Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1075-1076 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halenius, Engelbert - Halensee - Hales, Alexander af - Hales, Stephen - Halesia - Halesowen - Halévy, Jaques François Élie Fromental - Halévy, Léon - Halévy, Ludovic

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

syndare nådig". Mot slutet af sitt lif kom
H. i beröring med svedenborgianismen. Till
en början polemiserade han mot Swedenborg,
men några år före sin död genomgick han en
djupgående andlig kris, framsprungen ur studiet
af dennes skrifter.

- Hans barn adlades 1756
med namnet Hallencreutz, och på denna (numera
utgångna) ätts adliga nummer adopterades 1787
sönerna af den med namnet Hallencreutz 1779
adlade brukspatronen Klas Halenius
(H. af Vedevåg), en yngre broder till H. 2.
l o. 2. E. M. B.

Halensee [-se]. Se Grunewald.

Hales [hëi’ls], Alexander af. Se Alexander, sp. 528.

Hales [héi’ls], Stephen, engelsk växtfysiolog,
f. 1677, d. 1761 som pastor i Teddington,
i Middlesex. I "Statical essays", vol. 1:
Vegetable statics, or an account of some
statical experiments on the sap in vegetables
(1727; 3 :e uppl. 1738) framlade han resultatet
af sina grundliga forskningar öfver växtens
näring och särskildt saftströmningen.
(T. K.)

Halesia L., bot., växtsläkte af
fam. Styracaceæ med 3 buskar eller träd i
atlantiska Nord-Amerika. H. tetraptera L.,
snöklockebuske, är en vacker prydnadsbuske med
hvita blommor och fyrvingad frukt, som odlas
i södra Sveriges trädgårdar. G. L-m.

Halesowen
[héilsåu’in], stad i engelska grefsk. Worcester,
10 km. v. om Birmingham. 23,586
inv. (1901). Latinskola. Metallfabriker.


Halévy [alevi7]. 1. Jacques François Elie Fromental H., fransk tonsättare, f. 27
maj 1799 i Paris af judisk familj (Lévy), d. 17 mars 1862 i Nizza, studerade vid
Pariskonservatoriet för Berton och Cherubini,
erhöll 1819 Rompriset och tillbragte omkr. tre
år i Rom. Efter återkomsten lyckades han först
1827 få ett af sina operaarbeten uppfördt i Paris
och blef snart en kompositör för dagen. Starkt
påverkad af Meyerbeers "Robert", uppträdde han
1835 med sitt hufvudarbete La juive, som sökt
sig väg till de flesta operascener ("Judinnan",
1866) och tydligast röjer hans individualitet,
hvilken älskar det allvarliga och hårda, med
skarpa kontraster och lidelsefulla utbrott,
äfvensom teatralisk prakt. Af helt annat slag
är emellertid den friska och eleganta komiska
operan L’éclair (1835). Hans följande operor
(sammanlagdt mer än 30) kunde icke tafla
med de nyss nämnda i framgång, helst H. genom
Meyerbeers "Hugenotterna" (1836) blef
fördunklad. Nämnvärda äro Guido et Ginévra
(1838), La reine de Chypre (1841), Charles VI
(1843), Les mousquétaires de la reine (1846;
"Drottningens musketörer", 1848), Le val
d’Andorre (1848; "Andorradalen", 1888),
La magicienne (1858;, delvis erinrande om
den äldre franska komiska operan. H. skref
äfven kyrksaker, kantater, sånger och
pianostycken. Hans Leçons de lecture musicale
(1857) infördes vid sångundervisningen i Paris’
skolor. Som sekreterare i Académie de musique
(1854; medlem blef han 1836) skref han en
mängd smakfulla minnesteckningar: Souvenirs
et portratts (1861), Derniers souvenirs et
portraits (1863). Han blef 1827 lärare vid
konservatoriet, var 1830-45 repetitör vid Stora
operan och erhöll 1833 professuren i kontrapunkt
(1840 i komposition) vid konservatoriet. Bland
hans elever voro Gounod, Massé och Bizet
(hvilken blef hans måg). 1857 öfvertog han den
musikaliska följetongen i "La presse". H. blef
1854 led. af Mus. akad. i Stockholm. Biografier
öfver H. skrefvos af hans broder Leon H. (1862;
ny uppl. 1863), Monnais (1863) och Pougin (1865).

2. Leon H., den föregåendes broder, författare,
f. 1802 i Paris, d. 1883 i Saint-Germam-en-Laye,
studerade juridik, trädde i förbindelse
med Saint-Simon, hade 1837-53 anställning
i undervisningsministeriet, men egnade sig
sedan uteslutande åt litteraturen. Han skref
dikter (La peste de Barcelone, 1822, Les
cyprès, 1825). fabler, noveller, dramer
(Le czar Démétrius, 1829) och lustspel;
han arrangerade George Sands "Indiana"
och "Léone Léoni" för teatern, öfversatte
utländska dikter ("Poésies européennes", 1837;
och grekiska tragedier ("La Grèce tragique",
3 bd, 1845-61) och bearbetade likaledes
moderna dramer som Goethes "Clavigo" och
Werners "Luther" o. s. v. Dessutom skref han
Resumé de l’histoire des juifs (2 bd, 1827-28),
Histoire résumée de la littérature française
(2 bd, 1838) samt broderns biografi, F. Halévy,
sa vie et ses æuvres (1862; ny uppl. 1863).


3. Ludovic H., den föregåendes son,
fransk författare, f. 1834 i Paris, d.
där 8 maj 1908. Hans berömmelse hvilar på
de många operettexter, som han, oftast
tillsamman med Henri Meilhac (se d.
o.), skref till
Offenbaehs musik och hvilkas uppsluppna
lifsglädje och skeptiska världsuppfattning
utgöra ett karakteristiskt uttryck för andra
kejsardömets seder. De viktigaste af Meilhacs
och H:s offenbachiader äro La chanson de
Fortunio (s. å.; "Fortunios visa", 1862),
La belle Hélène (1865; "Den sköna Helena",
s. å.), Barbe-bleue (1866; "Riddar Blåskägg"),
La vie parisienne (1867; "Pariserlif", s. å.),
La grande duchesse de Gérolstein (1867;
"Storhertiginnan af Gerolstein", 1868), Le
château à Toto (1868), La diva (1869) och Les
brigands (1870; "Frihetsbröderna", s. å.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>