- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
563-564

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guiraud, Paul - Guirlande - Guisbrough l. Guisborough - Guisccard, Robert - Guise - Guise - Guise, François de Lorraine - Guise, Charles de - Guise, Henri I de Lorraine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historiques sur la vie publiqiie et privée
des grecs
et des romains
(1890-92) och Études économiques
sur l’antiquité (1905). Sedan 1906
var han
medlem af Académie des sciences morales et
politiques.
E. A-t.

Guirlande [girlä’d], fr. Se Girland.

Guisbrough l. Guisborough [gi’sbere], stad
i engelska grefsk. North Riding, Yorkshire. 5,645
inv. (1901). I trakten många järngmfvor.
Alunskifferbrott.
J. F. N.

Guiscard [giskär], Robert. Se Robert
Guiscard
.

Guise [guls], befäst stad i franska dep. Aisne,
vid Oise. 7,298 inv. (1901). Staden omtalas
först i 11:e årh. och blef hufvudstad i
grefskapet G., som 1473 i hemgift tillföll huset
Lothringen och som 1527 af Frans I upphöjdes till
hertigdöme. Om familistären vid G. se
Familistär. J. F. N.

illustration placeholder

Guise [guls], fransk hertiglig
familj, en gren af huset Lothringen. Familjens
stamfader, Claude de Lorraine, f. 1496, d. 1550,
yngre son till René II, hertig af Lothringen,
öfverflyttade i slutet af Ludvig XII:s regering
till Frankrike, där han naturaliserades och af
konung Frans I 1527 upphöjdes till hertig af
G. till belöning för sina tjänster i krigen mot
Karl V. 1513 äktade han Antoinette af Bourbon,
en faster till konung Anton af Navarra (Henrik
IV:s fader). Deras dotter Maria blef gift med
Jakob V af Skottland och moder till drottning
Maria Stuart. Ätten G. delade sig sedermera
i tre grenar: hertigarnas af G., hvilken
utslocknade 1675, hertigarnas af Aumale,
hvilken utslocknade 1631, och hertigarnas af
Elbeuf, hvilken utslocknade 1763. -

illustration placeholder

1. François
de Lorraine
, hertig af G., den ofvannämnde
Claudes äldste son, f. 1519, gjorde redan under
Frans I:s tid sina lärospån i krigaryrket, men
vann rykte först genom det lysande försvaret af
Metz, som han med 11,000 man värjde öfver två
månader (31 okt. 1552-15 jan. 1553) mot kejsar
Karl V:s 70,000 man. I drabbningen vid Renty
1554 utmärkte han sig på nytt mot de kejserlige,
men misslyckades 1557 i försöket att eröfra det
af hertigen af Alba försvarade konungariket
Neapel. Efter fransmännens nederlag vid S:t
Quentin 1557 hemkallades han från Italien och
utnämndes till konungarikets generalståthållare
med vidsträckta fullmakter samt rättfärdigade det
visade förtroendet genom att drifva engelsmännen
tillbaka och snabbt eröfra (1558) från dem
Calais, Guines och Ham samt genom att besegra
spanjorerna vid Thionville (s. å.), hvilken seger
påskyndade freden i Câteau-Cambrésis. Efter
Henrik II:s död (1559) tillvällade sig G. och
hans broder kardinalen af Lothringen styrelsen
för den tid deras frände, den unge Frans II
(som var gift med deras systerdotter Maria
Stuart), satt på tronen (1559-60). För att
vinna folkgunst förföljde de protestanterna. Då
efter Frans II:s död det protestantiska partiet
tycktes få öfverhand, ingick G. med konnetabeln
af Montmorency och marskalk S:t André ett
"triumvirat" för att åter skaffa sig makten. Det
af G:s folk på hugenotterna anställda blodbadet
vid Vassy (i Champagne) 1 mars 1562 gaf uppslaget
till de ryktbara hugenottkrigen. G. återtog
Rouen och vann i förening med Montmorency och S:t
André drabbningen vid Dreux (19 dec. 1562). Vid
försöket att intaga hugenotternas bålverk
Orléans, blef han, 18 febr. 1563, skjuten af
en ung hugenottisk adelsman, Poltrot de Méré,
och dog 6 dagar därefter. G. efterlämnade en
dagbok rörande tilldragelserna 1547-63 (tryckt i
"Nouvelle collection de mémoires pour servir å
l’histoire de France", 1839). -

illustration placeholder

2. Charles de G.,
kallad kardinalen af Lothringen, den föregåendes
broder, f. 1524, d. 1574, blef 1538 ärkebiskop
i Reims och 1555 kardinal. Hans vältalighet
och kännedom om Frankrikes och andra länders
ställning gjorde honom till en gärna använd
person vid svåra underhandlingar. Under Frans
II:s regering hade G. förnämsta ledningen af
styrelsen och utmärkte sig för ett fanatiskt hat
mot protestanterna. Endast kanslern L’Hôpitals
och parlamentets motstånd hindrade honom att
införa inkvisitionen i Frankrike. Han disputerade
med den reformerte teologen Théodore Beza på
religionsmötet i Poissy (1561) och predikade mot
protestanterna i Paris’ hufvudkyrkor. G. lät
ombygga hela staden Reims och stiftade där
ett universitet, ett teologiskt kollegium,
ett seminarium och ett klosterkonvent. Han
var en utmärkt talare samt stor gynnare af
litteraturen och efterlämnade många bref, tal och
predikningar. Jfr Guillemin, "Vie du Cardinal
de Lorraine" (1852). -

illustration placeholder

3. Henri I de Lorraine,
hertig af G., prins af Joinville, äldste son
till G.1, f. 1550, ställdes efter faderns
död i spetsen för det katolska partiet. Vid 16
års ålder gjorde han i Ungern mot turkarna sina
första lärospån i vapenyrket och utmärkte sig tre
år senare i Frankrike i drabbningarna vid Jarnac


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free