- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
7-8

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotenhof - Goter - Gotfred af Ghemen - Goth, Bertrand de - Gotha - Gothan, B - Gothapartiet - Gothem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1300-talet brukade Visby rådmän uthyra G. åt hansan.
En mängd kontrakt af denna art finnes i behåll.

J. G.*

Goter, en östgermansk stam, besläktad med gutar
och antagligen äfven med götar i Sverige,
hvarifrån de troligen omkr. 300 f. Kr. öfvergått
till landet omkring nedre Weichsel. Där omtalas
de omkr. 100 e. Kr. af Tacitus under namn af
gotoner såsom ett af konungar styrdt folk, och
enligt geografen Ptolemaios kvarbodde de i samma
trakt ännu i midten af 2:a årh. (de kallas af
Ptolemaios guthoner). Omedelbart därefter egde
emellertid en storartad utvandring rum af de vid
sydöstra Östersjökusten boende östgermanerna,
bland hvilka goterna synas varit de förnämste
(se Folkvandringen). Genom nuv. Ryssland tågade
goterna ned till Svarta hafvet, där de satte
sig fast. Från 214 hemsökte de med fruktansvärda
plundringståg till lands och till sjöss Romerska
rikets sydöstra provinser och besegrade i ett
stort fältslag 251 kejsar Decius, som jämte
sin son stupade i striden. Kort därpå (269)
tillfogades dem emellertid ett svårt nederlag
vid Naissus (i nuv. Serbien) af kejsar Claudius
("Gothicus"), men dennes efterträdare Aurelianus
(270–275) upplät dock åt dem Dacien (se d. o.),
hvarefter de innehade nuv. Siebenbürgen,
Rumänien och Syd-Rysland. Goternas beröring
med Romerska riket var emellertid icke blott af
krigisk art, utan de mottogo från detta kraftiga
kulturimpulser, som sedan från dem fortplantades
till stamfränderna vid Östersjön. På detta
sätt har antagligen runskriften uppstått
och spridts och kanske äfven Odenskulturen
(se Germaner). Namnet goter har af A. Erdmann
("Antrop. tidskr. för Sverige", 1891) tolkats
med "de djärfve", men andra forskare ha andra
tolkningar. Goterna voro delade i två stammar:
tervinger l. visigoter och greutunger
l. ostrogoter. Visigoter betydde troligen:
"de gode goterna", och ostrogoter: "de glänsande
goterna", men redan goternas historieskrifvare,
goten Jordanes (se d. o.), tolkade namnen med
västgoter och östgoter, och under dessa namn
ha de båda folken blifvit kända i historien.

Förbundna med de förre voro taifalerna i
Valakiet. Goterna voro de mest hugstora och
för den romerska kulturen mest mottagliga af
de i folkvandringen deltagande germanstammarna,
men det har sagts om dem, "att de ej hade lycka
med sig i historien". Om deras senare öden
se Östgoter och Västgoter. Om deras språk
se Gotiska språk. Om gothi tetraxitæ och
krimgoter se dessa ord och, hvad de senare
beträffar, Gotiska språk, om mesogoter
l. gothi minores se Västgoter och Mesogoter.

S. B.

Gotfred af Ghemen (eg. Gowaert van Ghemen),
den förste i Danmark bofaste boktryckaren, var
sannolikt från staden Os i Nord-Brabant och känd
1486–89 som boktryckare i Gouda. G., som kanske
torde varit J. Snells medhjälpare på dennes resa
i Norden 1482–83, kom därefter till Köpenhamn,
där han verkade till 1510 (troligtvis död s. å.).
Från hans tryckeri har man kvar omkr. 20, i
allmänhet väl tryckta skrifter, däribland en
latinsk språklära,
Fundamentum grammaticæ (1493),
och den första på danska språket tryckta boken,
Den danske rimkrönike (1495; 3 nya uppl. 1501–08).
Efter 1500 tryckte G. flera danska böcker af
betydande omfång, såsom
Karl Magnus’ krönike (1501),
Flores og Blanzeflor (1504),
Skaanske lov (1505),
Eriks Sjællandske lov (s. å.),
Peder Laales ordsprog (1506),
Lucidarius (1510),
samt några mindre uppbyggelseskrifter. Jfr
K. V. Bruun, "G. af G., den förste bogtrykker i Danmark" (1890), och
H. O. Lange, "Analecta bibliographica" (1906).

E. Ebg.

Goth, Bertrand de, påfven Klemens V:s egentliga namn.

Gotha [gåta], den ena af residensstäderna
i hertigdömet Sachsen-Koburg-Gotha, vid
Leina och foten af Thüringerwald. 36,947
inv. (1905). Märkligaste byggnaden är
slottet, Friedenstein (byggdt 1643–46), som
ligger på det 330 m. höga Schlossberg och har
myntsamling samt ett bibliotek på omkr. 188,000
bd och 7,000 handskrifter. Tafvelsamlingen,
konstkabinettet, naturaliesamlingen m. m., som
förr förvarades i slottet, äro nu inrymda i en
ny museibyggnad, fullbordad 1878, på södra
sidan af slottsterrassen. Af andra byggnader
märkas det hertigliga palatset i italiensk
villastil, palatset Friedrichstal och teatern
(1837–39). G. har ett gymnasium, en realskola,
en handelsskola, ett par seminarier och andra
läroanstalter samt ett observatorium. I G. finnas
ett stort järngjuteri och maskinfabriker,
en järnvägsverkstad, flera porslinsfabriker
samt många andra industrier; världsbekant är
J. Perthes’ Geografiska institut. Handeln är
liflig. – G., på 900-talet en by, omnämnes
såsom stad 1200, vid hvilken tid det kom till
landtgrefvarna af Thüringen. Vid delningen af
det sachsiska furstehusets besittningar 1485
tillföll G. den ernestinska linjen, kom 1640,
sedan kurfursten Johan Fredrik II:s båda söner
af den gamla linjen G. dött utan arfvingar, till
Ernst den fromme, stamfader för den yngre linjen
G., och 1826, sedan denna linje utslocknat,
till Koburg. – Om Almanach de Gotha
se d. o.

(J. F. N.)

Gothan, B. Se Ghotan.

Gothapartiet (ty. die gothaer), tyskt
politiskt parti, som bildades 26–28 juni 1849
i Gotha af hufvudmännen för det parti inom
Nationalförsamlingen i Frankfurt, som yrkade på
Tyska förbundets ombildning till ett ärftligt
kejsardöme. Med öfverväldigande majoritet
beslöt partiet medverka till genomförande
af det af Preussen framlagda förslaget till
författningsförändring, och man lyckades äfven
17 april 1850 få detsamma antaget på parlamentet
i Erfurt. Då emellertid Preussen för lång tid
framåt öfvergaf tanken på energiskt arbete
för Tysklands enhet, förlorade namnet G. sin
ursprungliga betydelse och betecknade blott
sammanfattningen af alla dem, som arbetade för
en tysk förbundsstat under Preussens presidium,
med Österrikes uteslutande. Till partiets ledande
män hörde först bröderna von Gagern, Dahlmann,
J. Grimm, Bassermann, Simson, Waitz m. fl. I
preussiska landtdagen spelade "die gothaer"
efter 1858 under ledning af G. von Vincke några
år framåt ånyo en rätt betydande roll, men de
uppgingo småningom i framstegspartiet. Deras
traditioner ha sedermera på visst sätt
upptagits, i preussiska landtdagen och tyska
riksdagen, af det nationalliberala partiet.

(V. S–g.)

Gothem, socken i Gottlands län, Norra
häradet. 7,089 har. 596 inv. (1907). G. bildar
med Norrlanda ett konsist. pastorat i Visby
stift, Medelkontraktet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free