Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1043-1044 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hahnemann, Samuel Christian Friedrich - Hahn-Hahn, Ida Marie Luise Sophie Friederike Gustava von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1043
lektioner och öfversättningar af utländska
medicinska verk. 1777 studerade H. vid
sjukhusen i Wien. På grund af medellöshet
- han uppges ha blifvit bedragen på sina
sparpenningar - måste H. en tid afbryta
sina studier och antaga kondition som
husläkare och bibliotekarie hos Siebenbürgens
ståthållare, baron v. Brukenthal, på hvars
gods H. praktiserade. 1778 återvände han till
Tyskland och slog sig ned i Erlangen, där han
1779 blef med. doktor.

H. praktiserade sedermera
på flera olika orter i Tyskland. Emellertid
blef han snart så nedslagen öfver den praktiska
medicinens osäkerhet, att han "för att icke
blifva sina medmänniskors mördare" lämnade
praktiken. 1784 bosatte han sig i Dresden och
1789 i Leipzig, för att uteslutande egna sig åt
kemiska studier och författarverksamhet. Första
idén till den nya läkemetoden (homeopatien)
uppstod hos honom (1790) vid öfversättning
af Cullens "Materia medica", där förklaringen
öfver kinabarkens verkan föreföll honom alltför
otillfredsställande. För att själf pröfva kinans
verkan tog han in en stor dos med den påföljd,
att han, ehuru förut frisk, fick en feber,
liknande frossa. Hans första homeopatiska
grundprincip var nu färdig: similia similibus
curantur, "lika botas med lika", d. v. s. en
sjukdom botas bäst af det medel, som hos en frisk
framkallar symtom af samma sjukdom. Ännu några
experiment i samma riktning lämnade ytterligare
stöd för denna teori. Sitt första meddelande om
denna offentliggjorde H. 1796. Omkr. midten af
1790-talet började han ånyo efter omkr. 10 års
uppehåll utöfva läkekonsten, men enligt sin nya
metod, hvarvid han själf tillredde sina läkemedel
och bestämde dosen efter alldeles nya grundsatser
(jfr Homeopati). Han arbetade oerhördt och sof
blott hvarannan natt. Då H. själf beredde och
administrerade sina medikament, råkade han snart
i delo med apotekarna, hvilka ensamma hade dylik
rätt, och för denna kollision måste han flytta
från den ena staden till den andra. Efter att
1810 ha utgifvit sitt homeopatiska arbete Organon
der rationellen heilkunde (6 :e uppl. 1865;
"Organon för läkekonst" etc., 1830) återvände
han 1811 till Leipzig, där han praktiserade
och föreläste till 1820. En krets af hängifna
lärjungar slöt sig kring H., och snart spredos
hans läror vida, äfven till främmande länder.
H:s andra stora arbete, Reine arzneimittellehre,
utkom 1811-21. År 1819 måste H. på grund af
apotekares och läkares motstånd upphöra med
sin praktik i Sachsen. Följande år bosatte han
sig i Köthen, där han blef lifmedikus hos hertig
Ferdinand. Änkling 1830, gifte den 79-årige H. om
sig 1834 med en rik fransk dam, med hvilken han
följande år flyttade till Paris. Hans anhängare
reste 1851 i Leipzig och 1855 i Dessau statyer
till hans minne. Oaktadt öfverdrifterna och
ensidigheterna i det homeopatiska systemet
har dock H. verkat åtskilligt godt genom
minskning af läkemedlens öfverdrifna bruk,
genom undersökningar af
medikamentens inverkan på den friska kroppen
och genom införande af dietisk behandling
vid sjukdomar. - H:s person är märklig
och imposant. En bergfast tro, stort mod,
originalitet, en oerhörd flit, en innerlig håg
att gagna, själfuppoffring och sedlig renhet
gåfvo honom ett drag af religionsstiftare. Hans
lära, homeopatien, har formen af en vetenskaplig
teori, men är innerst en mystisk troslära. Hvad
som brast honom var sund och måttfull kritik,
medan fanatisk hängifvenhet för den nya läran
och en stark påverkan af fantasien utmärka hans
tänkande. För öfrigt var H. en mycket lärd man ej
blott i medicinen, utan äfven i språkforskning,
kyrkohistoria, meteorologi, geografi m. m.
F. B. (C. G. S.)


Hahn-Hahn, Ida Marie Luise Sophie Friederike
Gustava von, född Hahn, tysk författarinna,
f. 22 juni 1805 i Tressow, Mecklenburg-Schwerin,
d. 12 jan. 1880, gifte sig 1826 med grefve
F. W. A. von Hahn-Hahn, från hvilken hon
skildes 1829. Därefter företog hon vidsträckta
resor, under hvilka hon äfven (1842) besökte
Sverige. Hon gjorde sig först bemärkt som
lyriker genom Gedichte (1835), Neuere gedichte
(1836), Venetianische nächte (s. å.), Lieder
und gedichte (1837) och utgaf sedan en mängd
romaner; åtskilliga utgåfvos 1838-46 under den
gemensamma titeln Aus der gesellschaft. Bland
hennes romaner märkas Gräfin Faustine (1841) och
Zwei frauen (1845; bearbetad på svenska af Sofia
Marg. von Knorring under titeln "Två fruar",
1846). Af grefvinnan H.-H:s många reseskildringar
förtjäna särskildt nämnas Jenseit der berge
(1840), Erinnerungen aus und an Frankreich
(1842), Ein reiseversuch im Norden (1843)
samt Orientalische briefe (1844; utdrag öfv. i
"Läsebiblioteket", 1847). Hennes böcker skildra
aristokratiskt sällskapslif (de parodierades af
Fanny Lewald i romanen "Diogena. Von gräfin Iduna
von H.-H.", 1847) med spirituell och flödande
framställningskonst; deras viktigaste innehåll
är den otillfredsställdhetens psykologi, hvarmed
hon återgett en modern kvinnotyp. Grefvinnan
H. -H :s öfvergång till katolicismen (1850)
väckte mycken uppmärksamhet, och därefter verkade
hon med ifver för sin nya tro, först genom
boken Von Babylon nach Jerusalem (1851) samt
vidare genom diktsamlingen Unserer lieben frau
(s. å.) samt arbetena Aus Jerusalem (s. å.; 3:e
uppl. 1856), Die liebhaber des kreuzes (1852),
Maria Regina (1860; 6:e uppl. 1898), Doralice
(2 bd, 1861), Geschichte eines armen fräuleins
(1869), Erzählung des hofrats (2 bd, 1872),
Nirwana (2 bd, 1875) m. fl. 1852 ingick hon som
novis i ett kloster i Angers och deltog senare
i stiftandet af klostret "Zum guten hirten"
i Mainz, där hon dog. Under sina senare år
författade hon åtskilliga romaner, i hvilka
hon gjorde propaganda för sina ultra-montana
åsikter. En samling af hennes tidigare romaner
utgafs 1851 i 21 bd, hennes senare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>