Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1127-1128 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halle-och Hunneberg - Haller, Berthold - Haller, Kristian - Haller, Albrecht von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett ställe af Halleberg. Det är sålunda icke
höjden af Halle- och Hunneberg (hvilken
är blott hälften af Kinnekulle, Billingen
m. fl.), som gjort dessa berg så ryktbara,
utan det är deras egendomliga form, som fäst
uppmärksamheten vid dem, där de stela, mörka
och med tvärbranta sidor hvila på slätten. I
geologiskt hänseende räknas de till de kambriska
och undersiluriska bildningarna och äro danade
dels af de sedimentära bergarterna sandsten och
alunskiffer med lager och bollar af orsten –
en mörk, nästan svart kalksten –, dels af
den eruptiva bergarten trapp. På urberget,
här gnejs, ligger ett i medeltal 24 m. mäktigt
sandstenslager. Öfver detta är lagrad först en
hård, högst 30 cm. mäktig skiffer, och sedan
kommer en många (12) gånger upprepad omväxling af
alunskiffer och orsten, hvilka lager tillsammans
ha samma mäktighet som sandstenen, eller 24 m.,
hvaraf särskildt alla lagren af orsten bilda
5 m., och tillgången på den kalkrika orstenen
med inräkning af de i skiffern inbäddade
orstensbollarna, af hvilka de

Skytteklef på Halleberg.

största gå till nära en meter i genomskärning,
torde sålunda utgöra en fjärdedel af hela
alunskifferlagrets mäktighet. Orstenen är ock
föremål för brytning på många ställen af bergen,
och skiffern användes vid kalkbränningen. Ofvan
öfversta orstenslagret hvilar ett hårdt
skifferlager af samma beskaffenhet som det,
hvilket täcker sandstenen. Däröfver kommer
ett 1 1/2–2 m. mäktigt lager af en mer eller
mindre kalkhaltig skiffer och däröfver ett
ända till 12 1/2 m. högt lager af s. k. undre
graptolitskiffer. Allt detta täckes af ett
i medeltal 60 m. mäktigt lager af trapp, och
sålunda sakna Halle- och Hunneberg de lager af
kalk och lerskiffer, som i Kinnekulle, Billingen
m. fl. berg i Västergötland ligga emellan
alunskiffern och trappen. De båda ifrågavarande
bergen äro således hvarandra alldeles lika
till sin bildning. Tydligt är, att dessa berg
äfven varit ett sammanhängande helt. Sambandet
mellan dem är emellertid för länge sedan slitet,
dels därigenom, att de antagligen vid trappens
afkylning sprucko ifrån hvarandra, hvarvid den
ofvannämnda dalgången mellan bergen bildades
(genom hvilken såväl landsväg som järnväg nu
framgå), dels på det sättet, att antingen gnejsen
under Halleberg uppskjutits eller den under
Hunneberg nedsjunkit, hvarigenom bottenlagret,
sandstenen, afbräckts, så att underkanten af
sandstenen i Halleberg är högre öfver hafvet än
öfverkanten af Hunnebergs sandsten. – Rundt om
bergens fot sträcker sig ett väldigt stalp
af stora hopstaplade, skarpkantiga stenblock,
hvilka göra det somligstädes ytterst svårt att
komma fram till bergväggen. På några få ställen
finnas "klef" (se fig.), där man kan klifva
upp på bergen eller till och med åka upp. Ej
sällan finnes bredvid ett "klef" äfven ett
"slag", ett brant ställe af berget, där ved och
dylikt kan slås eller kastas ned. Naturen uppe på
bergen står i stark kontrast mot den omgifvande
nejden. Det är en värld för sig, stilla och tyst,
vild och ödslig; helt få människoboningar finnas;
de stora skogarna bestå af furu, däremot finnes
mycket litet ek; en mängd dystra mossar och små
sjöar förekommer, af hvilka Halleberg har blott
en, den 2 à 3 km. långa, men mycket smala
Hallsjön, hvaremot å Hunneberg räknas ej mindre
än 20. Halle- och Hunneberg bilda tillsammans
en kronopark om 6,524 har. På Hunneberg
finnes å Bergagården en statens skogsskola,
som förestås af jägmästaren i Hunnebergs revir.
K. S.

Haller, Berthold, Berns reformator, f. 1492,
d. 1536, blef 1513 lärare och 1520 korherre i
Bern. Genom sin anspråkslösa och stillsamma, men
outtröttligt ihärdiga verksamhet lyckades han,
tidvis under samarbete med Sebastian Meyer
och Franz Kolb, att trots alla angrepp från
de katolske andliges och deras anhängares
sida vinna allt större terräng för de
reformatoriska idéerna. Han deltog framgångsrikt
i religionssamtalen i Baden 1526 och i Bern
1528 och hade förnämsta andelen i affattandet
af religionsediktet af 1528, hvarigenom
reformationen slutgiltigt infördes i Bern.
(E. Bg.)

Haller, Kristian, tysk byggmästare, f. i Sachsen,
d. antagligen i Sverige, blef murmästare här och
uppförde efter egen plan domkyrkan i Karlstad
(1724-30), "troligtvis den märkvärdigaste
helgedom, som efter Nikodemus Tessins bortgång
blifvit uppförd i Sverige" (Brunius). Äfven
gymnasiehuset i Karlstad lär vara ett verk af
H. -rn.*


Haller. 1. Albrecht von H., schweizisk
botanist, anatom, fysiolog, läkare och skald,
f. 1708 i Bern, d. där 1777, blef student i
Tübingen 1723, studerade från 1725 i Leiden,
där han blef med. doktor, Paris, London och
Basel samt praktiserade sedan 1729 i Bern som
läkare och var från 1735 bibliotekarie vid
stadsbiblioteket. 1736 professor i medicin,
anatomi, botanik och kirurgi i Göttingen,
anlade han där botanisk trädgård, inrättade en
anatomisk teater och utarbetade planen till
den k. vetenskapssocieteten, hvars ständige
president han blef. I Göttingen författade
han kommentarer till Boerhaaves föreläsningar
(1739-44), Enumeratio methodica stirpium
Helvetiæ (1742), Icones anatomicæ (1743-56),
Primæ lineæ physiologiæ (1747; 4:e uppl. 1780;
omarb. på tyska af Leveling, 1796) m. m. Han
blef geheimeråd, statsråd (1751) och lifmedikus
samt adlades af kejsar Frans I (1751). 1753 slog
han sig ned i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>