- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
993-994

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haf (Ocean, Världshaf) - Hafdhem - Hafenreffer, Matthias - Haf-ert-säl - Haff - Haffkrug - Haffner, Karl - Haffner, Wolfgang Wenzel - Haffner, Johan Fredrik Vilhelm - Haffner, Wolfgang von - Hafis l. (riktigare) Hafiz - Hafiz, Schems ed-din ("trons sol") Muhammed - Hafkatt - Hafle - Hafliðaskrá - Haflide Mårsson (Haflði Másson)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Meeresforschung und meeresleben” (1901), Cleve,
Ekman och Pettersson, ”Les variations annuelles de
l’eau de surface de l’Océan atlantique” (s. å.), V.
W. Ekman, ”Beiträge zur teorie der meeresströmungen”
(i ”Annales hydrographiques”, 1906), Wiese,
”Das meer” (1907), Ekman, Pettersson och Trybom,
”Resultaten af den internationella hafsforskningens
arbete 1902-06 och Sveriges andel däri”
(s. å.).
J. F. N.

Hafdhem, socken i Gottlands län. Södra häradet.
3,554 har. 724 inv. (1907). H. bildar med Näs ett
konsist. pastorat i Visby stift, Södra kontraktet.

Hafenreffer, Matthias, tysk luthersk teolog,
f. 1561, d. 1619 som professor i Tübingen (sedan
1592) och kansler för universitetet därstädes (sedan
1617), var i sällsynt grad fri från tidens teologiska
stridslystnad och tillvann sig sina lärjungars synnerliga
tillgifvenhet. Som teolog utmärker han sig ej
för någon originalitet, men på grund af sin enkelhet
och klarhet, sin praktisk-religiösa ande i förening
med den strängaste renlärighet vann hans dogmatiska
hufvudarbete Loci theologici (1600, ny bearb. 1603
o. s. v.; ett kompendium därur tr. i Stockholm 1612,
flera uppl., den sista 1729) vidsträckt spridning.
Särskildt gäller detta Sverige, där H:s ”Loci” 1612
genom k. dekret infördes som officiell lärobok vid
Uppsala universitet och andra läroanstalter och var
i bruk lång tid framåt.
E. Bg.

Haf-ert-säl. Se Säldjur.

Haff (ty., af fnlty. haf), större eller mindre,
i allmänhet grund lagun eller insjö med bräckt vatten
vid tyska Östersjökusten. Haffen skiljas från hafvet
genom en smal landtunga (nehrung) eller genom en
rad öar. De största äro Kurisches haff,
Frisches haff och Stettiner haff, men äfven
flera mindre finnas, i synnerhet i Hinterpommern.
J. F. N.

Haffkrug, by i oldenburgska furstendömet Lybeck,
vid Lybeck-viken af Östersjön. Omkr. 400 inv.
Mycket besökt hafsbad. Säsong maj–sept.
Ln.

Haffner, Karl, tysk författare, f. 1804 i Königsberg,
d. 1876 i Wien, där han varit anställd som
skådespelare och teaterförfattare. Bland hans öfver
hundra teaterstycken, delvis i Raimunds stil, märkas
Das marmorherz (1844), Der tod und der wunderdoktor
(som ligger till grund för Aug. Blanches
”Döden fadder”) och Therese Krones, som hållit
sig kvar på spellistan. Ett urval af H:s verk är
Österreichisches volkstheater (3 bd, 1845–46).

Haffner. 1. Wolfgang Wenzel H., norsk
sjöofficer och statsråd, f. 1806, d. 11 sept. 1892,
sjöofficer sedan 1824, var senare en rad år lärare för
kronprins Oskars (konung Oskar I:s) söner och
utbildade särskildt konung Oskar II till sjöman. 1861-69
var han statsråd och chef för marindepartementet,
utträdde 1870 ur aktiv tjänst, men var 1875 och
1884 för en kort tid medlem af regeringen.

2. Johan Fredrik Vilhelm H.,
den föregåendes son, officer, f. 22 sept. 1835 i Fredriksværn,
d. 17 febr. 1901, blef officer 1855, tjänstgjorde
företrädesvis i generalstaben, för hvars topografiska
afdelning han sedan 1888 var chef (från 1891 som
öfverste i armén). H. stod 1864–72 och 1876–1900
i Norges geografiska uppmätnings tjänst, och
denna institution höjdes under hans administration i
betydlig grad. H. var ett antal år ordf. för norska
geografiska sällskapet.
1 o. 2. O. A. Ö.

Haffner, Wolfgang von, dansk statsman,
f. 10 sept. 1810, d. 28 april 1887, var
1826–34 officer, öfvertog sedan skötseln af
stamhuset Egholm på Själland, visade sig som
en driftig landtbrukare och blef 1842 medlem af
Roskilde amtråd, där han under en hel mansålder
utvecklade stor verksamhet. 1848 anförde han
en skvadron frivilliga herrgårdsskyttar. 1850
deltog han i stiftandet af den konservativa
Grundejerforeningen och var medlem af dennas
styrelse till 1852, men var likväl själf villig
att försälja sitt fästegods till bönderna. Han
invaldes 1866 i landstinget samt omvaldes senare
på lifstid. Där spelade han en icke obetydlig
roll, bl. a. vid diskussionen om härordningen
1867, hvarvid han uttalade sig i afgjordt
skandinavisk riktning. Sept. 1869–maj 1870 var
H. inrikesminister och därefter till dec. 1872
krigs- och marinminister, hvarjämte han 1871 fick
generals titel. Han förberedde viktiga förslag om
härens och sjöförsvarets ordnande, om flottans
förstorande och fästningars anläggande. Juni
1875–juli 1877 var B. ånyo krigsminister,
men lyckades ej genomdrifva något af sina förslag.
Senare var han ledare för landstingets höger.

E. Ebg.

Hafis l. (riktigare) Hafiz, arab.,
hedersbenämning på en lärd, i synnerhet en,
som kan utantill koranen eller en större samling
traditioner (hadith) rörande Muhammed.

Hafiz, Schems ed-din (”trons sol”) Muhammed,
Persiens störste lyriske skald, f. i början
af 1300-talet, d. 1389 i sin födelsestad
Schiraz, egnade större delen af sitt lif åt
teologiska studier samt tillhörde ett samfund af
dervischer och sufis. Hans vän och beskyddare
vesiren Baddji Kavam ed-din inrättade för hans
räkning en särskild skola, där han undervisade i
koranens exeges. På sin ålderdom öfvergaf E. sitt
asketiska lefnadssätt och bröt fullständigt
sina förbindelser med dervischer och sufis,
till hvilka han därefter intog en fientlig
ställning. Samtidigt började han sjunga sina
backisk-erotiska sånger, hvilka bevarat hans namn
åt eftervärlden. Vin och kärlek utgöra innehållet
i dessa dikter. ”Den sköna, glada sinnligheten
är för honom rätta uttrycket af det goda; den
firar han i sina dikter, och endast som en matt,
knappt hörbar ton går förgänglighetskänslan
genom det hela.” Så tydligt det än synes,
att hans dyrkan af detta lifvets goda var
allvarligt menad, ha emellertid H:s sånger af
hans trosförvanter uppfattats som allegoriska,
som besjungande under det jordiskas namn det
himmelska. Hans graf har därför blifvit en
vallfartsplats för de fromme. Efter H:s död
samlades hans förnämsta sånger i en ”divan”,
hvilken är bäst utgifven af H. Brockhaus
(1854–60 tillika med Sudi’s turkiska kommentar;
ny uppl. 1863) och (jämte tysk öfv.) af V. von
Rosenzweig (1858–64). En fullständig engelsk
öfv. är utgifven af H. W. Clarke (1891);
dessutom finnas valda dikter af H. öfversatta
till flera europeiska språk. H. påverkade Goethes
”West-östlicher diwan”, Rückert och Bodenstedt.

(K. V. Z.)

Hafkatt, mindre god form för hafskatt (se d. o.).

Hafle, ett jättenamn hos Saxo, enligt A. Olrik,
”Sakses oldhist.”, s. 2, för Hafliði. Se Hadding.

Hafliðaskrá, isl. Se Grågås och Haflide Mårsson.

Haflide Mårsson (Hafliði Másson), isländsk
höfding och lagsagoman, var medlem af det på 1117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free