- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
309-310

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grimas - Grimaud, Guillaume - Grimelund, Andreas - Grimelund, Johannes Martin - Grimera sig - Grimeton - Grimgarn - Gimhild - Grimkell - Grimm, Friedrich Melchior von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sur, försmädlig min; grin. – Grimasera, göra grimaser; grina.

Grimaud [-må], Guillaume, påfven Urban V:s egentliga namn.

Grimelund. 1. Andreas G., norsk biskop,
f. 26 jan. 1812 på gården Grimelund i
närheten af Kristiania, d. 3 jan. 1896 i
Kristiania. Han tillhörde en gammal starkt
religiös Haugianerfamilj, blef student 1829
och teol. kandidat 1830, hvarefter han i
9 år var jordbrukare och kommunalman. 1844
blef han "residerende kapellan" (komminister)
i Nannestad, senare i Ullensaker, 1801 lärare
i homiletik, pastoralteologi och liturgik vid
det praktisk-teologiska seminariet i Kristiania
samt 1856 kyrkoherde i Gjerpen. Därefter verkade
han 1861–83 som biskop i Trondhjems stift. Efter
att sistnämnda år ha tagit afsked flyttade han
till Kristiania. Till följd af sina omfattande
kunskaper och sin stora begåfning som predikant
ansågs G. med rätta som en af de ypperste bland
Norges präster i nyare tid. Utom ett stort antal
predikningar utgaf han
Forelæsninger over praktisk theologie i kort sammendrag (1856),
Sendebreve til Throndhjems stifts geistlighed (1861, 1865, 1873 och 1878),
Min betragtning af skriftemaalsspörgsmaalet (1877),
Tre foredrag om barnedaaben (1880).
I "Theologisk tidsskrift" (bd I, 1857) finnas
två afhandlingar af G.,
Om nadverens rette stilling i den kirkelige gudstjeneste och
Om flere helligdagesoptagelse i kirkeaaret.

2. Johannes Martin G., den föregåendes son,
norsk målare, f. 1842, studerade i Kristiania,
Düsseldorf, Karlsruhe och Paris, har målat
förtjänstfulla landskap från Norge, Frankrike
och andra länder:
Sommarmorgon i björkskogen,
Antwerpens hamn (nationalgalleriet i Kristiania),
Fiskarboningar på Lofoten (Luxembourgmuseet i Paris).

1. O. A. Ö. 2. G–g N.

Grimera sig (fr. se grimer, af it. grimo,
skrynklig, rynkig; jfr Grimas), måla skrynklor
eller andra för någon viss roll afpassade drag i ansiktet.

Grimeton, socken i Hallands län, Himle
härad. 3,864 har. 853 inv. (1907). G. bildar med
Kolfstorp ett patronellt pastorat i Göteborgs
stift, Varbergs kontrakt.

Grimgarn, fiskredskap (se d. o., sp. 450).

Grimhild var enligt den fornnordiska hjältesagan
i Eddan och Volsungasagan konung Gjukes maka.
När Sigurd Fafnesbane kom på besök till Gjuke,
önskade Grimhild att få Sigurd till måg, men han
var förut intagen af kärlek till Brynhild,
konung Budles dotter. Den trollkunniga
Grimhild gaf därför Sigurd en glömskedryck,
hvarefter han förgät Brynhild och äktade Gjukes
dotter Gudrun samt ingick edsvuret broderskap
med sina svågrar. Grimhild rådde sedan sin
son att fria till Brynhild. När Grimhilds svek
blifvit upptäckt, Sigurd mördats af Gjukungarna
och Brynhild dödat sig, påstod Atle, Brynhilds
broder, att dessa varit vållande till Brynhilds
död, och hotade dem med krig. Man ingick dock
förlikning på det villkor, att Atle skulle
få Gudrun till äkta. Hon gick ej in därpå,
förr än hon fått en glömskedryck af Grimhild,
då hon lämnade sitt samtycke. Grimhild säges ha
blifvit mördad af Atle, på det han skulle komma
i besittning af hennes skatter. – I de tyska
forndikterna om Niflungarna (Nibelungenlied)
heter Siegfrids (Sigurds) och sedan Etzels
(Atles) gemål Kriemhilt, hvilket
motsvarar Grimhild, som i de nordiska
dikterna är namnet på Atles svärmoder.

Th. W.*

Grimkell, Olof den heliges hirdbiskop, var
enligt Thjodrek munk en brorson till Olof
Tryggvessons hirdbiskop Sigurd och sannolikt af
nordisk härkomst. Han följde konungen vid hans
ankomst till Norge samt verkade tillsammans med
honom för kristendomens spridning i landet. Sagan
tillskrifver honom äfven stiftandet af den första
"kristenret" (kyrkrätt). Sedan Olof stupat i
slaget vid Stiklestad (1030), lyckades det G. i
förening med Einar Tambaskälfver att få honom
förklarad för helgon, och sålunda kröntes hans
verk med seger. G. nämnes sista gången 1046 som
närvarande vid den förlikning, som ingicks
mellan konungarna Magnus den gode och Harald
Hårdråde.

O. A. Ö.

illustration placeholder

Grimm, Friedrich Melchior von, friherre, fransk
författare af tyskt ursprung, f. 25 sept. 1723 i
Regensburg, d. 19 dec. 1807 i Gotha, studerade
i Leipzig under Gottscheds ledning, begaf sig
1748 till Paris, där han snart blef föreläsare
hos prinsen af Sachsen-Gotha och sekreterare
hos grefve Friesen. Han gjorde bekantskap med
Diderot, Rousseau, Helvétius, Holbach, d’Alembert
och Voltaire, uppträdde själf som fransk författare
och väckte uppseende med broschyren
Le petit prophète de Boemischbroda (1753),
där han kvickt och eldigt försvarade den
italienska musikens öfverlägsenhet öfver
den franska. 1755 blef han sekreterare hos
hertigen af Orléans och var 1759–63 staden
Frankfurts ombud i Paris. G. var en man
med mångsidiga intressen, stora kunskaper
och kritiskt skarpsinne. "Han är den verklige
föregångaren", säger hans siste biograf, Scherer,
"till kritiken sådan den uppfattas i våra
dagar". Hans berömdhet hvilar hufvudsakligen
på hans Correspondance littéraire (börjad af
abbé Raynal), som G. i hufvudsak skötte redan
1753 och 1754 ensam öfvertog. Den första och
femtonde i hvar månad sände han handskrifna
underrättelser om litteratur, konst, politik,
moder och skandaler till flera hof (bl. a. de
i Petersburg och Stockholm) och flera enskilda
personer. Denna korrespondens, ämnad blott
för ett fåtal högtstående personer, gaf
en omfattande och liflig inblick i franska
samhällslifvet. Den erbjöd ungefär allt, hvad
en välordnad följetong innehåller i en större
tidning i våra dagar, men på grund af dess
strängt privata karaktär kunde G. uttrycka sig
med stor frihet. Det länder honom till heder,
att han aldrig missbrukade sin ställning till
lågt förtal eller illvilliga omdömen. Som
regel är hans kritik sann och träffande, alltid
frimodig och obesvärad, stundom väl sträng och
för skeptisk. Redan tidigt uttryckte han en
farhåga för en annalkande revolution och dess
följder i Frankrike. Fransmännen gifva honom det
erkännandet, att ingen annan främling så djupt
inträngt i franska samhällsförhållanden under
1700-talet. Under de många resor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free