraften och det byronska draget i hans
ballader och visor. Hans samlade dikter (1880)
ha gått ut i många uppl. Se biogr, af J. H. Eoss
(2:a uppl. 1902).
Gordon [gå’dn], Charles George (kallad Chinese
Gordon l. Gordon pascha), engelsk general,
f. 28 jan. 1833 i Woolwich, deltog 1855–56
som löjtnant i Krimkriget, biträdde 1856–57
vid gränskommissionerna i Bessarabien och
Armenien och utförde 1858 åter ett liknande
uppdrag i sistnämnda land, var 1860 med i det
fransk-engelska kriget mot Kina och tillhörde
de trupper, som efter dess slut kvarstannade i
landet; till major befordrades han 1862. I mars
1863 öfvertog han befälet öfver den lilla armén –
af kineserna kallad den "alltid segrande" – som
af Shanghai-köpmännen utrustats till bekämpande
af det farliga taiping-upproret (se Kina,
historia), och genom en rad af lysande bedrifter
1863–64 lyckades han göra slut på det långvariga
och ohyggliga inbördeskriget. Utan att draga
någon materiell fördel af kinesernas tacksamhet
återvände han till England, i hvars armé han
1864 blifvit öfverstelöjtnant, och tillbragte
åren 1865–71 på en jämförelsevis oansenlig
post som fortifikationsofficer i Gravesend,
därjämte upptagen af en omfattande filantropisk
verksamhet. 1871 utsågs han till brittisk
medlem af den internationella kommissionen i
Galațĭ för Sulinasjöfarten och utnämndes 1872
till öfverste. 1874 begaf han sig till Egypten
och öfvertog posten som guvernör öfver dess
Ekvatorialprovinser, där han fann ett rikt fält
för sitt människovänliga verksamhetsbegär. Då
han sag sig hämmad i sin kamp mot slafhandeln,
nedlade han i slutet af 1876 sitt ämbete, men
återvände i början af 1877 som generalguvernör
öfver Sudan, Dar-Fur och Ekvatorialprovinserna
och utvecklade under de följande åren en rastlös
verksamhet till undertryckande af slafhandeln
och till landets höjande genom förvaltningens
och kommunikationsväsendets förbättring. Han
afgick 1879, återvände till England 1880,
gjorde s. å. ett misslyckadt experiment som
den nye indiske vice-konungen lord Ripons
privatsekreterare, kallades samtidigt med sin
af gång från denna post till Kina, där han
gjorde sitt inflytande gällande för en fredlig
lösning af konflikten med Ryssland, och återkom
till England före årets slut. 1881–82 förde han
befälet öfver ingenjörtrupperna på Mauritius,
befordrades 1882 till generalmajor – slutpunkten
i hans militära karriär – och företog s. å.,
för att utjämna stridigheterna i Basutolandet,
en mission till Syd-Afrika, hvilken emellertid
på grund af de därvarande myndigheternas hållning
vållade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
