Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grund - Grund - Grundackord - Grundankare - Grundarfjörður - Grundbas - Grundberg (Grundberget) - Grundboj - Grundbok - Grundbrott - Grundböcker - Grunddamm - Grunddikning - Grundejerforeningen - Grundel, Simon - Grundelstjerna, Karl Henrik - Grundfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutsättningar i tiden. Så kan man å andra sidan
säga, att vårt medvetande om vår ändlighet är
principium cognoscendi för gudsidén, ehuru dennas
realgrund är Gud själf o. s. v. Realgrundens
förblandning med tidsvillkoren är vanlig i
materialistiska resonemang, där man vanligen
tror sig ha förklarat en sak, därför att man
angifvit dess tidsvillkor. Dess förblandning
med kunskapsgrunden är däremot vanlig på
panteistisk ståndpunkt. Så tror man sig där
kunna förklara tillvaron ur abstraktioner
därför, att vi människor endast i och genom
sådana kunna begripa den. Spinoza uttalade
detta i uttryckliga ord, då han lärde, att de
verkliga tingens ordning och sammanhang vore
desamma som de mänskliga begreppens (ordo et
connexio rerum ac idearum idem est). - För ett
sig utvecklande väsen är dess realgrund tillika
dess utvecklings lag, såvidt den tankes som det,
som normerar utvecklingen, och dess ändamål som
det, till hvars fulla förverkligande utvecklingen
syftar. Däremot kan detta aldrig vara fallet
med någontings förutsättningar i tiden. Det är
ock till stor del genom reflexion på grunder,
som tillika äro ändamål (ändamålsorsaker),
d. ä. genom en teleologisk världsbetraktelse,
som man kommer till ifrågavarande distinktion.
2. Sjöv. För sjöfarten farliga upphöjningar
i sjöbottnen, såsom klippgrund, stengrund,
m. m. I trafikerade skärgårdar och farleder
utmärkas grunden vanligtvis af flytande
sjömärken (bojar, prickar, vakare o. d.),
i hafsbandet och utanför kusten af fyrskepp
eller af fyrar på land, hvilka visa olika
färgade sken i riktning mot grunden. Ett från
en strand utgående grund kallas landgrund till
skillnad från fritt liggande grund. - Jfr Bank
3, Bar och Ref. - Föremål, som ej äro djupa i
förhållande till bredden (längden), sägas vara
grunda. Så t. ex. säges, att ett råsegel är
för grundt, om det ej kan hissas i topp, sedan
det blifvit skotadt, eller när undre liket
stannar högt öfver det nedom varande staget.
1. L. H. Å.* 2. R. N.*
Grund [gro’nt], stad och klimatisk kurort i
Oberharz, preussiska reg.-omr. Hildesheim
(Hannover), 303 m. ö. h. 2,018
inv. (1900). Skyddadt läge emot starka
vindar. Goda tallbarrsbad. Säsong 15 maj-15
sept. Frekvens 3,500 kurgäster årligen. Begagnas
mycket af rekonvalescenter vid nervösa lidanden,
som efterkur efter Nauheimkurer. Ln.
Grundackord, mus., ett ackord i sin ursprungliga
form (utan omvändning). Grundackord
äro treklangen och septimackordet.
A. L.*
Grundankare, maskinb. Se Ankarbult.
Grundarfjörður, handelsplats på Islands västra
kust.
Grundbas, mus., detsamma som fundamentalbas
(se d. o.).
Grundberg (Grundberget), geol., detsamma som
urberg (se Arkeiska formationsserien).
Grundboj, sjöv. Se Boj 1.
Grundbok. 1. (Ty. grundbuch). Detsamma som
fastighetsbok (se d. o.). - 2. Se Grundböcker.
Grundbrott, sjöv., uppkommer genom svår sjö
eller dyning på jämförelsevis grundt vatten
därigenom, att vågrörelsen sträcker sig ända
till sjöbottnen, så att brott (brytning)
uppstår. De svåraste
grundbrotten förorsakas af de svåra dyningar,
som under namn af rollers förekomma i Västindien,
vid S:t Helena, Ascension, Tristan d’Acunha
m. fl. öar samt i Kaliforniska viken, där
fartyg genom grundbrott stött på i ända
till 12 m. djupt vatten. Jfr Bränning.
O. E. G. N.*
Grundböcker. 1. (Grundnoteringsböcker),
hand., de böcker, hvari vid bokföringen alla
anteckningar eller noteringar i första hand
göras, nämligen den s. k. dagbokens båda
hufvuddelar. kassaboken och memorialen (jfr
Bokföring, sp. 951). - 2. Se Grundbok. 1.
Å. W:son M.
Grunddamm, väg- o. vattenb. Se Damm, sp. 1221.
Grunddikning, landtbr. Se Täckdikning.
Grundejerforeningen, dansk politisk förening,
som stiftades i dec. 1850, af några yngre
godsegare (baron Blixen-Finecke, grefve
K. E. Krag-Juel-Vind-Frijs till Frijsenborg,
grefve L. Holstein till Holsteinborg, Haffner,
alla sedermera ministrar, m. fl.) närmast för
att motarbeta "bondevennernes" verksamhet
i landbofrågorna och hindra en tvungen
fästeaflösning, men därjämte för att främja
godsegarnas inflytande i det politiska lifvet
och bekämpa den då härskande nationaleiderdanska
politiken. Föreningen vann aldrig någon
synnerligen stor betydelse och upplöstes
småningom efter några års förlopp. E. Ebg.
Grundel, Simon. Se HelmfeIt, S. G.
Grundelstjerna, Karl Henrik, den förste
svenske herrnhutaren, f. 1701, d. 1754, var
son till advokatfiskalen i Kammarkollegiet
Albin Müller, som adlades 1719 med namnet
Grundelstjerna. På resa i Sachsen för att studera
bergverken blef G. bekant med Zinzendorf och kom
att deltaga vid brödraförsamlingens bildande
(se Herrnhutare). Efter faderns död (1730)
blef G. egare af Olhamra gård i Uppland och skall
dessutom ha varit faktor vid ett såpbruk. Se
N. Jacobsson. "Den svenska herrnhutismens
uppkomst" (1908). Hj. H-t.
Grundfond, bankers, försäkringsbolags
m. fl. inrättningars grundkapital. Det är
i synnerhet med afseende å den lämpligaste
storleken och användningen m. m. af bankers
grundfonder, som meningarna varit särdeles
delade. En banks grundfond har en tvåfaldig
uppgift. Dels förser den banken med en del
af de medel, som behöfvas för bankrörelsens
bedrifvande, dels är den afsedd att vara en
säkerhet för att banken kan uppfylla sina
förbindelser. De förslag till reglementering
ang. bankers grundfonder och de lagbestämmelser,
som därom finnas, ha hufvudsakligen haft till
syfte att tillgodose det senare intresset. Hvad
Sverige vidkommer, har grundfonden ursprungligen
haft sin förnämsta betydelse i fråga om enskilda
banker med sedelutgifningsrätt. I k. kung. af
20 maj 1864 var i afseende å sådana banker,
med solidarisk ansvarighet för lottegarna,
stadgadt, att grundfonden ej skulle få
understiga 1 mill. rdr rmt, med möjlighet att den
därutöfver kunde ökas genom tillskott, äfven af
kommanditdelegare. Af densamma skulle minst 60,
högst 75 proc. vara förvandlade till minst 1/3
i lätt säljbara, räntebärande obligationer och
till den öfriga delen prima inteckningar i fast
egendom. Äfven bankbolag bildade af delegare
med begränsad ansvarighet måste i allmänhet
söka stadfästelse på sina bolagsordningar,
så att K. M:t egde makt att i vissa afseenden
bestämma ang. dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
