Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripenstedt, Johan August - Gripenstedt, Johan Teodor - Gripenstierna, Joel - Griplur - Griporden - Grippe - Gripsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års kris ingrep han kraftigt till räddande
af den då hotade Skånes enskilda bank
samt genomdref upptagande af ett utländskt
statslån till affärsvärldens hjälp. Till
jordbruksnäringens understödjande blef
på hans initiativ allmänna hypoteksbanken
inrättad 1861. - I grundskattefrågan var
G. en afgjord motståndare till aflösning eller
afskrifning af grundskatterna, men under hans
förordnande som finansminister 1851 beslöts,
att de s. k. småpersedlarna skulle förvandlas
till hufvudpersedlar eller omsättas i pengar. -
Till förmån för ämbets- och tjänstemän genomdref
G. vid riksdagen 1856-58 en lönereglering i
sammanhang med afskaffande i väsentlig grad
af sportelväsendet.
G :s minne som statsman och på det rent
politiska området torde outplånligast bevaras
i vår historia genom hans ingripande i den
s. k. danska frågan och genom hans medverkan
till den De Geerska representationsreformens
framgång. Vid den konferens, som egde rum på
Ulriksdal 8 sept. 1863 ang. den af Karl XV så
ifrigt önskade allianstraktaten med Danmark,
framhöll G. med all kraft vådorna för Sverige
att förbinda sig till krig mot Tyskland och
det obilliga i att utan utsikt till någon
fördel sätta hela landets välfärd på spel
endast för ett dunkelt skandinaviskt hugskott,
hvarjämte han med häntydan på Gustaf IV Adolfs
afsättning varnade konungen för ett så hufvudlöst
företag. Omöjligheten för konungen att få någon
annan ministär nödgade till sist Karl XV att
ge vika. I striden om representationsförslaget
stod G. vid De Geers sida i främsta ledet,
och hans varma, mäktiga vältalighet 21 nov.,
5 och 7 dec. 1865 bidrog helt visst verksamt
till segern på riddarhuset.
G. utgaf Skatteregleringsfrågan (1853,
aftryck ur "Svenska tidningen"), Sveriges
ekonomiska ställning etc. (1858, aftryck ur
"Svenska tidningen"), Anförande på riddarhuset
den 27 Maj 1863 (1863), Tre tal angående
representationsfrågan (1865), Två tal angående
franska handelstraktaten (1866), Anförande
i riksdagens andra kammare den 28 Mars 1867
(1867) och Ännu ett ord om ministerkrisen
(1872). 1872 utgaf han samlade i 2 bd, Tal,
anföranden och uppsatser.
2. Johan Teodor G., den föregåendes son,
friherre, politiker, f. 16 sept. 1851 på Nynäs,
blef 1871 underlöjtnant vid Lifregementets
dragonkår och tog 1892 som ryttmästare
afsked ur krigstjänsten. Hösten 1891 valdes
G. till led. af Första kammaren för Örebro
län och har sedan 1898 haft plats som led. af
statsutskottet. Vid 1905 års lagtima riksdag
var han medlem af hemliga utskottet. G., som är
konservativ och protektionist, var en mycket ljum
anhängare af proportionella val och af 1907 års
k. rösträttsförslag samt ville i den kommunala
rösträttsfrågan endast gå in på en nedsättning
af det absoluta röstmaximum på landet vid val,
som afsågo landstingens sammansättning. Sedan
några riksdagar är G. medlem af
första-kammarmajoritetens förtroenderåd.
T-s.
Gripenstierna, Joel, ämbetsman, f. 9 april 1637 i
Klockrike socken i Östergötland, d. 26 aug. 1697
i Stockholm, kallade sig först Drysander,
efter sin fader, som var kyrkoherde i Löt,
och sedermera, med försvenskning af namnet,
Ekman. Han anställdes i kansliet 1653, följde
konung Karl X Gustaf under hans krig och
nyttjades af
förmyndarregeringen, bl. a. vid fredsslutet i Kardis
1661. 1662 tog han afsked ur kansliet,
men utnämndes 1663 till kammarförvant i
Statskontoret, 1666 till uppsyningsman vid
Avesta myntverk och Garpenbergs kopparverk
samt 1669 till direktör öfver allt kronans
kopparväsen. Sistnämnda år adlades han under
namnet G. Dels genom sitt gifte med Elisabet
Hansen, dotter till en rik handelsman i
Stockholm, dels genom sin indräktiga befattning
och klok förvaltning af sin egendom samlade
G. stor förmögenhet. 1668-80 försträckte
han kronan sammanlagdt 6,700,500 dal. smt,
motsvarande, efter den tidens sädespris,
2 mill. tunnor spannmål. G. utnämndes
1673 till riksräntmästare och 1674 till
generaltullförvaltare öfver stora sjötullen. Som
bevis på hans organisationsförmåga nämnes,
att koppartullen, som förut genom försnillning
nedgått till en obetydlighet, ökades under
hans förvaltning till 50,000 dal. smt. 1676
utnämndes G. till kammarråd, men suspenderades
1679 och blef sedermera kommissarie i
reduktionskommissionen. G:s framgångar och
förmögenhet framkallade en mängd afundsmän,
hvilka väckte Karl XI:s ovilja mot honom,
ehuru han länge hade ett stöd hos konungen i
Erik Lindsköld, som var delegare i flera af hans
affärsföretag. De panter (Salbergs silfververk
och Falu afradskoppar), som G. till säkerhet
för sina förskott erhållit, frånhändes honom,
hans egendomar indrogos vid reduktionen,
och han afled nästan utblottad på allt.
B. S.*
Griplur. Se Kara Halfdansdotter.
Griporden, mecklenburgsk orden. Se Ordnar.
Grippe [gripp], fr. (af got. greipan, gripa),
franska termen för influensa (se d. o.).
Gripsholm, slott och kungsgård i Kärnbo socken,
Selebo härad, Nyköpings län, är beläget på en
holme, s. v. från staden Mariefred. Slottet
(fig. 1) omgifves af en liten park och har täcka
omgifningar. Bo Jonsson (se d. o.) uppförde
omkr. 1380 det ursprungliga slottet på egorna af
gården Näsby, som han inköpt 1379, och uppkallade
det efter sitt vapen (griphufvud). Den äldsta
handling, hvari G. nämnes, är af 1381. Drottning
Margareta inlöste det 1402-04 af Bo Jonssons
arfvingar för kronans räkning och insatte där
en fogde, hvars län, Gripsholms län, synes
ha omfattat Selebo, Åkers, Österrekarnas och
Villåttinge härad. Grefve Hans af Ewersten och
Nougarten innehade 1423-46 G. och dess län som
pant. Hans fogde, tysken Hartvig Flögh, satte
1434, under Engelbrekts resning, eld på slottet
vid underrättelsen om allmogens anryckande. 1472
förvärfvade Sten Sture d. ä. godset af kronan och
öfverlät det 1498 till ett kartusiankloster
"Monasterium pacis Mariæ" (se Mariefred),
som han själf stiftat, och som invigdes i
febr. 1504. Det var det sista kloster, som
stiftades i Sverige, och det första, som indrogs,
1525, då Sten Sture d. ä:s systers sonson Gustaf
I återfordrade det som sitt arfvegods. Sten
Sture d. ä. hade åter iståndsatt slottet efter
branden och starkt befäst det. En återstod af
detta medeltida G. utgör sannolikt den byggnad,
som ligger vid yttre borggårdens norra hörn
(nuv. kronköket) samt den väster därom belägna
"Stureskansen". Gustaf Vasa vistades på G. flera
gånger, redan innan han där företog några
nybyggnader. År 1537 började han uppföra det nya
slottet - arbetet leddes af Henrik von Cölen -
och 1544 firades dess fullbordan med en fest. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
