Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustavianerna - Gustavianska dräkten - Gustavianska papperen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"gustavianer" räknades sålunda åtskilliga af de sköna
konsternas främsta målsmän under Gustaf
III:s tid, t. ex. Kellgren, Leopold, Creutz,
Oxenstierna, Rosenstein, Sergel m. fl., vidare
en del af hans närmaste politiska vänner
och redskap, såsom G. M. Armfelt, E. Ruuth,
J. Kr. Toll, K. Lagerbring, H. H. von Essen,
K. af Nordin, O. Wallquist, K. B. Zibet,
E. Schröderheim o. s. v. Särskildt efter
konungens död betraktades benämningen som
en hederstitel af dem, som troget höllo fast
vid hans minne, utan att böja sig för det nya
systemet under Reuterholm, och öfvergick därpå
efter Gustaf IV Adolfs regeringstillträde,
då de gamle gustavianerna åter kommo till
heders, att beteckna äfven andra af dennes
närmaste medhjälpare, såsom S. af Ugglas,
Axel von Fersen m. ti. Efter statshvälfningen
1809 blef "gustavianer" slutligen namnet på det
politiska parti, som i motsats till revolutionens
egentlige tillskyndare, Adlersparre m. fl.,
ville förskaffa tronen eller tronföljden åt den
afsatte konungens son, kronprins Gustaf. Dit
räknades då hertiginnan Charlotte samt af den
nya konseljen K. von Stedingk, Ehrenheim,
Fersen, Lagerbring, Klingspor äfvensom i viss
mån Adlercreutz; vid riksdagen leddes därpå
partiet af Ruuth och Jacob De la Gardie samt
vann efter hand rätt mycken anslutning både
på riddarhuset och i bondeståndet, men såg
oupphörligt sina förhoppningar gäckade genom de
af värmländska fördelningen stödde motståndarnas
energi och hänsynslöshet och måste sålunda, af
farhåga för prinsens lif, låta passera, att 10
maj 1809 Gustaf IV Adolfs hela familj uteslöts
från tronen, samt kunde ej heller hindra eller
uppskjuta prinsens af Augustenburg val till
tronföljare. Den nye kronprinsens dröjsmål att
komma till Sverige gaf emellertid partiet, till
hvilket nu äfven Armfelt slutit sig, ny näring
och föranledde åtskilliga planer att genom en
statskupp ändra författningen och eventuellt
tronföljden, hvilka dock på grund af Karl
XIII:s vacklande aldrig kommo till utförande. Efter
sin ankomst visade emellertid kronprinsen Karl
August gustavianerna ganska mycken välvilja
och umgicks i hemlighet med tanken att själf
adoptera prins Gustaf. Mötpartiet lät då utsprida
ryktena om gustavianska förgiftningsplaner mot
kronprinsen, rykten, hvilka efter dennes död
ledde till Fersenska mordet, hvarigenom åter
gustavianerna betogos allt mod att vid den nya
tronföljdsriksdagen kämpa för sin kandidat. Efter
Karl Johans ankomst anslöto de sig i allmänhet
snart till hans vinnande personlighet.
S. C.
Gustavianska arfvegodsen kallades den enskilda
fasta egendom, som Gustaf Vasa efterlämnade
(1560). Den utgjorde då 5,227 hemman, af hvilka
2,147 1/2 genom reduktionen vunnits från kyrkan
och återstoden erhållits genom arfskiften,
köp, byten, sakfall vid begångna brott,
gåfvor o. s. v. Erik XIV lät emellertid vid
sitt regeringstillträde rannsaka, om alla dessa
gods verkligen borde vara "Kungl. M:ts arf och
eget", eller om icke en del af dem rätteligen
tillhörde kronan eller adliga släkter, och då
därvid befanns, att under arf och eget lagts en
mängd från kyrkan indragna gods, som i stället
ansågos böra vara kronans, vidare förbrutna gods,
skattegods, som enligt lagen ej finge läggas
under frälse, o. d., öfverflyttades dessa till
kronogods och undantogos sålunda från arfskiftet
mellan Erik och hans bröder. Likaledes tilläts adeln att inför
Konungens nämnd återbörda ett antal arf- och egna
gods - öfver 300 -, hvilkas åtkomst af konung
Gustaf ansågs oberättigad. Arfvegodsen skola
i följd häraf 1566 nedgått till omkr. 2,700
hemman. Vid arfskiftet 1572 emellan konung
Johan och hans bröder tillämpade den förre
samma metod, så att omkr. hälften af godsen
- enligt en uppgift 2,567, enligt en annan
2,207 - såsom dåmera kronogods icke kommo
med i arfskiftet. Frågan om arfvegodsen blef
ett ständigt tvisteämne mellan konungen och
hertig Karl, som dock länge synes saknat
tillgång till arfvegodsregistren och alltså
ej hade full kännedom om deras ursprungliga
omfattning. Då han emellertid efter Johans död
fått handlingarna i sina händer, lät han 1596
ff. belägga med kvarstad de vid arfskiftet 1572
uteslutna godsen och indrog åter till arf och
eget öfver 2,000 sådana hemman, däribland äfven
en hel del sådana, som af Erik och Johan såsom
kronohemman bortskänkts till adeln, något, som i
hög grad måste bidragit till slitningarna mellan
honom och adeln, till hvilken öfver 500 sådana
hemman efter hand bortgifvits. Arfskiftet med
hertig Johan af Östergötland 1609 ff. kom alltså
att omfatta så väl de "gamla" som de "nya",
d. v. s. de återuppförda, arfvegodsen. I samband
med det nya arfskifte, som egde rum efter hertig
Johans död, bestämdes 1620, att arfvegodsen icke
vidare skulle skötas af särskilda fogdar, utan
ingå under den vanliga fogdeförvaltningen. Efter
hertig Karl Filips död återförenades de alla
i Gustaf Adolfs hand och användes af honom
i stor utsträckning till donationer, bland
hvilka donationen till Uppsala universitet af
31 aug. 1624, omfattande 264 hela, 74 halfva och
40 fjärdedels hemman m. m., är den mest bekanta.
S. C.
Gustavianska dräkten. Se Svenska dräkten.
Gustavianska papperen kallas en å Uppsala
universitets bibliotek förvarad samling
handskrifter rörande Gustaf III:s
historia. Samlingen består af 121 nummer
- 65 folio-band, 55 kvart-band och en
portfölj, innehållande chifferklaver m. m. -
och är i biblioteket inrangerad i dess
manuskriptafdelning F (Svensk historia efter
1697), där upptagande n:ris 410-530. Samlingen
bär sitt namn efter Gustaf III, som genom
testamentariskt förordnande 1788 skänkte
större delen af dessa papper till Uppsala
universitet med föreskrift, att de ej finge
öppnas förrän 50 år efter gifvarens död. I
öfverensstämmelse härmed öppnades depositionen
29 mars 1842 och befanns innehålla dels en
särdeles omfångsrik samling bref från in- och
utländska, furstliga och enskilda personer, dels
Gustafs egna uppsatser i historia och politik,
hans vittra skrifter, tal, själfbiografiska
utkast m. m., dels slutligen statsskrifter af
skilda slag: rådsprotokoll, riksdagshandlingar,
skrifvelser och memorialer från ämbetsverk
och ämbetsmän, rapporter och depescher från
utrikes beskickningar, handlingar rörande krigen
och försvarsväsendet, räkenskaper, fullmakter,
instruktioner o. s. v. - 1842 skänkte kammarherre
N. Tersmeden till Uppsala universitets bibliotek
en omfattande samling handskrifter rörande
Gustaf III:s regering och tidehvarf, hvilken
samling ursprungligen tillhört landshöfding
N. v. Rosenstein och efter hans död kommit i
ärkebiskop K. v. Rosensteins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
