- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
737-738

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyldenstjerne, Mogens - Gyldenstjerne, Knud Henriksen - Gyldenstjerne, Axel - Gyldenstolpe - Gyldenstolpe, Mikael Olai Vexionius - Gyldenstolpe, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige och blef vid Kristian II:s kröning i
Stockholm dubbad till riddare samt vallfärdade
därefter till Heliga landet. 1527 sändes han
med en flotta till Norge och lyckades genom
slughet få Akershus i sitt våld och häfda konung
Fredrik I:s herradöme. Han värjde 1531 tappert
slottet mot Kristian II, tog året därpå del i
underhandlingarna med denne om upplösningen af
hans här och hans eget utlämnande till brodern
Knud G., men skall ha ogillat det senare
löftesbrottet om fri lejd. Han blef därefter
länsman på Malmöhus och som sådan med list
tillfångatagen af borgarna, men blef snart
ånyo fri. 1535 blef han riksråd, verkade för
att återvinna städerna i Skåne och 1536 för
den nya tingens ordning. Som ståthållare på
Köpenhamns slott 1558-66 tog han viktig del i
förberedelserna till Nordiska sjuårskriget.

3. Knud Henriksen G., den föregåendes
broder, f. omkr. 1488, d. 1568, blef 1520
domprost i Viborg, 1523 riksråd och 1529
biskop på Fyn. Han tillhörde den del af adeln,
som var religiöst indifferent och lutade åt
reformationen; och han tog 1531 den ifrige
reformatorn Jörgen Sadolin till sin "medhjælper
i ordet" och lät honom fritt styra och ställa
med gudstjänsten i stiftet. 1532 var han
ordförande för de regeringskommissarier,
som med den danska flottan sändes till Norge
för att bekämpa Kristian II vid hans infall.
Han förde underhandlingar med denne och lofvade
honom fri lejd att draga till Danmark och
afsluta förlikning med Fredrik I. utan att
ha fått fullmakt att gifva ett sådant löfte.
Då konungen och riksrådet senare ej ansågo sig
bundna af löftet, fick G. skuld för att ha lockat
Kristian II i en fälla. 1534 öfvertalade han
Fyns adel att hylla konung Kristian III. men
måste kort därpå fly för allmogepartiets
förföljelse, hvarefter Gustaf Trolle öfvertog
biskopsstolen. Väl återfick han den 1535,
men blef 1536 fängslad liksom de andre
biskoparna och lösgifven först året därpå mot
det att han erkände reformationen. Han slöt
sig helt till denna, gifte sig och fick senare
stora förläningar samt blef mycket rik.

4. Axel G., f. omkr. 1542, d. 1603,
tjänstgjorde i sin ungdom i Nordiska
sjuårskriget och vid fredsmötena samt
efterlämnade en berättelse härom, som
senare bearbetades af Jon Tursen (tryckt i
"Monumenta hisfcoriæ danicæ", II, 1875} och
är en viktig historisk källa. 1579 blef han
landsdomare i Skåne och 1581 riksråd samt var
1588-1601 ståthållare i Norge; han visade stor
duglighet på denna post och sporrade bl. a.
Peder Olausson Friis till hans öfversättning
af Snorre. 1601 drog han som sändebud till
Ryssland med konung Kristian IV:s yngste broder,
Hans, och författade en god dagbok öfver denna
beskickning. E. Ebg.

Gyldenstoipe, svensk-finsk adlig ätt, härstammar
från Mikael Olai Vexionius (se nedan),
hvilken 1650 adlades med namnet G. - En af hans
söner, Nils. upphöjdes 1687 i friherrligt och
1690 i grefligt stånd. Den grefliga ättegrenen
fortlefver, men den adliga utdog 1831. - En
gren af den adliga ätten immatrikulerades 1818
på finska riddarhuset och erhöll 1827 friherrlig
värdighet. men utgick redan 1831 (se G. 4).

1. Mikael Olai Vexionius G., poiyhistor och
ämbetsman, f. 16 febr. 1609 i Pjetteryds socken,
Kronobergs län, d. 28 juni 1670 i Åbo,
erhöll efter grundliga studier vid in-
och utländska universitet, bl. a. i Leiden
(1632 blef G. filos. doktor i Uppsala),
1636 anställning i riksamiralens kansli, men
blef redan 1638 rector scholæ i Växjö. 1640
utnämndes han till professor i politik och
historia vid universitetet i Åbo, med hvilken
befattning han 1647 förenade professuren i
juridik, och blef 1657 assessor i Åbo hofrätt,
men måste 1658 nedlägga sin professur. 1665
blef han medlem af lagkommissionen, 1667
häradshöfding i Vätle, Askims och Hisings
härad i Bohus län och därefter häradshöfding i
Österbotten. 1650 blef G. adlad. - ’’’Den ogement
lärde Vexionius G." var en af sin tids mest
kunniga och mångsidiga män. Ej blott historia
och juridik, utan äfven filosofi, klassiska språk
och teologi voro föremål för hans studier, och
genom sina många skrifter utöfvade han stort
inflytande på den vetenskapliga odlingen i
Sverige och Finland. Af hans arbeten må nämnas
endast Discursus politicus de prudentia tum
legislatoria tum politica seu civili
(1642;
den första vid Åbo universitet försvarade
disputationen och den första i Finland tryckta
boken), Politica præcepta ad statum imperii
gothico-svetici accomodata, domesticisque passim
exemplis illustrata
(1647; en samling af 12
disputationer, ny uppl. 1657, tillökt med
19 disputationer och kallad Gyllen-Stålpens
politica
) samt Epitome descriptionis Succiæ,
Gotkiæ. Fenningiæ et subjectarum provinciarum

(1650; en af 10 disputationer bestående
beskrifning öfver Sverige och Finland). De
strängt aristokratiska åsikter, som G. uttalade
i sin "Politica", väckte mycken anstöt hos
Karl X Gustaf, som berättas ha slängt boken
i väggen.

illustration placeholder

2. Nils G., den föregåendes son,
grefve, kanslipresident, f. 5 nov. 1642 i
Åbo. d. 4 maj 1709 i Stockholm, utnämndes,
efter att ha gjort en hastig karriär som
ämbetsman och diplomat (sedan 1669), 1679 till
envoyé i Haag, där hans roll under de följande
åren blef af stor betydelse på grund af den
allianspolitiska omsvängning från Frankrike,
som Sverige under Bengt Oxenstiernas ledning
just dessa år företog. G. stödde härvid med
kraft och skicklighet Oxenstiernas politik;
förbunden med Holland af 1681, 1682 och 1686
afslötos genom honom. Sannolikt var det äfven
genom Oxenstiernas ingripande, som han 1687
utnämndes till hofkansler och friherre. 1689
till landtmarskalk vid den då sammanträdande
riksdagen samt 1690 till kungligt råd och grefve,
äfvensom till prins Karls guvernör. Emellertid
började G. just dessa år draga sig öfver till
det under samling varande franska partiet,
hvarvid det franska guldet torde spelat en icke
ringa roll; inom detta parti, i dess kamp mot
Bengt Oxenstierna, blef han också snart en af
de främsfe. G. blef en af medlemmarna i Karl
XII:s kortvariga förmyndarstyrelse (1697) och
blef 1705 kanslipresident. Vid sidan af dessa
värf egnade sig G. åt den stora lagkommissionen,
hvars ordf. han var från 1690, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:10:41 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free