Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallingeberg - Hallingjökeln - Hallingskarven - Hallingälfven (Hallingdalsälfven) - Hallinskiði - Hallit - Halliwell-Phillipps, James Orchard - Hallkel Ogmundssön - Hallkved - Hallkyrka - Hallman, Johan Göstaf Hallman Göstafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härad. 16,645 har. 2,930 inv. (1907). H. utgör
ett konsist. pastorat i Linköpings stift, Södra
Tjusts kontrakt. Inom socknen ligger Ankarsrum
(se d. o.).
Hallingjökeln. Se Hardangerjökeln.
Hallingskarven, en lång, på sina ställen af
evig snö betäckt, brant fjällmur, som mellan
Strandefjord och Ustevand sträcker sig till
en längd af 34 km. i ö. och v. från Hol i
Hallingdal till Ulvik i Hardanger. Den afbrytes
endast af två djupa klyftor, Follaskardet
i ö. nära Follaskarskarven (1,960 m.) och
Kirkedören i v. vid Kirkedörsnuten (1,961 m.).
O. A. Ö.
Hallingälfven (Hallingdalsälfven), norsk älf,
som kommer från sjön Öfre Strandefjorden på
norra sidan af Hallingskarven, tager sin riktning
mot ö. och s. ö., genomflyter sjön Kröderen och
faller in i Drammensälfven. Längd 186 km. H:s
viktigaste tillflöden äro Usta, den 59 km. långa
Hemsila (Hemsedalsälfven) och Rukkedalsälfven.
O. A. Ö.
Hallinskiði. nord. myt., förekommer dels som en
benämning på asaguden Heimdal, dels som poetisk
beteckning för vädur. Jfr Heimdal. Th. W.*
Hallit. 1. H. Delaméth., miner., synonym
till aluminit. - 2. H. Leeds, miner., en
omvandlad glimmer af grön- eller gulaktig färg.
A. Hng.
Halliwell-Phillipps [hä’liwel fi’lips], James
Orchard, engelsk litteraturhistoriker, f. 1820,
d. 1889, utgaf 1839 Mandevilles reseskildring
och egnade sig sedan åt litteraturhistorisk
verksamhet, särskildt Shaksperefilologien. Af
hans många verk kunna nämnas A dictionary of
archaic and provincial words (1844-46; många
uppl.), Life of Shakespeare (1847; senare
uppl. under titeln Outlines of the life of
Shakespeare), Popular rhymes and nursery tales
(1849), A descriptive calendar of the records
of Stratford-on-Avon (1846), An account of the
New Place (s. å.) och Illustrations of the
life of Shakespeare (1874). Han redigerade äfven
en folioupplaga af Shaksperes samlade arbeten
(1852-65) och utgaf flera faksimilen. Se
J. Winsor, "Halliwelliana" (1881).
Hallkel Ogmundssön, med tillnamnet
Krökedans, en mäktig lendermand i Norge på Erik
Magnussons tid (1280-99), uppträdde som
medlem af förmyndarregeringen under konungens
minderårighet med mycken kraft mot prästerskapets
anspråk. Då han motsatte sig dess fordringar på
skattefrihet och oberoende af världslig domstol,
lyste ärkebiskop Jon honom i kyrkans bann, men
H. fortfor att sitta i konungens råd. 1283-84
var han sändebud hos tyske konungen Rudolf af
Habsburg, antagligen för att ordna förhållandet
till de tyska hansestäderna, med hvilka någon
tvist uppstått. 1286 finner man honom som
hertig Håkans kastellan i Oslo. Han dödades
under jarl Alf Erlingssons uppror (1287).
O. A. Ö.
Hallkved, gods i Fundbo socken, Uppsala län,
vid Fundbosjön, utgör med underlydande 9 mtl,
tax. till 189,500 kr. (1907). H. (i äldre
tid Halqvi och Halkavi) nämnes 1288, egdes i
början af Eriks af Pommern tid (1411, 1416) af
väpnaren Jöns Laurensson och något senare af
hans son Erik Jönsson (deras vapen liknade ett
rundt spänne), skall senare ha varit kungsgård
och af Johan III blifvit skänkt till ryssen
Josef Misjititj Seminski, hvilken skall ha sålt
det till hertig Gustaf af Sachsen (Johan III:s
systerson), som egde äfven Ekolsund. Det tillhörde
sedan medlemmar af släkten Duwall.
Hallkyrka (ty. hallenkirche, af halle, hall,
stor sal), kyrka, i hvilken mellanskeppets
och sidoskeppens hvalf ha samma eller nästan
samma höjd, i st. f. att det förstnämnda i
vanliga fall plägar vara dubbelt så högt (och
bredt) som de senare. Hallkyrkan får därigenom
utseendet af en enda stor sal eller hall med
sidobelysning, infallande genom fönstren i
sidoskeppens yttermur, medan i det andra slaget
af anläggningar fönster äro anbragta icke endast
i sidoskeppen, utan äfven i mellanskeppets
öfver sidoskeppens yttertak uppstigande
öfvermur. Hallkyrkor förekomma redan under
den senromanska tiden i nordvästra Tyskland
och sedermera äfven i andra länder. Svenska
exempel äro domkyrkorna i Linköping, Strängnäs
och Västerås, Vadstena klosterkyrka, Storkyrkan
i Stockholm m. fl. Upk.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
