- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1211-1212

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton - Hamilton, Malkolm - Hamilton, Hugo - Hamilton, Hugo Johan - Hamilton, Gustaf David - Hamilton, Adolf Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urgamla engelsk-skotska släkten H. Halfbröderna
Hugo och Ludvig H., söner till ärkebiskop Malcolm
H. i Cashel på Irland (d. 1629), trädde i förra
hälften af 1600-talet i svensk krigstjänst och
blefvo naturaliserade svenska adelsmän samt 1654
upphöjda i friherrligt stånd, friherrliga ätten
H. af Deserf. Hugo H. återvände, sedan konung
Karl II af England 1660 tilldelat honom titeln
lord Clonawly, 1662 till Irland, där hans ätt
utgick på manssidan med hans son William.
illustration placeholder

Äfven
Ludvig H. vände i början af 1600-talet tillbaka
till sin fäderneö, där ännu 1864 hans ätt
kvarlefde på svärdssidan. En yngre broder
till den ofvannämnde Hugo, John H., hade två
söner, Malkolm och Hugo (se H. 1 o. 2), hvilka
likaledes trädde i svensk tjänst, erhöllo svensk
friherrlig värdighet 1689 och blefvo stamfäder
för friherrliga ätten H. af Hageby. Från den
äldre af dessa härstammar den nu lefvande
friherrliga ätten H. af Hageby. Den yngre
broderns friherrliga ätt utdog 1805, men från
hans sjätte son, Gustaf David H. (se
H. 4), som 1751 upphöjdes i grefligt stånd,
härstammar den nu blomstrande grefliga ätten H.

1. Malkolm H., friherre af Hageby, f. 1635
på Irland, d. 19 jan. 1699 i Stockholm,
ingick 1654 i svensk krigstjänst, på
uppmaning af sin ofvannämnde farbroder frih.
Hugo H. af Deserf, utnämndes 1678 till
öfverste för Älfsborgs regemente samt
1698 till generalmajor och landshöfding
i Västernorrlands län. 1664 hade han
naturaliserats som svensk adelsman och 1689
upphöjts i friherrligt stånd.

2. Hugo H., friherre af Hageby, den
föregåendes broder, krigare, f. 20 maj
1655 på Irland, d. 19 jan. 1724, kom 1680
till Sverige och tjänade först vid Älfsborgs
regemente, för hvilket hans broder då var
öfverste. 1703 utnämndes han till öfverste
för Smålands tre- och fem-männingsregemente
samt 1710 till öfverste för Jönköpings
regemente, generalmajor och kommendant i
Malmö. 1711 förordnades han till öfverkommendant
i Göteborg. 1716 blef han generallöjtnant och
landshöfding i Västernorrlands län, utmärkte
sig genom nit och kraft vid försvaret af Gäfle
mot ryssarnas härjningar 1719 och utnämndes s.
å. till generalfälttygmästare. Han erhöll 1721
regeringens uppdrag att ånyo leda försvaret af
den norrländska kusten mot ryska härjningar.
1689 upphöjdes H. i friherrligt stånd.

3. Hugo Johan H., friherre af Hageby,
den föregåendes brorson, son af H.
1, fältmarskalk (födelseåret okändt),
d. 9 jan. 1748, blef 1692 löjtnant vid
Lifgardet, 1700 öfverstelöjtnant och öfverste
vid Lifregementet samt utnämndes 1708 till
generalmajor af kavalleriet och chef för
Östgöta kavalleri. H. deltog i Karl XII :s
fälttåg, kämpade i slagen vid Narva, Klissov,
Fraustadt och Poltava samt blef genom
kapitulationen i Perevolotjna (1709) rysk
fånge. Först 1722 återkom han till Sverige, där
han ansetts för död. Han utnämndes 1722 till
general och 1734 till fältmarskalk och lämnade
krigstjänsten 1747. H. var ordf. i kommissionen
öfver Lewenhaupt, Buddenbrock m. fl. 1742-43.

4. Gustaf David H., grefve, den föregåendes
kusin, son af H. 2, fältmarskalk, f. 29
jan. 1699,. d. 29 dec. 1788 på Barsebäck,
i Malmöhus län, blef 1716 volontär vid
Lifdragonerna och 1718 kornett, men lämnade
inom kort Sverige för att i Frankrike lära
krigskonsten. 1720 blef han kapten i fransk
tjänst, deltog i polska tronföljdskriget och
utnämndes 1740 till öfverstelöjtnant. Efter
hemkomsten utnämndes han 1741 till öfverste
för ett värfvadt regemente. H. deltog på
preussarnas sida i andra schlesiska kriget
1745, utnämndes 1747 till generalmajor och 1755
till generallöjtnant.
illustration placeholder

Under pommerska kriget
(1757- 62) erhöll H. som den äldste närvarande
generalen 27 juni 1758 öfverbefälet öfver
svenska hären efter riksrådet grefve G. F. von
Rosen. H. framryckte med hären till Neu-Euppin
i Brandenburg, men måste redan i okt. draga sig
tillbaka till svenska Pommern. Med anledning
af återtåget fick han från kanslipresidenten
emottaga skrifvelser af så sårande innehåll,
att han genast begärde och 23 nov. 1758 fick
afsked ej blott från öfverbefälet, utan äfven ur
krigstjänsten. 1751 utnämndes H. till grefve,
1765 erhöll han fältmarskalks titel och 1778
rang som en af riketsherrar. H. var en erfaren
krigare, modig och plikttrogen, om också ej någon
större förmåga som chef. I det enskilda lifvet
nämnes han som en ovanligt kvick, frispråkig
och orädd man, därjämte vänsäll, rättrådig
och själfständig. I det politiska lifvet tog
H. liflig del och räknades under slutet af
frihetstiden till hattpartiets bästa krafter.

5. Karl Otto H., friherre, den föregåendes
broder, riksråd, f. 8 okt. 1704, d. 1 april
1770, trädde tidigt i holsteinsk tjänst,
utnämndes efter återkomsten till öfverkammarherre
och kastade sig med ifver in i det politiska
lifvet på hattpartiets sida. H. deltog
i beskickningen till Ryssland på hösten
1742 för att underrätta den holsteinske
hertigen Karl Peter Ulrik om hans val till
svensk tronföljare, tillhörde hattpartiets
hemliga råd vid förberedelserna till 1746 års
riksdag, insattes både 1746 och 1751 i sekreta
utskottet, utnämndes 1747 till hofkansler och
1755 till riksråd. Vid Ekeblads upphöjande
till kanslipresident 1761 blef H. af konungen
kallad till rikskansliråd. Han afsattes från
rådsämbetet af de segrande mössorna 1765,
men återkallades till rådet 1769. "Han var
en brukbar man och följde troget sitt parti,
men ledde det knappast" (Malmström).

6. Adolf Ludvig H., grefve, den föregåendes
brorson, son af H. 4, memoarförfattare, f. 1
juni 1747, d. 10 okt. 1802 på Tidaholm, blef
1759 fänrik vid kronprinsens regemente och 1766
kammarherre hos kronprinsen (sedermera Gustaf III)
samt 1771 hos drottning Sofia Magdalena.
1782 begärde H. sitt afsked från denna
befattning och slog sig ned på sitt gods Blomberg
i Västergötland. H., som i början egnat Gustaf
III en viss beundran, öfvergick efter hand
till bitter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:28:45 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free