- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
537-538

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guðr - Gudrun - Gudrun - Gudrun - Guðrunarkviða - Gudröd - Gudröd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guðr, nord. myt. Se Gunn.

Gudrun, astron., en af småplaneterna.

Gudrun, konung Gjukes dotter och Sigurd
Fafnesbanes maka samt syster till Gunnar och
Hogne, är en af hufvudpersonerna i den äldre
Eddans hjältesånger och i Volsungasagan. Sedan
Sigurd af G:s moder, Grimhild, erhållit en
trolldryck och därigenom kommit att förgäta
sina tidigare löften till Brynhild, äktade
han Gudrun, som var vida namnkunnig för sin
skönhet. Sagan säger, att Sigurd gaf henne
att äta af Fafnes hjärta och att hon därefter
förstod sig på fåglalåt, men tillika blef
grymmare till sinnet. När G. och Brynhild en
gång badade i Rhenfloden, kommo de i träta,
hvarunder G. yppade den hemligheten, att Sigurd
hade växlat skepnad med Brynhilds man, Gunnar,
och i denna förklädnad hållit bröllop med
Brynhild. För att hämnas detta svek stämplade
Brynhild mot Sigurds lif. Han blef mördad af
sina svågrar; och G:s sorg var så stor, att hon
icke grät som andra kvinnor, men hennes hjärta
var nära att brista. Därefter drog hon till
Danmark och uppehöll sig där i sju halfår hos
Tora, konung Håkans dotter. Sedan hon erhållit
en glömskedryck af sin trollkunniga moder, lät
hon, ehuru mycket motvillig, öfvertala sig att
äkta konung Atle, Brynhilds broder. Hennes andra
äktenskap blef också högst olyckligt. Anklagad af
Atles tjänstekvinna för äktenskapsbrott, bevisade
hon sin oskuld genom att oskadd med handen
taga upp en sten från bottnen af en sjudande
kittel. Hon uppdagade Atles hemliga anslag mot
hennes bröder och skickade dem, ehuru förgäfves,
både genom runor och genom ringen Andvaranaut,
i hvilken hon knutit in ulfhår, varningar för den
svekfulla inbjudningen till Atle. När bröderna
kommit dit, blefvo de genast öfverfallna af Atles
folk. G. bistod dem i striden samt uppmanade sina
och Atles söner, Erp och Eitil, att bedja för
Gjukungarnas lif, men det ville de icke. Hjärtat
blef skuret ur Hognes bröst, och Gunnar kastades
i en ormgrop. För att hämnas tillredde G. ett
gästabud, som skulle vara arföl efter hennes
bröder och de andre i strid fallne kämparna. Hon
drap då sönerna Erp och Eitil, tillredde deras
hjärtan till spis åt Atle och blandade deras
blod i hans vinbägare, som hon låtit förfärdiga
af deras hufvudskålar. Sedan hon omtalat dessa
gräsligheter för sin make, tog hon honom själf
af daga och tände eld på konungahallen. G. gick
därefter ned till hafsstranden och ville bringa
sig själf om lifvet, men vågorna förde henne till
konung Jonakers land. Han tog henne till äkta,
och deras söner voro Sorle, Erp och Hamder. Där
uppfostrades ock G:s dotter med Sigurd,
den sköna Svanhild, som blef gift med konung
Jormunrek. När denne låtit på det grymmaste
sätt dräpa Svanhild, uppmanade G. lidelsefullt
sina söner att hämnas. Samtidigt med sönernas
fall anordnade G. sin egen likbegängelse och
slutade sitt tragiska lif. Gjukes hela ätt
var då utdöd. - Äfven Saxo Grammaticus känner
Jormunrekssägnen och nämner G:s namn. Enligt
honom var G. en häxa, som förblindade
Jormunreks folk, så att de öfverföllo hvarandra
inbördes. Enligt folktron i Telemarken rider Guro
Gunnarsdotter (för Gjukadotter) med sin man
Sigurd l. Sigmund i spetsen för de dödes skara. I
den forntyska Nibelungenlied kallas G. Kriemhilt.
Th. W.*

Gudrun (mht; Kûtrûn), en medelhögtysk
hjältedikt, som hvilar på gamla berättelser
om jungfrurof, utförda af normander och
vikingar. G:s fader, hegelingarnas konung
Hettel, hade fått sin gemål Hilde genom
kvinnorof, men sedan försonats med hennes
släkt. G. är trolofvad med prins Herwig af
Själland, men bortröfvas af den normandiske
prinsen Hartmut. G. vägrar ståndaktigt att
bli hans maka, hålles i fångenskap och plågas
af hans grymma moder Gerlind. Efter årslånga
lidanden befrias hon af Herwig, som tar blodig
hämnd. Trots sin konstlösa byggnad fängslar
oss dikten ännu genom sin berättarkonst. Den
är författad i 13:e årh., men finnes dock
blott i en handskrift från 1505-15 i den
s. k. Ambras-samlingen. G. är utgifven af Bartsch
(4:e uppl. 1880) och Martin (2:a uppl. 1902)
och öfversatt till nyhögtyska af Simrock,
Barthel m. fl. Dramatiskt har G. behandlats af
Jul. Grosse och för operan af A. Klughardt med
text af Niemann. Kj-t.

Guðrunarkviða är namnet på tre af den äldre
Eddans hjältesånger, i hvilka förnämligast
Gudrun uppträder såsom handlande. Det första
Gudruns-kvädet visar karaktärsolikheten mellan
Gudrun och Brynhild i sorgen öfver Sigurd,
det andra, kalladt det forna, är sago- och
kulturhistoriskt viktigast, det tredje omtalar,
hur Gudrun undergår kittelprofvet och synes
vara det yngsta. Th. W.*-

Gudröd är ett i norröna skrifter flerstädes
förekommande mansnamn. I Ynglingasagan omnämnes
konung Gudröd i Skåne, gift med Ingjald
Illrådes dotter Åsa, som var lik sin fader
i skaplynne och äfvenledes kallades Illråda,
enär hon vållade både sin broders och sin makes
bane. - I samma saga förekommer en annan Gudröd,
med tillnamnet Veidekonung. Se Gudröd 1.
Th. W.’

Gudröd (isl. Guðröðr), norska konungar och
tronpretendenter.

1. G. Veidekonge ("Jaktkonung"), son af
Halfdan Milde och fader till Halfdan Svarte,
var konung öfver Vestfold, Hedemarken, Thoten,
Hadeland, Värmland och Danmark samt lefde i
slutet af 8:e och början af 9:e årh. Troligtvis
är han, som af P. A. Munch påpekats, identisk med
den danske konungen Godfred (af Saxos Götrik),
hvars regeringstid infaller 800-811. Då han tog
de upproriske sachsarna i försvar mot Karl den
store, kom han i krig med denne och härjade
upprepade gånger hans land. För att försvara
sitt lands sydgräns uppförde G. en stor vall,
som kallades "Kovirke" och var första början
till det sedermera så berömda Dannevirke. Under
ett infall i Tyskland, då han belägrade kejsaren
i Aachen, blef han lönnmördad af en bland sina
egna hirdmän.

2-3. G., två af Harald Hårfagers söner. Den
ene, hvilkens moder var drottning Gyda,
stannade hemma i faderns hird, men fick stora
förläningar i Sogn. Den andre, som var son till
"finnkvinnan" Snefrid, hade tillnamnet
Ljome och uppfostrades hos skalden Thjodolf från
Hvin. Under en svår storm drunknade han utanför
Jæderen, då han en gång återvände från ett besök
hos sin fosterfader.

4. G., Björn Farmands son, uppfostrades, sedan
hans fader blifvit dödad af Erik Blodyx, hos
sin farbroder Olof Haraldsson. Denne gjorde
uppror mot konung Erik, men föll i striden,
och G. blef tvungen att fly till Oplandene. Då
Håkan Adalstensfostre kom till regeringen, gaf
han G. konunganamn och den förläning i Viken,
som hans fader förr innehaft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free