Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 311-312 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grimm, Friedrich Melchior von - Grimm, Jakob Ludwig Karl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han i politiska ärenden företog på kors och tvärs
i Europa fick han hjälp med korrespondensen af
Diderot m. fl. G. har genom denna sin verksamhet
mäktigt bidragit till att sprida franska
litteraturen i Europa. 1774 öfverlämnade han
korrespondensen till schweizaren H. Meister. Utom
denna litterära verksamhet var han äfven
ett slags politisk agent och hemlig politisk
meddelare för åtskilliga hof. Särskildt stod
han i liflig förbindelse med Katarina II,
som han 1773 och 1776 besökte i Ryssland,
och af hvilken han öfverhopades med titlar och
pensioner. G., som 1775 blef minister i Paris för
hofvet i Gotha och 1777 upphöjdes i friherrligt
stånd af kejsar Josef II, spelade en viktig
roll i Paris’ sällskapslif. Sista tredjedelen
af hans lif blef olycklig, trots dessa rika
nådevedermälen, för hvilka den fåfänge mannen
var mycket svag. Han öfverlefde madame d’Epinay
(se d. o.), vid hvilken han var djupt fäst,
liksom den oskiljaktlige vännen Diderot. Hans
förmögenhet bortsopades i revolutionens stormar,
då han 1792 flydde från Paris. Katarina gjorde
honom emellertid 1795 till sitt sändebud i
Hamburg, men sjukdom och förlusten av hans ena
öga tvingade honom att draga sig tillbaka. Sina
sista år framlefde han ensam och öfvergifven
i Gotha. – Hans korrespondens, som utgör en
viktig källa för senare delen af 1700-talets
kulturhistoria, utgafs först 1812–14 under titeln
La correspondance littéraire, philosophique et critique
(ny uppl. 1829–31 af Tachereau och,
bäst, 1877–82 af Tourneux i 16 bd). Se
H. Meister, "Le baron de G." (1808),
Cousin d’Avallon, "Grimmiana" (1813), och
Scherer, "M. G." (1887).

^{J. M.}


Grimm. 1. Jakob Ludwig Karl G.,
tysk språkforskare, f. 4 jan. 1785
i Hanau, d. 20 sept. 1863, blef 1802 student i
Marburg, där han studerade juridik, bl. a. under
Savigny, som starkt påverkade honom. 1805 blef
han anställd vid krigssekretariatet i Kassel
samt utnämndes 1808 till föreståndare för
konung Jérômes privatbibliotek på Wilhelmshöhe
och 1809 till "staatsrathsauditor". 1813
började han som hessisk sekreterare i Paris
sin korta diplomatiska bana, var nitisk ledamot
af den kommission i Paris, som tillbakakräfde
från Tyskland röfvade litterära skatter, och
deltog 1815 i Wienkongressen. Året därefter
utnämndes han till andre bibliotekarie
vid kurfurstliga museet i Kassel, men tog
afsked från denna befattning 1829, då han
blef förbigången vid tillsättandet af förste
bibliotekarie. S. å. följde han en kallelse till
Göttingen som professor och bibliotekarie. 1837
blef han afsatt från dessa ämbeten, såsom
en af de sju professorer, hvilka protesterat
mot den hannoveranska grundlagens upphäfvande,
och landsförvisades jämte Gervinus och Dahlmann
från Hannover. Sedan han därefter under ett par
år vistats i Kassel, kallades han 1840 till
ord. medlem af vet. akad. i Berlin, med rätt
att hålla
föreläsningar vid universitetet därstädes, och
öppnade 1841 i denna stad en föreläsningskurs
öfver den tyska rättens minnesmärken. 1843
företog han en resa till Italien, och 1846
besökte han Sverige. 1848 var han medlem af
Frankfurt-parlamentet, dock utan att spela
någon synnerligen framstående roll i denna
församling. – G. grundlade den historiska och
vetenskapliga behandlingen af den germanska
språkfamiljens grammatik, och han är jämte Bopp,
som grundlagt den jämförande språkvetenskapliga
metoden, den nyare språkforskningens skapare. Han
utgick från Heidelbergromantiken och var nära
vän med Achim von Arnim, på hvars uppmaning
han och hans broder Wilhelm G. utgåfvo sin
epokgörande samling "Kinder- und hausmärchen"
(2 bd 1812–14; bd III 1822). G:s skrifter öfver
germansk språk- och fornkunskap äro ytterst
talrika. Sin vetenskapliga författarverksamhet
började han, 22 år gammal, med en skarp
granskning af en bok af Adelung d. y. rörande
handskrifter af forntyska dikter. Därefter
följde ett antal kritiska arbeten i forntysk
filologi, bland hvilka den första själfständigt
utgifna skriften hade titeln
Über den deutschen meistergesang (1811).
1819 utkom 1:a delen af G:s banbrytande – icke
afslutade – verk
Deutsche grammatik,
som blifvit kalladt en af den nyare språkforskningens
hufvudbyggnader. I denna del afhandlas de forn-
och nygermanska språkens deklination och konjugation;
i 2:a uppl. (1822) tillkom som inledning en afdelning
"om bokstäfverna", d. v. s. ljudläran, hvilken
innehåller G:s berömdaste upptäckter. 2:a och 3:e
delarna utkommo 1826 och 1831 samt afhandla
ordbildningen. 4:e delen (1837) börjar läran om
ordfogningen. Af hela arbetet har utgifvits
ett nytt, tillökadt aftryck, ombesörjdt af
W. Scherer (del 1, 1870; del 2, 1878) samt
Roethe och E. Schröder (del 3, 1890; del 4, 1898).
G:s öfriga mest betydande verk äro
Deutsche rechtsalterthümer (1828; 4:e uppl. 1899),
"Reinhardt Fuchs" (1834; texter och inledning om det tyska djurepos),
Deutsche mythologie (1835; 4:e uppl. af E. H. Meyer 1875–78),
samlingsverket "Weisthümer", (del 1–4, 1840–63; del 5–7 utg. af K. Schröder 1866–78),
ett källverk för den tyska rättshistorien, och
Geschichte der deutschen sprache (1848; 4:e uppl. 1880).
Ett antal strödda uppsatser af G. har utgifvits
under titeln
Kleinere schriften (8 bd, 1864–90),
de populäraste af dessa åter under titeln
Auswahl aus den kleineren schriften (1871).
Tillsammans med sin broder Wilhelm G. påbörjade G.
Deutsches wörterbuch (del 1, 1852),
som vid J. G:s död hade fortskridit t. o. m. 4:e delens
1:a häfte (med ordet Frucht). Arbetet har, sedan
1869 med statsunderstöd, fortsatts af Heyne,
Hildebrand, Weigand, Lübben, M. von Lexer,
H. Wunderlich m. fl., men torde icke ännu på
länge kunna bringas till slut. En mängd andra
arbeten utgåfvo ock de båda bröderna samfäldt,
såsom tidskriften "Altdeutsche wälder" (1813–16),
innehållande forntyska poetiska texter, "Lieder
der alten Edda" (del 1, 1815), "Deutsche sagen"
(del 1–2, 1816–18; 3:e uppl. 1891) m. fl. Se
biogr. öfver G. af Scherer (2:a uppl. 1885)
samt de många samlingarna af hans bref, till
brodern (1881), till Benecke (1889), Dahlmann
och Gervinus (1886); "Briefwechsel der brüder
G. mit nordischen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>